Framgångsrik sorkjakt?

När vi bodde uppe i skogskanten hade vi aldrig några problem med sork även om vi såg en och annan jordhög efter dem ute i ängen. Men på vägen ner till Sandared ser vi av och till hur de rackarna har skyfflat upp stora högar i grannars välskötta trädgårdar. Vi har ojat oss för deras skull men tackat vår lyckliga stjärna att vi har varit förskonade. Men så fort vi ställde in Petra för säsongen började de gräva i våra gräsmattor också. Detta trots att gossarna brukar ta ett par i veckan som de stolt lägger på trappan för visning innan de äter upp dem. Men nu har vi alltså fått ge oss in i jakten själva också. I ett antal veckor har vi fyllt gångarna med vatten, hällt i Kalciumkarbid (CaO+3C CaC2+CO) och skottat tillbaka jorden. Dagen efter är det en ny hög och så upprepade sig historien dag för dag. För ett tag sedan införskaffade vi en elektronisk manick som sänder ut små vibrationer ungefär 10-15 cm under markytan. Dagen efter var det en hög en dryg decimeter från manicken. Jag hällde i mer karbid i hålet och vattnade så ångorna kändes över hela Nordtorp. Det var för en vecka sedan och därefter har vi varit förskonade från högar. Nu skall man inte ropa hej förrän man kommit över bäcken om det är vattensork men jag håller tummarna för att vårt idoga återfyllande, vattnande och lössläppande av Kalciumkarbidsångor i kombination med elektroniken och katterna har gett resultat och att de håller sig borta till dess tjälen kommer. PS. Några gånger har vi även tänt eld på gasen som bildas och det blir rejäla smällar!