Nu är gränsen nådd.

Kallt kan det få vara någon gång emellanåt men nu är gränsen definitivt nådd. I går hade jag tänkt att åka och panta burkar samt ta en tur till Bollebygd för att införskaffa lite smärtstillande. Tror ni Forden behagade starta? Icke, den hade varit ifred i två veckor och trodde väl den så skulle få vara intill besiktningen. Motorvärmare på i två timmar men den blev inte mer samarbetsvillig för det. Då tog jag fram mitt sista trumfkort, batteriladdaren. Det är ungefär vad jag kan om bilar, men som tur är har jag ju andra företräden! Om laddaren också var på två timmar kunde jag ta en stärkande promenad som har blivit en riktig (O)vana. Bra för kondition och rika tillfällen till social samvaro. Men igår kom jag inte längre än bort till skogen innan jag nästan hade frusit bort hela ansiktet. trots att det inte blåste i träden drog det på oskyddad hud så det var rent hemskt. Då flydde jag fältet och bäddade ner mig i sängen istället. Efter en stund tänkte jag att det är lika bra att ta in laddaren och stänga luckorna. När det var gjort försökte jag starta och tro mig eller ej då puttrade den igång och jag var tvungen att ta den tidigare bestämda turen för annars hade den väl aldrig startat igen om jag stängt av direkt. Det gick riktigt bra och jag kan rapportera till de skridskointresserade att Viaredssjön hade lagt på sig en fin skridskois. Men det blev en tidsödande resa för det var många kändisar som var ute i samma ärende så det blev mycket prat och skratt på torget i Bollebygd och vid Köpets burkinlämning. Där kom det dessutom en rolig överraskning en av tomburkarna var så tung så jag gjorde en närmare besiktning och kunde till min glädje konstatera att den var oöppnad så där tjänade jag ihop lite extra. Men när det gäller kylan är gränsen nådd.