I dag hade vi ett celebert besök här i Nordtorp. En gräshoppa som var 7-8 cm lång. Vid kontroll på nätet, kunde jag hitta många arter som finns i Sverige men ingen som var så här stor. Den här påminde mer om den som satte sig på Mumiens ben när vi satt en kväll i mörkret och lyssnade på beduinhistorier i Oman 2005. Kanske var det den som längtade efter henne?http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/djur/insekterochspindeldjur/ovrigainsekter/grashopporvartbitareochsyrsor/bildgallerioverdesvenskaarterna.468.html 
Så här såg det ut i Nordtorp igår. Inget snack om "red sky in the morning is the sailors warning" eller "red sky in the night is the sailors delight" alltså. Men jag associerade till några underbara gitarrsträngar av stål som jag hade på 60-talet. Varje sträng utom den tunnaste E-strängen var lindade med nylontråd i olika färger. Avsikten var att man lätt skulle se vilken sträng som var vilken, men det bästa var att de var så underbart skonsamma mot fingertopparna i förhållande till vanliga stålsträngar. Jag har sett på nätet att de fortfarande saluförs i Staterna men här är de omöjliga att få tag på. Kanske läsarna har tips.
Jag borde vara glad. Vi har ju haft en underbar sommar. Vi hade Matilda här när föräldrarna var i Alperna. Matilda fick vara med när vi firade midsommar i Viared med sol, sill lekar och stångresning under tiden som myggen lyste med sin frånvaro. Därefter hjälpte bl a Kent, Maria och Andreas oss att flytta ner till gammelgården. Tack för det. En kompisträff på Rörbäck med det gamla Eriksbergsgänget blev det också innan Hagaborna kom och förgyllde tillvaron för oss. Sedan orkade jag inte mer. Då blev det infektioner, hjärtflimmer och knäckta revben så när Agneta och Bengt kom var jag en dålig värd som mest låg i ryggläge. När sedan vädret växlade över till höst för några veckor sedan infann sig depression och ångest. Jag har blivit inaktiv och får varken ordning på bloggen eller den uppackning och möblering som återstår. Det är tur jag har Mumien som tar initiativ och försöker hålla igång mig. Så det blir säkert bra igen. Jag hoppar tillbaka upp på räkmackan och åker vidare genom livet. I första hand med svågrar och svägerskor till de gamla svenska provinserna i Nordtyskland för att fira Birgittas och min 135-årsdag. För trettio år sedan firade vi 200-årsdag men två av jubilarerna har fallit ifrån sedan dess så faktum är att vi blir bara yngre. Televeteransträff skall det också bli och det är alltid kul att se gamla vänner sedan den tiden då Telia fungerade, det inte fanns konkurrens och man visste vart man skulle ringa.(90 100, 90 200) Svar fick man på tre signaler. I dag får man vara nöjd om man är 64:a i kön när man har hittat ett gångbart nummer.
Ja nu har även Walter upptäckt att det inte bara är att gå in och köpa ett nytt 6-voltsbatteri till Bosse Linder. Änej, rejäla leverenstider mår man bäst av då blir det inga snabba affärer. Idag har Mumien dessutom fått besked att affären inte kan godkännas då den är anmäld på ett för gammalt underlag. Vi tyckte det var kul med gamla papper och har väl tagit 1975:s årgång. Vi hittar ingen annan så om inte Walter fick med den hem blir jag väl tvungen att skaffa en kopia för att fullfölja Mumiens skyldigheter. Försäkrad är den i alla fall så den kan ju både krocka och brinna upp utan större olägenheter.
