200 år efter kronprins Karl Johan.

I Uddevallabloggen kan vi läsa vad som framgår av rubriken. Mumien och jag hade inte en aning om detta när vi lämnade Uddevalla kommun sent igår kväll men att vi lämnade exakt 200 år senare än prinsen var ju kul. Vi har ju dessutom möjlighet att komma tillbaka! Men en sådan dag vi hade. Mumien var på Bohusläns museum och strosade runt på sta´n medan jag träffade gamla kompisar. Jag har ju tidigare rapporterat från gamla Kämpegatepojkarnas bergsbestigningar i barndomens kvarter. Den här gången träffades vi uppe på Dal och det vankades både tipspromenad, sketcher och musik när vi inte åt smörgåstårta, drack kaffe och pratade gamla minnen. Gert-Ove hade fått låna ett antal klippböcker av brodern till allas vår präst Kurt Olsson och det var mycket information vi fick ta del av. Som om inte allt detta var nog hade Georg som vanligt gjort en visa som vi sjöng för fulla halsar.
Kvällen spenderade Mumien och jag hos Elsbeth och Larsa. Minst lika trevligt där. Efter mat, dryck och promenad vi satt på altanen och läppjade på Whisky och samtalsämnena avlöste varandra. Vi bara mådde bra. Finns det vackrare utsikt än Eriksberg oavsett vilket väderstreck man tittar från.
Några bilder från dagen.



Utslagsfrågan på tipspromenaden. Hur gammal?

Lekkamrater i Uddevalla ifrån 50-talets början.

I går var jag i Uddevalla för att deltaga i en rejäl nostalgitripp. Georg Myrström hade lyckats samla ihop sex gamla lekkamrater från tidigt 50-tal i området kring Kämpegatan -Svarte vägen i Uddevalla. Nu skulle dessa glada pensionärer klättra upp i såväl Stora- som Lilla berget. Och det gjorde vi trots att allt var mycket förändrat. Många av husen var borta, Svarte vägen finns inte kvar, nya höghus har ersatt och det vi mindes som ganska kala berg var nu enormt bevuxna med såväl träd som mossor och annat. Av våra klättervägar syntes just inte något men upp tog vi oss. Och en av dammarna där vi fångade vattenloppor och flera av korvgrillningsplatserna kunde vi urskilja. Av Kaninburarna fanns bara en spik kvar i ett av de fåtaliga gamla träden. Vi hittade också grunden till ett av husens utedass. På toppen av Stora berget framförde sedan Georg en för dagen specialskriven visa. Att minnena fanns kvar hos oss visade sig när det berättades den ena skrönan efter den andra där en eller flera av oss förekom. Inte ens när undertecknad blev hjälpt ner från en klippavsats i Halleberget av Bagaren Calle och brandkåren hade undgått de församlade. Själv hade jag förträngt denna händelse från åren någon gång runt 1951-52. Utflykten avslutades med lunch på muséet och ytterligare berättelser med många goda skratt. Kanske ordnas det med en uppföljare i framtiden.

Från Stora Berget mot Regementet.

Från Stora Berget mot Väster i motljus

Georg sjunger.

Georg berättar.

Nyponros på Lilla Berget

Kämpegatan 26. Här bodde jag 1948-56. Då var det ett Bageri i bottenvåningen men nu är hela huset borta.

Här klättrade vi.

Nostalgikerna på Kajkanten.