Dags för den gröna likören.

Mumien är inte absolutist, men i det närmaste. Dock har hon två svagheter inom alkoholens vida område. Bägge är av någon anledning gröna. Finns det inte grön curacao till kaffet när Kalle Anka far omkring som värst i TV-rutan då har jag missat inköpen. I denna tradition ingår att drycken skall förtäras i ett speciellt arvegodsglas som är svart och står på en svart glasbricka. Dessa utensilier var svärmoderns första julklapp till svärfadern, långt innan han blev svärfar eller ens far och make. En sådan där butelj brukar ju räcka några år så jag tänkte inhandlat en i Helsingör förra veckan. Döm om min förvåning när bodbetjänten inte ens visste vad grön curacao var för "noet". Blå har jag sa han men det är kanske inte detsamma. På vårt eget monopol har den gröna saknats i många år så jag kastade mig över till mataffären för att köpa Saturnus berömda essens av larahaapelsinen och med övrigt syntetiskt innehåll. Där fanns det numera endast drinkblandaringredienser så nu är mitt hopp att någon omtänksam bloggläsare talar om för mig var jag köper extrakt så jag kan blanda själv. Om någon undrar vad den andra gröna är, så heter den Xide och är riktigt njutbar om ölet är slut. Vin till glöggkryddorna fick jag med från Danmark i alla fall.