2.Stubben jag stödjer benet på kommer från en ek vilken blåste ner i den stora stormen 1969. Den stod tillsammans med tre likadana vid vår grillplats vid källaren 1970-2008, alltså 39 år! Snacka om gott virke! Nu är de utbytta mot fyra askstubbar. De är nog inte riktigt lika hållbara men bör räcka min tid ut.
3. Byxorna jag har på mig lyckades jag lägga i fel påse när vi packade ihop efter en segling. De åkte med soporna i en container på Lyckans slip i Fiskebäckskil.
4. Den rödmålade plankan använde vi 2008 som underlag för att kunna ta oss över ett dike med en grusbil och göra en skogsväg. Det blev lerigt och alla underlägg försvann.
5. Det lilla snapsglaset vid foten är en doseringsmugg som vi fått på Apoteket. De har återanvänts många gånger men nu är de borta.
6. Sist men inte minst stövlarna. De inköptes i Henån på nittiotalet och skattade inte åt förgängelsen förrän påsken 2011.
7. Jackan som köptes billigt på den tiden Televerket sponsrade Svenska skidåkare har jag kvar tillsammans med mitt goda humör. Gitarren är också kvar sedan fornstora dar. Den köpte jag i Kålltorp, Göteborg 1966 för 325 kronor. Numera används den sporadiskt.
2 kommentarer:
Vilken trubadur. Men ingen poet, då du icke tycks vara mager om benen, tillika om armar och hals.
Loa!
Inte har jag någon diktarådra precis. Memoarerna som jag hållit på med i sju år har ännu inte kommit till 1947 så troligtvis kommer det mesta att vara en hemlighet för världen i all framtid. Men jag kan ju säga som Willie Nelson "allt ni har hört om mig är förmodligen sant."
Skicka en kommentar