Även en blind höna hittar ett korn.

Vid en partiledardebatt häromdagen i TV såg jag hur fru Lööf med en desperat blick kom fram till att här gäller det att få sagt något bra. "Ni måste hålla med om att det har startats många nya vårdcentraler, apotek och hemtjänstföretag under Alliansens tid", sade hon och såg lycklig ut. Ja, där måste hon få rätt. Men vad hon inte kom ihåg är kvaliteten på dessa nya företag. Hemtjänsten får vi ju rapporter om i massmedia varje dag så där behöver jag väl inte tillägga något. Men vårdcentralerna med sina stafettläkare och bristfälliga service är ett bekymmer för de som blir dåliga på något sätt. Här blir man effektivt bortmotad redan i telefon. "Det begriper du väl att hosta, ont i bröstet och feber på i runda slängar 38,5 grader går över av sig själv på några veckor." Ja, men sist tog det sex veckor och jag är orolig att mitt hjärtflimmer inte klarar en sådan pärs till pep jag. Ring om det blir värre! Det är värre idag, men jag skall inte besvära. Man kan ju dö en naturlig död på hemmaplan.
På apoteket har de inte längre någon buffert med följden att de mediciner du behöver inte finns i lager utan måste rekvireras.(Det här gäller speciellt de dyrare medicinerna.)
Och alla nya apotek ligger i de större tätorterna och vad hjälper det människorna i mera glest befolkade områden. Vad man fått är ett ökat antal apotek som säljer skönhetskrämer och annat samtidigt som personalen och läkemedelsortimentet minskat.
Nästa gång, Lööf, du känner behov av att yttra dig inom dessa områden så kom med förslag på hur du har tänkt lösa problemen med underbemanning inom hela vårdsektorn. Hur vill du undvika att våra skattepengar delas ut med oskäliga vinster till olika företag dit även stafettläkare och sköterskor inräknas. Och hur löser du apotekens logistik.

Behöver vi vårdcentralerna?

I många år har jag pläderat för att Regioner/Landsting skall läggas ner och deras uppgifter tas över i den största delen av staten. Det är ohållbart med den organisation som finns idag inom sjukvården och hur den drabbar patienter. Jag har i flera år följt debatten på Uddevallabloggen och lokalpressen och är helt övertygad om att det, inte minst inom sjukvården, är en lekstuga för politiker med en mycket ytlig kompetens inom området. Det pratas vitt och brett om att vi kan byta vårdcentral om vi inte är nöjda. Men vad vi byter till är mycket osäkert. Alla dras ju med problemen med stafettläkare och dessa girigbukar är ju grunden till att vi patienter blir otrygga. Remisser sänds och sedan får man mycket professionell hjälp och vård på specialistenheterna. Men vem följer upp att allt går väl efter det att kontakten bryts när man är färdigvårdad. Snarast känner man sig som man besvärar när man vill ta ett EKG eller andra prover. Då måste doktorn säga att det är OK. Vilken läkare har du frågar distriktssköterskan då. Ingen speciell men sist var jag hos en som jag inte hade varit hos förut svarar jag troskyldigt. Då får vi kolla din journal. Ja tyvärr, han är inte kvar längre men jag bokar in dig hos cvbnm så får han bedöma om det behövs. Ner och möter denne läkare som säger vi behöver ett EKG och några blodprover. Men för blodet skall du vara fastande så du får komma tillbaka i morgon. Tiden läggs alltså på att göra en bedömning jag redan gjort.  Förra veckan när jag upptäckte att mina blodförtunnarkapslar var slut så ringde jag till vårdcentalen och bad att jag skulle få nya. Nej, de var så dyra så det fick de inte skriva ut. Ring till Hjärtkliniken på SÄS var rådet. De hade öppet 08.00-11.00 och då var det upptaget hela tiden. Jag gick då in med banklegitimation på Mina sidor och hittade en blankett som skulle fyllas i. Du får din medicin inom fyra dagar stod det och en avisering på din mail. När jag gick in och kollade Mina sidor hade det gått nio dygn  och ändå låg det kvar som oläst. Nej fram med en ny huvudman för sjukvården så att vi medborgare får en värdig, jämlik och adekvat behandling i hela Sverige.

