Gott nytt år

Alla önskas ett Gott nytt år och en trevlig nyårsafton.

Passa också på och njut av julrosorna som vi har i rabatten utanför köksfönstret.

Söndagspromenad

Tänk vad lite sol kan göra. I dag var det roligt att gå en runda i skogen. Jag mötte både jägare och motionärer. Sedan hittade jag kantareller, då kände jag att det är bäst att hämta kameran annars kanske ingen tror mig.

Lördagsfundering

Citat från en annan stor tänkare.
"De e tur en e som en e när en ente ble som en sulle".

Anfallet mot Älvsnabben

En oktobermorgon 1965, i kasernen Balder vid Berga örlogsskolor, väcktes jag vid fyratiden av en för mig okänd befälsperson. Frukost i matsalen nu och uppställning utanför kl. 05,00 var beskedet. Vid uppställningen kunde jag konstatera att de flesta i det 15-mannagäng som trummats ihop var stamanställda befälselever. Vi var några värnpliktiga, men ingen från Balder mer än jag.
Efter utdelning av K-pistar marscherade vi till Hårsfjädens örlogsdepå, där vi lastades in i en kustartilleribåt för vidare befordran till Märsgarn. Där byttes till motortorpedbåt och vi for i minst 40 knop utemot havsbandet. Där sattes vi iland vid monumentet Älvsnabben. Nu fick vi även information om uppdraget. Det visade sig att Sovjet skulle anfalla en jagarhangar som fanns i berget och vi skulle med våra K-pistar försvara densamma. Jag skickades högst upp på berget med uppgift att försvara luftintaget till tunneln som utmynnade däruppe.
Då det var tämligen kyligt satte jag mig i lä om luftintaget och gjorde upp en liten eld. Efter en stund kom en kille och beordrade släckning då risken var uppenbar att ryssarna skulle se röken och på så sätt ha lättare att hitta målet. Han tog över vaktandet så att jag skulle kunna gå ner till de andra där det vankades mackor med varm choklad. Knappt hade jag ätit innan det ringde i fältapan och meddelades att fienden var stoppad och anfallet avblåst. Vi skulle hämtas om en timma.
När ingen båt hade kommit efter tre timmar ringde befälet om besked och det visade sig att vi var bortglömda. Tillbaka på Berga var vi inte förrän halv tio på kvällen. Då möts jag av beskedet att jag skall infinna mig hos dagbefälet. Väl där får jag en utskällning som heter duga för att jag hade hållit mig undan från lektionerna hela dagen. Missförståndet reddes så småningom ut, det var killen i överslafen som skulle övats, men de väckte mig istället. Det hela slutade dock i dur då alla som var med på övningen hade tidigare fått en dag ledigt som kompensation. Rättvist som det är i flottan fick även jag en dag ledigt, men i efterskott.

Sommardrömmar

Eftersom julvädret envisas med att vara grått, rått och allmänt tråkigt har jag glättat upp mig själv genom att titta på några sommarbilder. Jag delar gärna med mig.Till höger en något blåsig dag på Nordkoster i augusti 2001.





Till vänster en kanondag på Islandsberg från förra sommaren. Det är inte alltid vädret är så härligt, det är ett av Bohusläns värsta blåshål i höststormarna.





Matilda, tre månader, har fått uppleva sin första julafton i Nordtorp. Jättekul!




Vi har idag lyckats komma över biljetter till en av Willie Nelsons konserter fram i vår. Jag har utan resultat regelbundet kollat hemsidan för att se om det blir någon mer Europaturné. Nu fick i stället sonen d ä syn på en annons i tidningen. Tur för oss.

Charterresan

Det börjar bli populärt med charterresor per tåg läste jag i en tidning. Då känner jag mig modern eftersom hustrun och jag redan 1968 reste med SJ-resor till Kaprun i Österrike. En resa vi aldrig glömmer. Vi steg på tåget i Köpenhamn en söndagseftermiddag i augusti och kunde snabbt konstatera att de som var näst yngst var dubbelt så gamla som vi. Övriga var med något undantag pensionärer.
Vi delade liggvagnskupé med ett par i 75-årsåldern, deras son i 50-årsåldern och damens bror. Hon var väldigt pratsam och berättade om och om igen att de gjort den här resan varje år hela 60-talet. Året innan hade de delat kupé med en dam som ramlade ner från mittsängen under natten. Den händelsen återkom hon till med jämna mellanrum hela kvällen. I högtalarna spelades ett band med Louis Armstrong. Det var låtar från musikalen Hello Dolly. Det här bandet hörde vi säkert 20 gånger, vilket gör att jag än idag har svårt med dessa låtar.

