Adventsdekoration.

Som traditionen bjuder har Mumien även i år gjort en härlig ljusinstallation.

Det är upp till var och en att tolka vad den föreställer. Tala gärna om vad ni tänker. Om några dagar kommer jag avslöja konstnärens tanke.

Pyntat och klart. Ett ljus tänt till frukost. Sedan låg jag hela högmässan på spikmattan och tro det eller ej, jag blev bättre i ryggen. Om det var spikmattan eller Hagakyrkans förtjänst får väl framtida forskning utvisa. Iklädd ryssmössa, knäskydd och tyngdlyftarbälte tog vi sedan en iskall promenad. Ryggen är fortfarande bättre men knäet bråkar redigt med mig. Men det kanske bjuds något smärtlindrande till adventskaffet i eftermiddag. (Bilden har jag lånat av Sveriges Radio)

Arbetssökande.

I dag när Mumien skulle gå ner och hjälpa mig med uppsättningen av en julbock vid lagugården mötte hon en alldeles äkta bock som undrade om han kunde få jobb som adventsbock. Efter viss diskussion kom de fram till att om vi skulle sätta ljus på honom så skulle hans revir, på grund av sladdens längd bli ganska begränsat, så han avstod sitt engagemang till förmån för sina artificiella kopior. Egentligen hade vi så här i ombyggnadstider inte tänkt att sätta upp alla de vanliga dekorationerna då de riskerade att vara ivägen för byggnadsarbetarna och deras utensilier. Men inte kan vi ha en advent i Nordtorp utan någon ljusdekoration så vi gjorde det bästa möjliga. En bock i vedbodsfönstret och en bock med släde hemmavid. Samt, peppar, peppar ta i trä en julgransbelysning i en gran inne i skogen. Sist vi hade det slog Gudrun till och demolerade såväl granen som dess belysning. Men nu är det ju sista julen vi bor i det här huset så då får man väl inte bryta mot för många traditioner. Vi ser fram mot en trevlig ny ägare då det ju också blir en nära granne.

Nordtorp i vinterskrud.

Visst blev renen som ser ut som en kanin ganska bra. Jag tog en bild i går kväll och en i morgonens snöstorm.