Händelserik weekend.

Vi har varit på snabbvisit i Sollentuna för att övervara Matildas andra födelsedag. Efter en trevlig lördagseftermiddag med sex rätt på V75 och ritningsförevisning på datorn brister de vuxnas uppmärksamhet i några sekunder. Då klättrar Matilda upp i docksängen för att nå en bok i hyllan. Saltomortal och bula i huvudet följt av svimning blev resultatet och ilfärd till Löwenströmska sjukhuset. Efter att läkaren blåst faran över kräktes hon på de medföljande och läkaren ändrade ordinationen till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för ytterligare examination och ev. röntgen. Väl där piggnade hon till och sjöng alla på dagis inövade visor som Imse vimse, Björnen sover, Hujedamej etc och efter några timmars observation fick hon komma hem till de oroliga farföräldrarna . Som tur var blev bulan i huvudet och odören i Sonen d ä:s bil de enda menen av olyckan och festen kunde hållas på söndagen under medverkan av ett stort antal släktingar och goda vänner. Oj vad roligt det var att öppna paket och stå i medelpunkten. Och en så god tårta vi fick. Kvällen avslutades sedan med Indisk mat och småprat innan vi for till vårt chateu Star och inväntade frukostbuffén.

Om vi skulle ta och åka en annan väg hem sa Mumien när vi närmade oss Södertälje och eftersom hennes önskningar är lag så åkte vi E20 från Södertälje. När vi såg en skylt som pekade mot Gripsholms slott och Mariefred kom vi på att där har vi aldrig varit så vi fyllde ut ytterligare en lucka i vår bildning och strosade omkring och njöt av småstadsatmosfären. Annars är det en lång omväg över Örebro och Alingsås och inte blev det bättre av att vi åt på ett riktigt spyfik i Finnerödja. Men ytterligare lite mer kultur hann vi med i Tivedsskogarna där vi inspekterade en klosterruin och i Jung fick vi kaffe och kakor som inte hade långt kvar till bästföredatumet. Väl hemma skulle katterna hämtas från deras pensionatsvistelse vilket innebar ytterligare fem mil i bilen.

Jag hade tänkt att anknyta till den gamla Beatles-låten "When I`m sixtyfour" i dag fast det gjorde ju Gunnar Uddevallabloggaren Klasson redan 12 augusti så jag hänvisar dit http://uddevallare.blogspot.com/2009_08_01_archive.html men jag tackar alla som via Mail,Sms,telefon,ansiktsbok och andra media kommit ihåg mig på min 2*2*2*2*2*2dag.

Änglavakt?

Det var första dagen på Mumiens semester i dag. Vädergudarna hade inte uppmärksammat det utan vräkte ner regn i kopiösa mängder och träden låg dubbelvikta i blåsten. För att göra det bästa av dagen åkte vi på inköpsrunda i byggvaruhusen. Det tajmades inte bättre än att vi lyckades påbörja hemfärden i värsta rusningstrafiken. När vi kommer till rondellen vid Viaredsmotet var det en bil som tvärnitade framför oss och gav bilen efter oss möjlighet att köra in i vårt bakparti. Om vi fick några Whiplashskador får väl framtiden utvisa, men rejält omskakade blev vi. Damen som körde på oss fick sina krockkuddar utlösta och det var säkert ingen trevlig upplevelse det heller. Jag trodde det tagit eld i hennes bil, men det var väl utlösningsladdningen som skapade röken.
Nu frågar jag i känd Sverkeranda "får det vara så här?" I den här rondellen smäller det flera gånger i veckan och orsaken kan av oss amatörer härledas mycket enkelt. Sikten är skymd vid infarten till rondellen, dessutom har vägverket lyckats med konststycket att ytterligare försämra den genom att sätta upp ett avbärarräcke med avbländningsskydd så det inte syns om någon är inne i rondellen förrän man kommer in själv. Nu säger säkert vän av ordning att bilisterna kör för fort och det gör de också. Men sikten är likaväl skymd och det kanske de inte förväntar sig efter en motorvägsavfart.
Det positiva i olyckan var i alla fall att vi tre som var inblandade fick bekräftat att vår tid inte är ute än och att våra änglar är på alerten.