Det var mycket varmt den här dagen och damen öppnade fönstret. Mannen tyckte att det drog så han stängde. Damen öppnade och så höll det på fram till läggdags. Hon visade också upp en resväska i kollosalformat där hon förvarade smör ost, sill, knäckebröd och annan oundgänglig husmanskost som hon av erfarenhet visste var svårt att uppbringa i Österrike. Två kilo kaffe till värdshusvärden hade hon också med. Vi fick också ta del av det program hon gjort upp för sin son och bror. De stackarna hade ju aldrig varit utomlands förut, så hon hade fyllt hela deras vecka med utfärder.

Strax innan vi skulle gå till sängs lyckades de kompromissa om fönstret, det skulle vara öppet ungefär en decimeter. Sänglamporna var placerade mot vagnskorridoren, så fem sjättedelar lade oss med fötterna mot fönstret. Den äldre damen däremot envisades med att ligga med huvudet mot fönstret. Det visade sig inte vara så bra eftersom det öppna fönstret gjorde att gardinen flaxade i ansiktet på henne. Hon sträcker sig då ut från mellanbädden och skall stänga fönstret. Som ni redan räknat ut ramlar hon ner från bädden och slår huvudet i bordet. Jag tittade ner från min överbädd helt inställd på att det kunde ha gått riktigt illa. Men tro det eller ej, hon reser sig upp och säger "jag tror att jag stänger fönstret ändå".

Efter den episoden blev det i alla fall tyst. T o m i högtalarna och vi somnade gott.

Vad önskar vi oss mest av allt till jul?

Om jag får bestämma är det fred på jorden och slut på miljöförstöringen i alla dess former.
Jag önskar er alla en God Jul och tackar för hjälp och uppmuntran att få igång min blogg.
Om någon undrar varför jag har bytt bild flera gånger så är det inkörningsproblem. Jag jobbar på att komma tillbaka till den första.

Det löste sig i år också.

Vi lyckades faktiskt hitta en gran i år också. Den stod inte mer än femtio meter hemifrån, så det var helt perfekt. Nu gäller det bara att ta av den på rätt ställe när den skall ner i sin fot i morgon kväll. För några år sedan lyckades jag kapa det årets gran på mitten, men sonen kom på lösningen. Vi slog i en fyrtumsspik i den övre ändan, klippte av huvudet och vässade den istället. Därefter hamrade vi fast underdelen i överdelen och granen blev perfekt. Den barrade inte mer än vanligt.

Sillen blev klar igår och skinkan kokar nu. Då är det väl bara briljeringen kvar. Eller är det griljeringen?

Mot ljusare tider

I morgon infaller vintersolståndet. En gång om året, vid vintersolståndet, lyser solen ända in till altaret i New-grange.

Newgrange på Irland är en gravhög från stenåldern. Den byggdes för 5 500 år sedan och är därmed 1 000 år äldre än Stonehenge och mer än 600 år åldre än pyramiderna.

Den drygt 20 meter långa gången inne i graven är trång och låg. Ändå är luften torr och frisk. Under tusentals år har människor kommit hit för att be och offra.

Här i Nordtorp har vi en källare som har en högst märklig placering. Den ligger på den högsta punkten runt gården. Källare brukar ju ligga mer skyddade för väder och vind. När jag använder mina pekare blir utslagen tvärs emot de jag får på andra ställen. När jag använde pekarna i Newgrange var utslagen som vid källaren. Kan någon förklara det??

Gråväder

Nu blir jag snart tokig på vädret. Det ser inte ut att bli någon julgran i dag heller. Är det inte sol i morgon åker jag in till staden och köper en.
Har förresten varit där idag och letat lampskärm och julklapp. Det verkade som alla hade tagit ledigt för att gå till samma butiker som jag. Jag fick panik och åkte hem. Men den felande julklappen blev inköpt så nu är det ingen som blir utan.

Association

Jag vet inte hur många gånger jag suttit i olika mötessammanhang och talaren avslutat ett mer eller mindre intressant föredrag med orden "finns det några frågor". Tystnaden blir total och man riktigt känner hur det på olika håll i salen växer fram ett behov av att säga något intelligent, men det är inte alltid det lyckas så bra.

Då brukar jag med ett leende tänka på den gamla missionären som återvänt till fäderneslandet och hemstaden Falköping. Hon höll ett föredrag, inför en ganska stor publik, om sina intressanta upplevelser i det fjärran Afrika. Hon talade länge och publiken levde sig andäktigt in i berättelserna. Plötsigt tittar hon på klockan, ser att hon dragit ut ordentligt på tiden och utbrister: Här står jag och pratar och pratar det kanske är någon som vill fråga något. Efter den obligatoriska tystnaden reser sig en äldre dam upp och säger "Ho hadde ena halter söster, va ble´ de av den??"



Känner någon igen situationen?

Julväder??