Att välja vårdcentral.

I många år har jag varit trött på att upprepa mitt lidandes historia varje gång jag behöver läkarhjälp. Ty så gott som vid varje besök är det en ny stafettläkare som skall försöka lära känna mig och mina problem. Om man sedan har flera problem samtidigt blir förvirringen total då de bara greppar ett problem vid varje tillfälle. Resultatet blir för min del att jag känner att de upplever mig som en gnällspik och tar det mesta med en klackspark. Uppföljning av remisser - svar och undersökningar blir minst sagt ytliga. Då kommer kamraterna med glada tillrop "du måste byta vårdcentral", vi har ju valfrihet. Det låter ju bra men hur vet jag vad jag skall välja? Jag hittade en sida på nätet där alla vårdcentraler i Borås fanns uppräknade med några urvalskriterier.  Där hade alla hade fått i princip samma värdering som min nuvarande remisscentral. Men inte ord om det finns tillsvidareanställd (fast) läkare. Om jag byter så kanske den nya också har lokalerna bemannade med giriga stafettläkare. Än en gång tvingas jag konstatera att valfriheten inte är så stor. Mitt recept är att rensa ut bland politikerna, tillsätta en utredning med kvalificerade organisatörer och bygga en sjukvårdsorganisation som ger skattebetalarna utdelning på deras insatser. Men det kanske blir för intrigitetskränkande. Nu skall jag ju elkonverteras på Skene lasarett nästa vecka. Då blir det intressant att se vem som tar hand om medicineringen, vilken enligt läkaren på Södra Älvsborgs Sjukhus skall ändras efter åtgärden.
Om ni vill läsa om turerna inom sjukvården i vår regionen vill jag starkt rekommendera Uddevallabloggen som i flera år har haft en undersökande och avslöjande journalistik i ämnet.

Stor valfrihet ger sämre utbud.

Valfrihet kom jag att tänka på när jag läste att Sveriges farligaste man, Mats Odell, framhärdar som partiledarkandidat för Sveriges mest onödiga parti, KD. För Odell är det principen som är det viktigaste. Nämligen att det finns en uppsjö av företag inom alla sektorer. Sedan bortser han från ekonomi och samhällsnytta samt att en del av dessa företagare många gånger har en hetare vilja än kompetens att driva företag. Vad man än tycker om honom så har han lyckats i sin uppgift i så motto att snart alla apotek och vårdföretag etc. är små företag som går i konkurs eller lägger ner på löpande band. På statliga apotekets glanstid fanns alla mediciner på ett ställe. Om något inte fanns kom det nästa dag. I dag får vi sjuklingar rusa runt på tre, fyra ställen utan att ens få ett leveransbesked.
I min värld var en småföretagare en duktig yrkesman som byggde upp en verksamhet han begrep sig på och kunde utveckla. Ofta växte de rejält i motsats till idag när det viktigaste är att bli egen företagare snabbt. Det startas företag på löpande band och konkursas i nästan samma omfattning. Som exempel kan anföras Knallerian i Borås. Hur många nystartade företag har överlevt där mer än ett år?
Vårdcentralerna lockar med stor valfrihet men bemannas till övervägande del av stafettläkare som är nya vid varje besök. Då gäller det att dra sin lidandes historia snabbt så du hinner berätta varför du kommit innan han måste gå. Det finns naturligtvis undantag både på vårdcentraler och äldreboende. Men har man inte tur så kanske den enda riktiga valfriheten är vilken rännsten jag skall dö i.

Det gick bra ännu en gång.

Igår hängde jag på låset när Sandareds Vårdcenral öppnade och fick direkt hjälp av ett kunnigt och trevligt team. Sticks gör de, men det får man stå ut med. Ambulans till SÄS och raka vägen in i ett EKG-rum med specialist som sade  "mot hjärtintensiven" dit jag anlände vid 10-snåret med slangar och nålar både här och där. Sedan blev det elkonvertering och vid uppvaknandet ur narkosen bjöds det på en himmelsk kålpudding. En stund var jag rädd jag hamnat på fel ställe men så kom det en dam och häsade från Mumien då förstod jag att det inte bara är i himlen "man får smör" för att travestera en gammal läsarsång. I dag är jag så in i bänken trött men jag mår bra och skall ta det lugnt ett tag så jag inte missar värmen fram i höst. Tack alla trevliga människor som hört av sig. Är det Någon som vet varför Norra Älvsborgs Lasarett Kallas NÄL och Södra Älvsborgs Lasarett SÄS  och inte SÄL? Är det märkvärdigare med sjukhus än lasarett?

