Hjältarna på akuten.

Genom åren har det givits många möjligheter att på TV, i dramatiserad form, följa arbetet med akutsjukvård på diverse sjukhus för mindre bemedlade i Bronx etc. Budskapet har varit enkelt. Hjältarna i personalen har uträttat stordåd i kamp med dålig arbetsmiljö, knappa ekonomiska resurser och ett alldeles för stort antal patienter. Efter det att jag under en vecka tvingats till olika möten med akutsjukvården på hemmaplan kan jag meddela att det enda som fungerar är personalen. Personalen på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås är följaktligen lika stora hjältar som sina fiktiva kollegor i Såpornas värld.
Uddevallabloggen hade en enkät för ett tag sedan om vårt förtroende för sjukvården. Jag svarade att det var lågt, men hade jag fått svara i dag hade svaret blivit mycket lågt. Politiker av alla de färger man kan tänka sig gastar i tid och otid om satsningar i skola, vård och omsorg. Men det blir inte mycket mer än en tummetott om vi undantar konstverk, pampiga entréer etc. Att personalen överhuvudtaget fungerar i denna villervalla är närmast otroligt. Heder till dem.
Personlig integritet är ett fullständigt okänt begrepp när undersökningsrummen inte räcker till. Botbänkarna som patienterna rullas omkring på står i dubbla led i korridorerna. Efter fem-sex timmar på ett av dessa fakirsubstitut har du garanterat ont i ryggen och är i sann jesuitisk anda beredd till vilka eftergifter som helst. Det är nu de verkliga prövningarna börjar för lider du av mer än en sjukdom blir flera olika specialiteter inblandade och berörda läkare har inte så stort intresse av de konstigheter som inte faller under deras specialutbildning. Och varje gång du passerar en gräns är det en ny ansvarig. Vem är ansvarig för vidare åtgärder nu när jag sitter här och är lika dålig som när jag blev sjuk fast utan värk?
Här kommer en sammanfattning av de olika turerna. Fredag 24 april får jag behandling på Vårdcentralen för akut njursten. Behandlingen är lyckosam och jag åker hem med gott humör. Om du får feber i helgen så måste du kontakta akuten sa min utmärkte läkare som avskedsord. På lördag kväll har jag 39,8 i feber men väntar till söndag morgon innan jag åker in. Dum som jag är talade jag om att jag haft ett njurstensanfall vilket innebar att alla ansträngningar sattes in på njure och mage trots att det som gjorde ont var halsen. Efter tio timmar konstaterades att jag hade en infektion men man kunde inte identifiera bakterien varför det inte gick att sätta in antibiotika. Vi kan ju inte bara chansa. I mitt omtöcknade tillstånd tyckte jag det var ett himla bra beslut. Inte chansar man med antibiotika så att bakterier blir resistenta. Men det hade ju varit bra om febern gått ner. Plötsligt kommer där en frälsare och konstaterar att jag lider av den icke helt okända streptocockbakterien och har halsfluss. Det var ju inte konstigt att jag hade ont i halsen då. Antibiotika intravenöst och tabletter att äta i bostaden fick jag då och uppmaning att infinna mig nästa dag på infektionskliniken. Där var det ordning och reda, raka besked och alla möjliga undersökningar. Jag hade fått ett nästan likadant åkband som barnen får på Liseberg. Det var bra att ha när jag skulle åka rullstol till röntgen flera gånger. Till slut kunde man konstatera att infektionen var på väg att ebba ut men att jag fått hjärtflimmer istället. Troligtvis orsakat av att jag haft för hög feber för länge. Då får du åka tillbaka till akuten igen sa de och åkbandet kom åter till nytta. Jag upptäckte dessutom att mitt personnummer var nertecknat på åkbandet. Det var ju bekvämt att ha det att stämma av mot för de frågade ideligen efter personnumret. Tillbaka till akuten kom jag in och fick lämna nya prov och EKG. Läkaren hade lite svårt med svenskan och kunde inte hålla isär medicinerna Kåvepenin och Plendil men hade säkert andra kvaliteter. Här behövs en specialist sa sköterskan, vi flyttar dig till Medicin. En larmanordning sattes på. Den löste ut vid några tillfällen men ingen hade tid att förhöra sig om orsaken. Efter nästan fem timmar kom specialisten och nu blev jag imponerad. Han förklarade vad som hänt och hur vi skall gå vidare så att till och med undertecknad förstod. Om nu allt går efter ritningarna så skall jag så småningom få en elchock i hjärtat och det skall förhoppningsvis börja slå på rätt sätt igen.
Så kan det gå till när man söker för njurstensanfall och kommer ut med förmaksflimmer i hjärtat. En annan erfarenhet är att Akuten i Borås har vissa likheter med fattigsjukhusen i USA.