En av höjdpunkterna vid resor till andra länder är ju att ta del av innevånarnas kultur inom alla områden. Ibland känner jag mig som den gamle kungen, Gustaf VI Adolf, när jag med samma entusiasm kollar in allt ifrån jordbruk till danser. Tänk vad mycket konstigt man stoppat i sig men många höjdare har det också varit. I Klagenfur
t utfodrades vi med en romflamberad rätt med bananer, ananas och andra sötsaker som kallades Brazilianischer leber. Första tuggan var himmelsk men sedan blev det så in i ..... sött. Fisk tillhör inte mina favoriter och det tror jag delvis kan härledas till min Irländska sejour. Jag bodde i en familj där mannen lagade middag varje dag utom torsdag. Denna dag tog hans trevliga men fullkomligt matlagningsokunniga hustru över och stekte fiskpinnar eller
andra djupfrysta panerade fiskbitar. Jag lärde mig snabbt att lämna återbud till middag på torsdagar. Trots detta hade jag inför Madeiraresan före jul lovat att smaka på Espada som är en djuphavsfisk som är något av en nationalrätt där. Jag föll pladask för denna fula läckerhet och åt ytterligare en portion efter någon dag. Annars blir det lätt lite förvirrande med namnet då öns speciella kötträtt kallas
Espatada och är en slags grillspett som serveras hängade på en ställning vid bordet. Jag lovar att det är en läckerhet det också, t ex honungsmarinerad. Före fiskätandet hade vi varit och kollat in fisk- och grönsaksmarknaderna så vi visste vad som väntade. Överallt bjöds man på Madeiravin vilket inte heller tillhör mina favoriter men artig som man är sväljer man det som bjuds och låtsar att det är en Irisk Whiskey.
En av höjdpunkterna vid resor till andra länder är ju att ta del av innevånarnas kultur inom alla områden. Ibland känner jag mig som den gamle kungen, Gustaf VI Adolf, när jag med samma entusiasm kollar in allt ifrån jordbruk till danser. Tänk vad mycket konstigt man stoppat i sig men många höjdare har det också varit. I Klagenfur
t utfodrades vi med en romflamberad rätt med bananer, ananas och andra sötsaker som kallades Brazilianischer leber. Första tuggan var himmelsk men sedan blev det så in i ..... sött. Fisk tillhör inte mina favoriter och det tror jag delvis kan härledas till min Irländska sejour. Jag bodde i en familj där mannen lagade middag varje dag utom torsdag. Denna dag tog hans trevliga men fullkomligt matlagningsokunniga hustru över och stekte fiskpinnar eller 
andra djupfrysta panerade fiskbitar. Jag lärde mig snabbt att lämna återbud till middag på torsdagar. Trots detta hade jag inför Madeiraresan före jul lovat att smaka på Espada som är en djuphavsfisk som är något av en nationalrätt där. Jag föll pladask för denna fula läckerhet och åt ytterligare en portion efter någon dag. Annars blir det lätt lite förvirrande med namnet då öns speciella kötträtt kallas 
Espatada och är en slags grillspett som serveras hängade på en ställning vid bordet. Jag lovar att det är en läckerhet det också, t ex honungsmarinerad. Före fiskätandet hade vi varit och kollat in fisk- och grönsaksmarknaderna så vi visste vad som väntade. Överallt bjöds man på Madeiravin vilket inte heller tillhör mina favoriter men artig som man är sväljer man det som bjuds och låtsar att det är en Irisk Whiskey.
