Så här efter den stora jordbävningen på Haiti kom jag att tänka på att de här hemskheterna har vi faktiskt upplevt i verkligheten. Jag har tidigare berättat om när vi åkte kustvägen från San Francisco till L.A. Vi kom hem sent på kvällen och beslöt oss för att ta en riktig sovmorgon. Men det blev inte något med det. Klockan 07.43 den 28 juni 1991 väcktes vi av en rejäl jordbävning. Jag förstod genast vad det var, eftersom det mullrande ljudet var exakt detsamma som vi hade hört i Universal Studios där de hade rekvisitan och originalljudet till en katastroffilm som utspelades på en tunnelbanestation. Samtidigt hörde jag hur vår värdinna som talade i
telefon utbrast. ”Oh, it´s a real shaker” Glasen klirrade i skåpen och jag kunde inte resa mig. Det kändes som en kraft pressade mig mot sängbottnen. Hur länge det skakade och mullrade vet jag inte så här i efterhand. Men det kändes som en evighet. Radio och Tv sattes på och vi fick meddelande om att det var den kraftigaste jordbävning som någon nu levande varit med om i L.A. 6,2 på Richterskalan hade uppmätts och epicentrum låg 8 miles norr om Sierra Madre. Inte långt från Glendale där vi bodde alltså. Den officiella styrkan angavs så småningom till 6,0 på Richterskalan och det är ju mindre än vad man upplevde på Haiti nyss. Men det gör ändå att jag bättre förstår vidden av katastrofen i Port au Prince. Ironiskt nog hade vi sett spåren av jordbävningen i San Francisco två år tidigare. Bl a motorvägar byggda i etage över varandra som fallit rakt ner och där det fortfarande fanns bilar kvar i massorna. Då prisade vi vår lycka över att slippa sova där det var så stor risk för jordbävningar. Så litet vet man om framtiden. På kvällen var vi uppe vid observatoriet Griffith
Park och fick där uppleva ett efterskalv som vi kunde fotografera direkt på deras seismograf. Annars var det TV-bilder som fäste sig på näthinnan. En kyrkklocka i Pasadena föll ut genom sidan av tornet och hamnade på en jätteparkeringsplats. Tack vare att det var så tidigt fanns inga bilar där. Hade det varit mitt på dagen hade många bilar hamnat under den stora klockan. En annan bild var fönsterputsarna som hängde i en hiss utanpå en av
skyskraporna i Downtown. Den lutade säkert 30-40 grader och det kan inte
ha varit roligt att hänga där och inte kunna ta sig upp. Annars höll det mesta. Poolen hos oss sprack och vattnet rann ut. Och det var ju ett elände för det var ransonering på vatten redan innan men det var ju ingen katastrof. Kvällen avnjöt vi vid observatoriet Griffith Park där vi såg en show i Planetariet och sedan njöt av utsikten över L.A. by night. För övrigt samma plats där James Dean och
co. körde chickenrace i filmen Ung rebell från 1955. Kvällen efter var våra söner återigen där och såg då en lasershow i
Planetariet, The Wall av Pink Floyd.
Som vanligt är det svårt med bildtexterna. Den översta har klippt ur reklamen för rundturen på Universal Studios och visar tunnelbanestationen där jordbävningen utspelar sig i filmen. Bild två är seismografskrivaren med utslag för efterskalv runt sex på Richterskalan. Bild tre är Observatoriet i Griffith Park. Resten ser alla att det är mer eller mindre bra bilder på L.A. By night.
Så här efter den stora jordbävningen på Haiti kom jag att tänka på att de här hemskheterna har vi faktiskt upplevt i verkligheten. Jag har tidigare berättat om när vi åkte kustvägen från San Francisco till L.A. Vi kom hem sent på kvällen och beslöt oss för att ta en riktig sovmorgon. Men det blev inte något med det. Klockan 07.43 den 28 juni 1991 väcktes vi av en rejäl jordbävning. Jag förstod genast vad det var, eftersom det mullrande ljudet var exakt detsamma som vi hade hört i Universal Studios där de hade rekvisitan och originalljudet till en katastroffilm som utspelades på en tunnelbanestation. Samtidigt hörde jag hur vår värdinna som talade i 
telefon utbrast. ”Oh, it´s a real shaker” Glasen klirrade i skåpen och jag kunde inte resa mig. Det kändes som en kraft pressade mig mot sängbottnen. Hur länge det skakade och mullrade vet jag inte så här i efterhand. Men det kändes som en evighet. Radio och Tv sattes på och vi fick meddelande om att det var den kraftigaste jordbävning som någon nu levande varit med om i L.A. 6,2 på Richterskalan hade uppmätts och epicentrum låg 8 miles norr om Sierra Madre. Inte långt från Glendale där vi bodde alltså. Den officiella styrkan angavs så småningom till 6,0 på Richterskalan och det är ju mindre än vad man upplevde på Haiti nyss. Men det gör ändå att jag bättre förstår vidden av katastrofen i Port au Prince. Ironiskt nog hade vi sett spåren av jordbävningen i San Francisco två år tidigare. Bl a motorvägar byggda i etage över varandra som fallit rakt ner och där det fortfarande fanns bilar kvar i massorna. Då prisade vi vår lycka över att slippa sova där det var så stor risk för jordbävningar. Så litet vet man om framtiden. På kvällen var vi uppe vid observatoriet Griffith 
Park och fick där uppleva ett efterskalv som vi kunde fotografera direkt på deras seismograf. Annars var det TV-bilder som fäste sig på näthinnan. En kyrkklocka i Pasadena föll ut genom sidan av tornet och hamnade på en jätteparkeringsplats. Tack vare att det var så tidigt fanns inga bilar där. Hade det varit mitt på dagen hade många bilar hamnat under den stora klockan. En annan bild var fönsterputsarna som hängde i en hiss utanpå en av 
skyskraporna i Downtown. Den lutade säkert 30-40 grader och det kan inte 
ha varit roligt att hänga där och inte kunna ta sig upp. Annars höll det mesta. Poolen hos oss sprack och vattnet rann ut. Och det var ju ett elände för det var ransonering på vatten redan innan men det var ju ingen katastrof. Kvällen avnjöt vi vid observatoriet Griffith Park där vi såg en show i Planetariet och sedan njöt av utsikten över L.A. by night. För övrigt samma plats där James Dean och co. körde chickenrace i filmen Ung rebell från 1955. Kvällen efter var våra söner återigen där och såg då en lasershow i 
Planetariet, The Wall av Pink Floyd.
Som vanligt är det svårt med bildtexterna. Den översta har klippt ur reklamen för rundturen på Universal Studios och visar tunnelbanestationen där jordbävningen utspelar sig i filmen. Bild två är seismografskrivaren med utslag för efterskalv runt sex på Richterskalan. Bild tre är Observatoriet i Griffith Park. Resten ser alla att det är mer eller mindre bra bilder på L.A. By night.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar