Stor valfrihet ger sämre utbud.

Valfrihet kom jag att tänka på när jag läste att Sveriges farligaste man, Mats Odell, framhärdar som partiledarkandidat för Sveriges mest onödiga parti, KD. För Odell är det principen som är det viktigaste. Nämligen att det finns en uppsjö av företag inom alla sektorer. Sedan bortser han från ekonomi och samhällsnytta samt att en del av dessa företagare många gånger har en hetare vilja än kompetens att driva företag. Vad man än tycker om honom så har han lyckats i sin uppgift i så motto att snart alla apotek och vårdföretag etc. är små företag som går i konkurs eller lägger ner på löpande band. På statliga apotekets glanstid fanns alla mediciner på ett ställe. Om något inte fanns kom det nästa dag. I dag får vi sjuklingar rusa runt på tre, fyra ställen utan att ens få ett leveransbesked.
I min värld var en småföretagare en duktig yrkesman som byggde upp en verksamhet han begrep sig på och kunde utveckla. Ofta växte de rejält i motsats till idag när det viktigaste är att bli egen företagare snabbt. Det startas företag på löpande band och konkursas i nästan samma omfattning. Som exempel kan anföras Knallerian i Borås. Hur många nystartade företag har överlevt där mer än ett år?
Vårdcentralerna lockar med stor valfrihet men bemannas till övervägande del av stafettläkare som är nya vid varje besök. Då gäller det att dra sin lidandes historia snabbt så du hinner berätta varför du kommit innan han måste gå. Det finns naturligtvis undantag både på vårdcentraler och äldreboende. Men har man inte tur så kanske den enda riktiga valfriheten är vilken rännsten jag skall dö i.