Jag säger endast KRIS!

Så var den siste av våra levande inspirationskällor avnjuten. Redan vid oljudskonserten med Paul Simon (Paul var bra men ljudet fruktansvärt) som var i globen i somras upptäckte Mumien att Kris Kristoffersson skulle göra tre konserter i Sverige under november månad. Då vi prioriterade bort hans framträdande på Trägår´n för två år sedan till förmån för Eriksbergsgängsträffen insåg vi att här kom tillfället åter. Vilken ort ligger närmast Nordtorp av Uppsala, Stockholm eller Malmö? Vi bokade Malmö och höll tummarna för att det inte skulle bli något snöoväder för här är det bil som gäller. Varken flyg eller tåg är ju speciellt pålitliga på sträckan. Dessutom lyckades vi få ett billigt rum på Hotell S:T Jörgen där jag inte bott sedan Derbyt 1991. Men det var sig likt. Gångavstånd till Sankt Johanneskyrkan där konserten skulle avhållas var det och vi avstod från skottsäkra västar under promenaden då det var så många Sankt inblandade, även S:t Lars var ju med!

Väl framme vid kyrkan ringlade sig en jättekö mot ingången som inte var öppen trots att det var knappa halvtimman kvar till konsertstart. Men ganska snart satt vi bänkade ungefär mitt i kyrkan och jag uppskattade publiksiffran till cirka 800 förväntansfulla människor i alla åldrar även om 50+ var i majoritet. Så plågade vi oss igenom ett förband som spelade ungefär samma låt nio gånger och som alla andra nutida hade mikrofonen långt nere i halsen och omöjliggjorde all form av ordförståelse. Vad han hette framgick inte men tjejen som ylade i bakgrunden var hans fru och hette Terese.

Så småningom dök dock det 76-åriga och förkylda huvudnumret upp och publiken var med på noterna direkt. Ensam med sin gitarr och sitt munspel dominerade han scenen från början till slut. Att munspelsställningen såväl som bandet till gitarren lossnade i första låten tog han med en klackspark och lyckades med sin rutin nästan få publiken att tro att det ingick i showen. Sällan har jag sett en artist som bjudit så mycket på sig själv och han trollband publiken med sin musik och fantastiska texter. Med ålderns rätt kom han ibland lite för högt eller litet för lågt i tonarterna men fraseringen var fantastisk. Man missar inte ett ord i texterna. Han kallas countryartist men jag har alltid sett honom som en trubadur och poet. Hans texter är innehållsrika och väjer inte för varken realism, politik eller annat. Även mellansnacket var på en hög nivå och när han framfört låten ”Nobody wins” sa han ”But Barrak Obama won”. Så då fick även Obama en lång applåd. Vid några låtar kom hans dotter Kelly in och sjöng duett och spelade banjo. Och tro mig eller ej, man hörde vartenda ord även när hon sjöng. Jag hade sagt till Mumien att eftersom konserten var i en kyrka så kommer han att börja eller avsluta med ”Why me Lord” och som vanligt hade jag rätt. Första låten var ”Me and Bobby MacGee” och sista extranumret ”Why me Lord”. Det var en fantastisk kväll som jag kommer att minnas med glädje. Jag måste även nämna att publiken var helt knäpptyst under sångerna men att ovationerna efter varje låt aldrig ville ta slut.

Inte blev det sämre av att vi på hemvägen stannade till på Varbergs Kurort vid Apelviken och avnjöt en lunchbuffè innan vi hämtade gossarna på StockabäcksKattpensionat.

För att ni skall få känna av stämningen lite så bifogar jag här sista numret fångat av Mumiens plektrumtelefonkamera.