Riskgrupp?

Här har ju varit ett himla pådrag om att vi medborgare skall välja vårdcentral. Orsaken har aldrig framkommit ordentligt, men det är väl en del i dagens stora valfrihetstänkande. Jag vet inte vad som var bra med mitt val men i fredags tänkte jag att de vet säkert om jag är riskgrupp för baconinfluensan och vad jag då skall göra. Men oh hemska tanke, det hade de inte en aning om. Varför skall jag välja er om ni inte ens vet om jag är riskgrupp eller inte frågar jag lite irriterat? Jag skall höra efter blev svaret. Och tro mig eller ej efter tre timmar ringer en tant och säger att doktorn har sagt att jag är HÖGRISKgrupp så då får du komma på måndag efter tre tillade hon. Jag skall se om jag vågar och om Mumien kan tvinga iväg mig i samband med bankbesöket i eftermiddag. Kan man hoppas att vårdcentralen skaffar sig ett dataprogram där de kan lägga in patienternas olika sjukdomar och risker eller är det ett alldeles för stort intrång i integriteten. (Integriseten?) Det är väl i alla fall bra att ha en bild av patienternas sjukdomsbilder. Och antagligen hade det inte varit bättre med någon annan vårdcentral heller.

Sjukvård vid mindre åkommor.

Jag är inte särskilt imponerad av Landstigets sjukvård över huvud taget, men vårdcentralens policy ger väl en del i övrigt att önska. Mumien har haft ont i halsen sedan julhelgen. Den trettonde januari fick hon en akuttid på vårdcentralen i Sandared. Efter en snabb titt i halsen ordinerades en tiodagarskur med antibiotika. Det hjälpte inte så i går kontaktades nämnda vårdcentral på nytt. Är det akut? Nej, men jag måste få hjälp. Då får du ringa i morgon för tiderna är slut idag. Kan jag inte få en tid i morgon? Nej, det medger inte reglerna. Är det inte akut får du ringa i morgon fem i åtta så får vi se om det finns någon tid då. Annars får du ringa på torsdag etc. Hade hon sagt att det var akut hade en tid ordnats omgående.
Är det en sådan service vi medborgare erbjuds är det nog hög tid för en förändring. Man skall väl inte behöva ljuga för att få hjälp med sina problem. Och i dessa tider då överutskrivning av antibiotika är hett stoff i media väntar man sig en försiktigare hantering av dessa läkemedel.
Använd våra skattepengar på bättre sätt än att bygga stiliga entréer o dyl.

Den g(l)ömda kilen.

Vid mitt senaste besök på akuten pockade en souvernirtavla på uppmärksamhet. En av mina allra bästa vänner, som förresten likt Kungen har en kurva uppkallad efter sig, slet med veden (som sig bör när vi bor i Vedens Härad) och klöv vresiga stubbar med slägga och kil. Det slutade med att en bit av kilen lossnade och trängde in under huden varvid blodvite uppstod. Besök på Vårdcentralen följde och benet tråcklades ihop utan större problem (kanske hade sömmerskan jobbat på Algots före medicinkarriären). När allt var klart kommer läkaren på att det kanske borde röntgas så att inga metallföremål var kvar i benet. In till lasarettet och röntgen visade mycket riktigt att metallflisan satt kvar. Den stiliga sömmen som gjorts i Sandared fick nu klippas upp och till ackompanjemang av här otryckbara ord från den nu ganska luttrade klyvaren plockades en vacker järnbit ut ur den nu ganska ömmande vaden. Men tack vare det kunde jag läsa om bravaden och se flisan på souvernirtavlan och han kan resa till Australien utan att fastna i säkerhetskontrollen.