Jag vet inte hur många gånger jag suttit i olika mötessammanhang och talaren avslutat ett mer eller mindre intressant föredrag med orden "finns det några frågor". Tystnaden blir total och man riktigt känner hur det på olika håll i salen växer fram ett behov av att säga något intelligent, men det är inte alltid det lyckas så bra.
Då brukar jag med ett leende tänka på den gamla missionären som återvänt till fäderneslandet och hemstaden Falköping. Hon höll ett föredrag, inför en ganska stor publik, om sina intressanta upplevelser i det fjärran Afrika. Hon talade länge och publiken levde sig andäktigt in i berättelserna. Plötsigt tittar hon på klockan, ser att hon dragit ut ordentligt på tiden och utbrister: Här står jag och pratar och pratar det kanske är någon som vill fråga något. Efter den obligatoriska tystnaden reser sig en äldre dam upp och säger "Ho hadde ena halter söster, va ble´ de av den??"
Känner någon igen situationen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar