Arbetslinjen gäller!

När man drabbats av askskottssjukan då finns det inget annat val än arbetslinjen. Som jag berättat tidigare försökte vi för några år sedan att med hjälp av arborister ta bort alla döda grenar och glesa ur träden. Då det inte hjälpte fick vi ta fram ett grövre artelleri och ändå löpa risken  att de dör ändå. Men nu har vi ju försökt i alla fall. Det är ju bättre att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge. Mycket arbete blev det med att hamla kvista, kapa, dra ihop riset, kratta, köra fram ved, lägga i högar och så fort vårbruket är klart så skall det klyvas, sågas och läggas i nya högar för att orka. Sedan skall det in i vedboden för att så småningom hamna i brasan. Då får vi hoppas det är riktigt torrt så det inte ryker i skorstenen och grannarna säger "vad är det för sur ved de har nu, usch vad det ryker".

Innan hamlingen.

Under hamlingen

Under uppröjningen

Under uppröjningen

Under uppröjningen



Så mycket ved blev det

Nu skall det klyvas och sågas

Askskottssjukan sprider sig.

Vi har under många år förstått att våra askar inte mår riktigt bra. Redan 2007 hade vi två arborister här. De klättrade i träden och beskar skadade och döda partier. Tyvärr räckte det inte så nu har vi kallat in Tony och Magnus under fanorna för att göra en kraftigare beskärning, modell hamling. Hjälper inte det heller är det mer än hundraåriga vårdträd som får skatta åt förgängelsen. Men det går säkert bra och nästa år har vi gröna och fina askar igen. Självklart blir det grönt i år också men vi får nog vänta ett eller flera år på att se om operationen lyckades. Ett annat aber som återstår är- kommer jag att hinna med att få riset till påskelden och veden i en prydlig hög innan våra påskgäster dyker upp? Håller bara flimret sig borta och sågen startar kommer säkert även det att gå som en dans.