Granen står så grön och grann på verandan.

Här är det full fart på både det ena och det andra. I torsdags var vi på Hembygdsföreningens grötfest och fick en förhandslyssning på Sandhults lucia med tärnefölje. Det var tjejer med en bred repertoar det. Inte bara lussetåg och risgrynsgröt stod på menyn så vi fick tilltugg i flera former. Lotterier stod som vanligt på dagordningen och min berömda blygsamhet förbjuder mig att berätta hur många ostar och almanackor som i triumf hemfördes till Nordtorp. Att dessutom våra bordsgrannar tog en gedigen del av den övriga prispotten muntrade upp oss ytterligare. I dag har vi, stärkta av ett härligt väder med tung dimma, i god tid fört hem årets julgran till väntstationen på verandan. Detta som en ren försiktighetsåtgärd i väntan på det ymniga snöfall som spåtts av Anders och hans rönnbär. Varje år vid julgransplockandet tänker jag på gubben som satt och spånade kring likheten mellan julgranar och fruar. "Har en väl vresat ner en hittar man alltid en mycket snyggare" sa han. Men så är det inte i Nordtorp, än. Glöggen vi tillverkat av Mumiens kryddor och mitt danska vin och spetsat med ett stänk vodka blev mycket bra kan jag meddela. Undrar om den räcker till jul? I skrivande stund blev jag informerad om att i ett stort antal av världens kyrkor, med början på Fiji och avslutning vid den Ekumeniska gudstjänsten i Köpenhamns domkyrka klockan 15, slog klockorna 350 slag var för miljön. Det blir många ringningar det och vi får hoppas det inte ansträngde kolkraftverken för mycket utan att det verkligen slogs slag(!) för ren luft..