I går var det dags för en ny Kinnekulletripp. Jag var och hämtade dörrplåtarna som Therese smitt åt oss. Här ser ni hur det såg ut före och hur det blev efteråt. Jag kunde inte heller undanhålla konstnären för er. http://www.smedjatherese.se/ Visst är det ett kanonfint arbete? Dessutom fick jag äta av Echsets patenterade våfflor med västkustsallad. Det smakade görgött. Om ni har vägarna förbi så pröva. http://www.echset.se/ Att vi dessutom hann med att minnas
Den senaste tiden har jag varit mycket okoncentrerad. Flyttningen har tagit all kraft. Fortfarande sitter vi här bland kartonger och prylar och det känns som det inte händer något. Men, det gör det. I tisdags kom vi äntligen i väg på årets Kinnekulleresa. Kanondag både med upplevelser och väder. God mat och fina blommor på Hellekis säteri. Thereses utställning var bara
den värd resan. Ni skulle se hennes smidda tranor. Bara de var värda resan. Tänk då så fina täckplåtarna hon håller på och gör till vår dörr skall bli. Vi hittade ju fina flerhundraåriga spegeldörrar bakom masonit när vi byggde om. En del hål täcktes inte av normala brickor så Therese har ritat en skiss som kommer, fö
rutom att täcka hålen även ge ytterligare touche åt det tidstypiska. Trots alla möbler vi har såväl från det gamla som nyare är det en mängd saker som inte passar. Onsdagen användes till diverse inköp och följaktligen gick torsdag åt för montage. Men som sagt än stundar svåra val och diskussioner innan allt är klart. Men då hoppas vi det blir riktigt bra.
Senast jag skrev var 15 juli. Då badade jag i bubbelkaret och det blev nog för mycket så när Hagaborna kom dagen därpå fick jag luftrörskatarr och röstpip. Detta trots två trevliga kvällar. På lördagen hade vi tänkt att åka till Kinnekulle för att kolla in Thereses utställning men det orkade jag inte. Därefter har jag lyckats med att knäcka ett revben och få en virusinfektion följd av hjärtflimmer med akut elkonvertering som följd. Var och en förstår att våra 08-gäster mån-söndag inte hade en perfekt värd men "en gör så gott en kan". Nu är det i alla fall på väg åt rätt håll men hostattackerna är fortfarande legio. Jag lade ner min Facebooksida för några månader sedan men då jag fått en del frågor om att vara vän på andras sidor har jag öppnat igen. Men om jag har något att säga gör jag det även i fortsättningen i första hand här på bloggen. Men vi hade i alla fall tur med vädret så vi vänder oss till Pater noster och ber om fortsättning på sol och värme och avbrott i sjukdomarna. Då blir det både Kinnekulle och blogg.
Som sig bör stod husbonden sist i kön när nymodigheterna skall badas in. Den har varit igång sedan skolan slutade, men idag bokade jag in en ledig tid och njöt. Det var verkligen avstressande och muskeluppknytande. För en Boråsare är det dessutom ett stort nöje att det inte kostar något vid den här årstiden. Solen producerar mer varmvatten än vad vi hinner göra slut på. Tänk om man hade kunnat spara lite till vintern! Jag vågade inte vara med på bild så ni får låtsas att det är jag som är tomlådan. I alla fall kunde konstateras att miljöinspektörskan hade fått plats även om det hade blivit trångt. För den som har glömt kanske jag skall påpeka att nämnden hade läst ansökan som om vi skulle installerat en stor jacuzzipool. När jag blygsamt påpekade att det var ett vanligt badkar med några bubblor frågade hon"går det inte i flera". Jo sa jag artigt, du får nog plats också.
Nu har vår Petra ångat på sedan midsommar och ni kan inte ana vad fint det blir. Nu är ju gräsmattorna inte färdiguppväxta på grund av den underbara torkan. Men dammar gör det runt datainställningarna. Om jag vill titta på hennes små meddelanden måste jag ta fram en torkklut. Tanken var att namnet skulle bli Petrus vilket betyder klippa. Men i en slags feministisk diskussion där det undrades varför alla maskiner skall ha manliga namn besslöt vi enhälligt att hon skall heta Petra för det betyder väl samma sak eller? I alla fall har vi varit i klippstaden Petra i Jordanien. Var det förresten därifrån Elvis kompisar The Jordanaires kom ifrån? Om jag fortsätter det här tugget ett tag till kanske Petra byter namn till AAron.