I dag är vädret precis som vanligt. Minus 3 grader, dimma och rått. Jag tror inte ens det har varit 10 timmar med sol sedan november. Alla makter, såväl onda som goda, måste ta tag i problemet med växthuseffekten och göra sitt bästa för att förhindra den globala undergången.

Jag har varit ute en runda i skogen för att få hem en julgran, men det var för kallt så jag gick hem igen. Dessutom är det som hustun brukar säga "det är med julgranar som med karlar, så fort man har hittat en och vresat ner den så hittar man tio som är bättre."

Jag till vänster heter Jambo och är sur för att Gandi varit med på bild på husses blogg. Därför har han lovat lägga ut den här bilden, där vi bägge sitter och fryser nere vid källaren.

München inte som Örebro!

På sextiotalet lärde jag mig av en lastbilschaufför hur man kunde passera genom Örebro mycket snabbare om man inte följde E3 skyltningen.


När vi några år senare skulle passera München i rusningstrafik trodde jag att denna erfarenhet kunde komma till nytta även här. På den tiden slutade alla motorvägar utanför staden och det blev fruktansvärda köer när man fick börja stanna för rött ljus flera mil från centrum.


Framför mig låg en möbelbuss som hörde hemma i Augsburg och det var ju åt det hållet vi var på väg. När bussen svängde av sa jag till hustrun, han vet säkert en bättre väg, vi följer efter. Kön upphörde nästan genast och vi hade fullt upp med att hänga på honom genom förorterna. Höger, vänster, höger etc i 20 minuter. Mycket nöjd med mitt smarta schackdrag såg jag fram mot en god middag och en god säng för natten. Men leendet på mina läppar stelnade när bussen plötsligt stannar vid ett höghus i ett nybyggt bostadsområde....

Nu var goda råd dyra, vi hade ju inte följt med på kartan hur vi åkt och hade följaktligen inte en aning om var vi befann oss.
Då dyker det upp en bensintapp och jag går in för att få hjälp. Mannen därinne talade en dialekt som min tysklärare nog aldrig hade tänkt sig att jag skulle stöta på. När han förklarat tre gånger utan att jag begrep någonting blev han arg och lämnade mig åt mitt öde. Som tur var fanns det en kund som hört oss och han hjälpte mig att positionsbestämma och pekade ut vägen till kön mot Augsburg. Vi kom fram strax före åtta och alla gasthaus var fullbelagda. Vi lyckades dock så småningom hitta ett nergånget ställe som härbärgerade oss över natten, men det är en annan historia.

Sens moral-Följ vägskyltningen.

Äntligen klart

I eftermiddags återinvigde vi det gamla brygghuset. Det har varit under restaurering sedan april 2003. Det uppfördes ursprungligen 1920 med stampat jordgolv och har genom åren tjänat som brygghus, slaktbod, förrådsbod etc. På 70-talet användes det till och med som sommarstuga. För att bevara det till eftervärlden har vi nu i stort sett bytt ut alla detaljer och gjutit nytt golv. Allt utfört med målsättningen att allt skulle se ut som originalet. Det har varit mycket, men roligt, arbete.

Välkommen

Välkommen till min blogg. Efter en tjuvstart igår kväll och i morse är den igång nu. Jag hoppas kunna ha en och annan synpunkt i såväl aktuella som mer avlägsna ämnen. Kanske jag kan bidra med några minnen ur livet också.
Under dagens inköpsresa till den stora staden i öster-Borås-träffade vi bekanta med anknytning till Gullholmen. När jag sedan anlände till hemmets trygga famn tänkte jag att jag att alla bör ju få känna hur det känns att stå på Islandsberg och blicka ut mot nämnda Ö och Hättans fyr. Sagt och gjort, jag fotograferade Hustruns senaste konstverk som ännu inte är riktigt torrt. Det är målat efter efter ett foto hon tagit från Islandsberg. Även om inte mitt foto lever upp till målningens kvalitet håll till godo ändå.

Vattenrening

Innan jag somnade i går fyllde jag 90 gram kaliumpermanganat i vårt reningsverk. Det innebär att jag idag är uppe med tuppen för att spola bort de röda resterna ur verket. Brukar ta en timma så jag kanske somnar om.

Fredag kväll

Sitter här med Gandalf i knät på fredag kväll. Har mot min vilja uppsökt staden Borås med frun som envisas med att ta med mig på Lindex för att titta på barnkläder till Matilda. Denna varelse är vårt barnbarn och överglänser naturligtvis alla andra små barn. Konstigt vore det väl annars. Så säger alla mor-och farföräldrar. Men det kallas livets efterrätt har jag hört. Det stämmer förvisso.
Nu hoppade Gandalf ner så nu går jag till sängs. Suss gott och välkommen imôra till en ny dag i Paradiset !