För ett antal år sedan hade jag förmånen att åka på studiebesök till Wien. Vi träffade massor med människor från Österrikiska televerket, fackföreningarna och de politiska organisationerna. Det mesta fungerade som på hemmaplan när det gällde teknik och såväl fackliga som politiska resonemang kändes också bekanta. De lyckades också med att ge oss känslan av att vara välkomna gäster med operabesök, middagar utflykter och andra kulturella aktiviter. Två speciella minnen pockar dock på uppmärksamhet. 1. Tunnelbanan som saknade biljettkassa eller spärr. Vi trodde naturligtvis den var gratis. Sista resan vi gjorde upptäckte en av kamraterna en skylt som omtalade att det kostade motsvarande 600 kronor att ertappas med att åka utan biljett samt att biljett fanns att köpa i tobaksaffärer på staden.
2. Stadsparkens konsertrestaurant som jämt var utsålt. Vi såg från parken att många stolar var lediga, så inför nästa konsert ställde vi oss där turistbussarna ställdes upp. Sedan var det bara att hänga på ett gäng amerikaner och när alla satt sig smög vi oss in på de lediga platser som fanns.
Det var inte av snikenhet vi gjorde något av dessa stolleprov, men medge att vi sparade några kronor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar