Minnesstaty.

I Ponta Delgada finner vi denna staty över stupade Portugisiska sjömän under Första världskriget 1914-18.

Om det blir något nytt fontänkrig kanske jag sänder in dessa bilder till redaktören!

Överraskning på vägen mot Lassithiplatån

Vid ett besök på Kreta kom vi i samspråk med ett trevligt par från Sala. När vi berättade att vi tänkt åka till Lassithiplatån blev de eld och lågor och erbjöd sig betala halva bilhyran om de fick åka med. Hotellet vi bodde på hade biluthyrning så vi gick och bokade genast. Lassithiplatån är en slätt med ett fantastiskt klimat trots att den ligger på hög höjd. Vid Stalidos som ligger mellan Heraklion och Agios Nikólaos åker man på en riktig alpväg upp i bergen. Vi stannade flera gånger för att hänföras av utsikten över det blå Medelhavet. Vid sista stoppet konstaterades att alla började bli hungriga så i demokratisk ordning beslöts att intaga lunch i första by som dök upp. Byn hette Mocho och det var något bekant med namnet. Jag kunde dock inte hitta orsaken fast jag på den tiden inte besvärades av ÅNK i samma omfattning som i dag. Poletten föll ner när vi kom in på tavernan. Där hängde bilder och tidningsurklipp på vår störste statsman, Olof Palme. Han hade hyrt hus i denna by i många år, det hade jag läst om i bladet. När krögaren fick klart för sig att vi var svenskar visade han glatt hela sin minnessamling och behandlade oss som riktiga VIPs. Han frågade om vi ville se huset och ordnade fram sin dotter som guide. Tjejen var jätteblyg men gick med oss efter maten och vi kom efter en stunds vandring i gränderna fram till ett låst hus. Guiden som trodde att det skulle finnas en äldre släkting i huset och att vi blev jättebesvikna började nästan gråta. Vi gav henne en slant för besväret men det ville hon inte ha. Efter att vi nästan tvingat på henne pengarna sa hon att hon kunde visa kyrkan i stället och vi gick dit. Vacker inuti och tjejen löste sin penningakonflikt genom att lägga pengarna till en insamling för kyrkans renovering. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/UtfRdTillLassithiplatN

Vi fortsatte resan uppför och det var en nästan osannolik upplevelse att över molnen känna på alpklimat och sedan åka neråt och in i en svensk sommar. De för området karakteristiska pumparna som drivs av vindkraft är ibland klädda med canvas och ser ut som stora väderkvarnar. De behövs för den konstbevattning som måste till för att potatis, äpplen och spannmål skall kunna odlas i den annars så bördiga jorden. Dalen är en geologisk märklighet. Under vintern dräneras den av av hål i bergen och på sommaren bevattnas den. Blommorna prunkade och mandelträden stod som en sky över kullarna för att citera Taube. I övrigt kändes det som om vi hade förflyttats 50 år tillbaka i tiden. Gamla damer satt utanför husen och virkade spetsar. Krögarna stod framför sina tavernor i ålderdomliga kläder. Maskinparken för vedtransport bestod av åsnor. Men gästfriheten var nog den största jag träffat på. Dalen som skyddas av en ring av berg har sett många revolter mot överhögheten födas. Det ledde bl a till att Venetianarna förbjöd all odling på platån under cirka 200 år.

Den mystiska Diktigrottan, vilken tävlar med Idagrottan i Psiloritisberget om att vara Zeus födelsplats, nås från Psychro medelst fotvandring eller åsneritt.

När skymningen började ge sig till känna for vi hemåt och möttes av nästa överraskning. Bilen skulle vara full tankad vid återlämnandet så vi åkte in i byn och utförde denna åtgärd. Papper lämnades och en dam gick ut och besiktade bensinmätaren. Den stod mellan trekvarts och full tank. Ni får åka och tanka . Livlig diskussion följde vilken slutade med att jag i ren ilska gjorde en raggarsväng och åkte tillbaka till tappen. Även där en dam"Du har väl inte kört slut på all bensin än" säger hon. Jag förklarade problemet och hon kommenterade igen "Så är det jämt, det är ju uppförsbacke vid hotellet och när de har ny personal så fattar de inte att mätaren rör sig nedåt!" Vi tankade den liter som gått åt t o r macken -hotellet och lämnade med vänligt ordval åter bilen. Jag måste prata med chefen om detta sa damen i receptionen. Han kommer i övermorgon. Vid hans ankomst hade vi redan börjat hemfärden till de tunga skyarnas land. Men enligt uppgift hade chefen läxat upp receptionisten rejält och därefter som ursäkt lämnat två flaskor vin till det andra paret som var kvar en vecka till. När de kom hem ringde de och talade om att vi hade en flaska vin att hämta i Sala. Ett drygt år senare åkte vi dit och hade en underbar kväll med våra vänner i en herrgårdsliknande byggnad där det inte saknades vare sig spöke eller sänghimlar. Detta var långt innan Salas mesfontän hade sett dagens ljus.