Glatt i Nordtorp.

Så här såg det ut 1970 men även tidigare i veckan

Fredagen har infunnit sig med blandad konfekt. Stundtals till och med sol vilket lockade ut mig på riktig promenad istället för springbandet. Oj så kallt och skönt det var med glatt både humör och under fötterna drog jag iväg i runda slängar tre kilometer. Men nu när man tillhör lårbenshalsbrottriskgruppen så gäller det att undvika för glada fläckar på vägen. Igår fick jag ut inbjudan till årets träff med Eriksbergsgänget även om matprisförhandlingarna inte är helt slutförda. Men jag borde ju få ett bättre pris än förra året när nu restaurangmomsen har sänkts. På lagårdstaket råder febril aktivitet och med lite tur är snart det värsta åtgärdat. Helt tak och bättre väder kommer säkert att göra mig gladare och mer aktiv. Kanske jag till och med kommer igång med lite skogsröjning. Men nu gör jag som Mumien brukar säga "Vi tar problemen i den takt de uppstår. Tänk så många katastrofer som aldrig har inträffat".

Nytt försök.

För drygt en vecka sedan var jag på gång när yrseln åter satte in. Det är väl någon nerv som kommer i kläm och ger detta irriterande tillstånd. Det känns som om hjärnan var inpackad i bomull tillsammans med ett svagt illamående. Det känns i alla fall bra att många hör av sig med uppmuntrande tillrop i både telefon och på nätet. Så helt plötsligt piggnade jag till igår kväll igen och idag har både jag och Mumien varit produktiva som bara den. Ny brevlåda uppsatt. Vi har tröttnat på att tidningarna levereras som pappersmassa bara för att locket på lådan ideligen blåser upp. Nu är det veckolåda som gäller och vi hoppas att regn och vind inte hittar någon smygingång här. Sedan åkte julen ut såväl inne som ute. Renar, sladdar, pallar och släde står på tork i ladugården. Granriset är flyttat till ett trädgårdsland. Och som om undrens tid inte är slut än kan meddelas att det bortblåsta lagårdstaket täcktes med en pressenning igår och idag har en ställning byggts för fortsatt arbete nästa vecka. Kan vi dessutom få en högtidsstund med Famous Fayline om några timmar så att får visa sig på samma styva lina som sist så är det ju en perfekt dag. Lika bra odds(28,80) som hans moster Incredibable Fayline gav i torsdags blir det ju inte. Men får vi 2-3 gånger insatsen är vi helt nöjda.

Vi klarade stormen galant.

I dag har jag kollat lagårdstaket där en plåt hade släppt lite i nederkanten. Jag klarade det själv med några skruv. Därefter gick jag igenom skogen eller rättare sagt det som är kvar efter Gudrun och Per. Jag hittade bara två nerblåsta träd och det var sådana som ändå skulle gallrats bort. I morgon kommer skogsinspektorn ochdå får vi se om det finns ekonomiskt utrymme att röja sly i planteringarna. Mindre glad blir man när man går på elljusspåret och ser att idrottsföreningen tagit sig friheten att ta ner en decimetertjock gran och bara kasta in i planteringen.

Rundat tak.

I dag har jag haft besök av gamla kompisar från Uddevalla. När vi gick runt och tittade på hur vi lyckats med restaureringen av vårt gamla hus från 1818 kom vi att diskutera taket i det rum som numera är mitt arbetsrum. Det har snedtak men ändå inte eftersom det är avrundat. Jag berättade för dem att jag var i hemygdsföreningens stuga i söndags och upptäckte att flera rum i övervåningen hade samma takavrundning. Jag har aldrig sett en sådan lösning i de gamla hus jag varit i tidigare. Det är nog byggt av antroposofer skojade en av kamraterna. De vill nämligen ha rundningar i rum för att förstärka energifälten. Tanken var god men Rudolf Steiner grundade ju inte sin filosofi innan början av 1900-talet men kanske fanns det liknande tankar långt tidigare. Hur som helst hade vi en trevlig dag och jag är nu just nu uppfylld av goda energier.

Vad är detta?

Som ledtråd kan nämnas att klockan är 12.10 (Vintertid) idag. Det innebär att skuggan pekar mot norr.

Även resten av dagen har varit händelserik. Genom de starka vindar vi brottats med den senaste veckan hade en plåt på ladugårdstaket lyft sig. Men plåtslagarna var här i morse och skruvade fast såväl reglar som plåt. Så det klarade sig även denna gång utan större katastrofer, tack för det Magnus. Snö och blåst under natten hade även lyft brevlådelocket så Borås Tidning och Travronden hade nästan återgått till pappersmassestadiet innan jag lyckades att bära in dem. Dagen har i övrigt varit vacker och solvärmen har värmt vatten till 59,7 grader C. Jag har för övrigt också låtit mig imponeras av landsvägsnöröjningsentreprenörerna. Först sandade de och därefter plogades det jämnt och snyggt så att isen kan lägga sig i natt. Man bilisterna behöver ju inte vara särskilt oroliga över stenskott.

Vi är redo för solsken.

I dag har Mumien skottat fram solfångarna så nu får solen börja skina när den vill. Själv har jag saltat på vägen ut till vägen för en säkrare posthantering. Man har ju kommit upp i lårbenshalsåldern. Jag hoppas inte arbetsmiljöinspektören får syn på Mumien så där utan säkerhetsanordningar då blir det väl dagsböter för arbetsledaren. Och så länge alla detaljer inte är helt klara är det väl PEAB som är ansvarig arbetsledning. Själv har jag en medarbetarförsäkring genom LRF. Men inte kan några kronor ersätta Mumien. Vem skulle då dalta med mig när jag har flimmer, ont i ryggen eller näckrosmalaria?

Yrkesmän

Det är minsann inte lätt att få tag i hantverkare. Vid orkanen Gudrun för några år sedan blåste en del av ladugårdstaket av och efter sju sorger och åtta bedrövelser fick vi bytt ut hela taket. Ytterligare problem fick vi när det visade sig att delar av arbetet inte var särskilt proffesionellt utfört. Företaget,Rydboholms trävaror, var till en början mycket välvilliga och skulle komma nästa vecka i ett helt år för att rätta till. Nu svarar de inte ens i telefonen, så vi förstår att vi är blåsta. Om det någon idé att stämma honom eller om vi skall driva in vår fordran på annat sätt får framtiden utvisa.
I dag har jag i alla fall fått kontakt med en positiv plåtslagare som lovade komma och titta på vad som går att göra med taket. Det är ju inte nog med att det ofärdiga taket stoppar alla övriga projekt och reparationer i ladugården utan det tar också för mycket energi från oss. Dessutom är det inte så roligt för de närmaste grannarna (vi är ju också grannar)att ha denna fula byggnad i blickfånget. Fast vad kan man begära av en ladugård byggd 1911?