Nu får vi gå utan strumpor och skor.

Vi var hos Hagaborna igår och som vanligt serverade Lena en högkulinarisk upplevelse. Där efter följande diskussioner och planläggning av Taorminaesan under tiden som vi avsmakade tillsammans med sällsynt Cubansk rom och Amerikansk Whiskey. Allt ackompanjerat av vår typ av musik som Tobias välvilligt sammanställt dagen till ära. I dag blev följaktligen tidningshämtningen något sen och jag spatserade ut i den halvgradiga naturen endast iklädd träskor och morgonrock. Vad tror ni jag får se? Jo, Blåsippan stod inte ute i backen, men invid en av askarna omgiven av nerfallna pinnar och fjolårsgräs. Jag var först att se den i år och då glömmer jag gärna strofen i visan"än är det vinter kvar säger mor".

Alkoholfritt.

Ett ställe som frekventerades årligen under sjuttiotalets första hälft var Haus Freiblick i Anif. En liten ort strax utanför Salzburg i Österrike. Värdinnan var ett manhaftigt fruntimmer som bestyrde allt från matlagning och tvätt till rörläggeri och andra hantverk. Snäll och vänlig var hon mot oss gäster men oresonlig och krävande mot leverantörer och inhyrd arbetskraft. Utan att förstå hälften av hennes tirader skrattade vi gott när hon läxade upp folk i telefonen under våra frukostar. Vid frukosten utspelade sig alltid samma ritual. Skall det vara kaffe eller the mit Rum und Citrone? Vi tar the. Men jag vill inte ha rom sade mumien. Jag dricker inte sprit. Men det är inte sprit det är bara 40%! Det är bra för magen och det dricker till och med barnen.