När vädret var som allra mest tråkigt i höstas sa Mumien att vi måste ha något att se fram emot. Hon införskaffade två biljetter till en rockshow med supé. Det verkade kul, men vem var artisten? Glenn Wish hade jag aldrig hört talas om. Glen låter ju som någon slags whisky eller en fotbollspelare. Men efter att ha googlat mig fram till hans hemsida och lysnnat på några smakprov så fick vi verkligen något att se fram emot. I går var det då dags och försynen hade ordnat med ett acceptabelt bilåkarväder på nervägen. Showen var tidsbestämd till 21.30 medan maten serverades 18,30. Verkade väl tilltaget men restaurangen visste vilken tid det tar för ett par hundra gäster att beställa dricka till maten. Som passagerare fick jag möjlighet att avnjuta ett Chilenskt miljö(!)vin Tarapaca plus. Det var det bästa på länge. Måste bara kolla om det finns hos Systemet. Så drog då showen igång och jag säger bara Rock´n roll. Ett sådant ös och vilka musiker!! Kvällen ägnades helt åt Elvis Presley och Jonny Cash och huruvida Glenn hade sin storhet som imitatör eller sångare vet jag inte men bra var det. Men nog undrar jag varför skall alla band ha en ljudnivå som ligger på och ibland över smärtgränsen. För det är väl inte som med politikern som skrev i manuset-dåligt argument, höj rösten- Men för den som vill uppleva lite nostalgirock rekommenderar jag att köpa biljett till en show med Glenn Wish.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar