På spåret.

Under våren blev vi kontaktade av SOK 68:s eldsjälar Britt-Marie och Ulla. De ville fylla ut ett vattensjukt område i norra ändan av hemmanet för att kunna dra fram en ny vandringsled. Det tyckte vi var jättebra och när de även ville ha en massa spillsten som vi hade bakom ladugården så kändes det som en riktig Winwinsituation.





Lae efter tre km.

I dag hade vi för första gången möjlighet att gå det nya spåret och gissa om vi blev imponerade. Man hade verkligen lyckats utnyttja förutsättningarna med skogsvägar, gamla skidspår och stigar. Mycket information om såväl flora som fauna och kroppens behov av motion fanns det utefter spåret och till och med en gästbok som visade att många hade gått där trots att det varit i bruk mindre än en månad. Även om både Mumien och jag kände av att vårt motionerande tagit stryk av årets ihärdiga regnande och att knä och höftleder värkte efter målgång så var det en av årets höjdpunkter. Jag ger därför en eloge till de eldsjälar som drivit projektet och de frivilliga som lagt spångar, fyllt ut och allt annat som behövs för att det skall fungera och ge ett proffsigt intryck.