Ingen har det så bra som jag.

Ibland fastnar det en melodi eller en textrad i huvudet som återkommer vad jag än tänker på. Idag är det Finn Zetterholms lilla dikt. "Ingen har det så bra som jag, ingen förutom, så vitt jag vet, min bror som ligger i sprit uppå riksmusét"som tjatar om och om. Då kommer jag plötsligt underfund med vilken kvalificerad gnällspik jag har blivit. Det är för kallt, för mycket snö, ont här och ont där. Och inte har jag något att skriva om. Och det är klart att visst får jag klaga på det, men jag får ju inte glömma bort att ingen har det så bra som jag! Under de senaste dagarna som jag varit tyst har jag varit i Ödsmål, Ljungskile, Uddevalla, Göteborg och Borås. Jag har träffat flera gamla kompisar och varit på Berättarafton. På lördagseftermiddagen hade vi kalas och jag lyckades återigen med en kryddning utan recept. Söndagen bjöd på ett underbart väder så vi skippade springbandet och tog en timmes promenad i solskenet i stället. När vi kom hem dukade vi upp kaffe i lä av brygghuset och satt och njöt i solskenet till dess det var dags att avnjuta Maharajah i Prix de Amerique. En kanoninsats av såväl häst som kusk gav 2,2 miljoner till det fattiga stallet med 6000 delägare. Dessutom har jag förmånen att bo i Nordtorp så det är sant att det är inte många som har det så bra som jag. Tänk om vi hade bott i Cairo då kanske Mumien hade blivit stulen. Det var ju två mumier på Egyptiska muséet som blev stulna i samband med plundringsvågen som red på de seriösa demonstrationerna.