Avfallsortering.

I går hyrde jag en släpkärra och transporterade logröjningsöverskottet till miljöstationen. Att backa med släp är inget jag är särskilt duktig på så nu blev jag lite miljöbov igen när jag körde förbi Lusharpan och upp till Boda i andra ändan av Borås. Varför? Jo på Boda kan man köra runt och slipper vända. Men dom har okristligt många containers för olika sorters avfall. Jag stannade framför en som det stod brännbart på och började lasta av en skolbänk och en byrå. Då kom det en ordningsman och påpekade att det var inte brännbart utan trä. Är inte trä brännbart frågade jag samtidigt som jag kände hjärtat börja bulta. Jojomen sade ordningsmannen men det finns en speciell container för träavfall. Gör man flis av det frågade jag oskyldigt utan att få något svar. Vi sorterade efter bästa förmåga men när vi kom till ett fönster gick jag i förebyggande syfte och frågade var det skall ligga. Det är ju av trä sa ordningsmannen. Med min måttstock tyckte jag det var mer glas än trä och kände viss ångest när rutorna krossades bland byråer och sängar. Men speglar och glas utan ram skulle läggas som fylle. Gips var gips och en lampa var elektronik. Det fanns många fler skyltar men dem förstod vi på egen hand. Man lär så länge man lever och vi kom i väg ut på vägen igen. Då återstod att backa in släpet på dess parkering vid macken. Mumien dirigerade och jag vred hjulen åt fel håll så att släpet hamnade på tvären. Till slut kom vi på att man kunde ta loss släpet och rulla det på plats med handkraft. Det kommer att bli många vändor ytterligare till miljöstationen så jag kommer säkert att lära mig backa innan det är klart.

Måsen har flyttat till Lusharpan.

När Mumien träffade en bohusläning med båt blev släktingarna oroade. Inte över den trevlige unge mannen utan över det faktum att han inte hade några flytvästar i båten. Det hade man inte på den tiden men julafton 1966 klappade tomten på med en orange flytväst vid namn Måsen. Den har sedan följt henne genom åren i både egna och andras båtar. Även efter modernisering av flytvästar och annat på 90-talet fick den följa med och hänga i garderoben som reserv. I går insåg vi att den tar plats och förpassade den till Lusharpan (Miljöstation). Det var ett stort steg och för att bevara lite av nostalgin sparade vi den lilla blå visselpipan som var fäst i en av fastsättningsanordningarna. Det skall smidas medan järnet är varmt tänkte jag sedan och eldade upp tolv par skidor som stod och samlade damm på logen. Det är ju så vist ordnat att de finns inga pjäxor som passar till skidor från antiken. Även Elsas gamla ekskåp offrades i elden. Det har sparats för det var så vackert men senast det användes var takhöjden för låg så det hade sågats av. När jag fick ut det ur ladugården kunde jag också konstatera att sidorna var illa hanterade. Jag tror inte ens en Knut Knutsson hade något emot att det blev lågornas rov.