Walk over.

Dagens begivenhet har jag sett fram emot i en hel månad. Berättarafton på Uddevalla museum brukar jag inte missa frivilligt. Det ger mig möjlighet att träffa gamla vänner under dagen och sedan avrunda med gamla bilder i sällskap med andra Uddevallabor som även de börjar kännas som gamla vänner. Nu blev det walk over på grund av vädret och väglaget både i januari och februari, så nu är det mars som gäller. Men nog har jag hållit mig sysselsatt ändå idag. Tänkte köra upp genvägen över åkern med gamla snöslungan som fungerade i söndags även om utkastningen var lite trött. Idag fungerade inte skoveln över huvud taget. Då blev jag ilsk och skruvade isär den för att kolla om det eventuellt var en rem som gått av. Inte då. Skruva ihop igen och då går den bakåt på alla växlar inklusive friläge. Var håller de hus med den nya fabrikationsfelinlämnade som skulle varit klar i måndags? Jag hinner inte tänka klart tanken innan de ringer på mobilen och säger att det blir leverans i eftermiddag. OK, in i duschen och jag hinner precis torka mig och få på lite kläder innan det ringer på dörren. Det är väl ingen som vill mig något tänkte jag men det var det. Mattläggaren ville veta hur bred bården skulle vara i tvättstugan. Telefonjakt på Mumien följde. Det är ju hon som har hand om den konstnärliga utsmyckningen. Slutet gott, allting gott men jag gick ju miste om statistrollen i Simon och ekarna när jag inte kunde åka till Uddevalla. Jag hade säkert gjort mig som patient för det har jag övat som sjutton på de senaste åtta åren.