Häromdagen kom Mumien hem med en trumpet hon lånat till mig. Inte kunde jag tro att det skulle vara så svårt att få ett bra ljud i en sådan tingest. Det lät ju fint för fyrtiofem år sedan. Det är att trycka med rätt tryck mot läpparna och sedan stöta ut tonerna som är så svårt. Men jag skall ge det några veckor och se om det blir några framsteg annars lägger jag ner. Katterna blir räddare när jag tutar än de blev när Mumien började spela dragspel, men blir jag bättre vänjer de sig säkert utan att bli trumpna även vid en trumpet. Annars är det ju ett bra sätt att få dem att gå ut och lufta sig. Frågan är vad jag hinner med för efter förra veckans Torpresa blev det fart på släktforskningen igen. Och nu pockar kvällens Solvalla på uppmärksamhet. De värsta förberedelserna är ju redan gjorda så vi får väl se om det blir som jag tänkt.
3 kommentarer:
Har du inte kvar din trumpet från förr?
Trumpetkantareller verkar bättre och mindre blåsigt, kanske? (Solvalla sprack jag på igår - också).
Stig!
Den försvann i en flytt 1971.
Loa!
Så många trumpetkantreller som jag såg på Dal förra veckan har jag aldrig sett tidigare. Och blåsigt var det inte heller. På Valla spelade jag emot Travkompaniets Oolong och det var inte särskilt smart om man säger.
Skicka en kommentar