Är det någon av bloggens kunniga läsare som kan identifiera konstnären till akvarellen härovan? Jag kan avslöja att det inte är Mumien men att förslag finns om att det kan vara Hannes Ståhlberg. I alla fall är det fint ljus i den gamla färgen. Om någon knäcker nöten är jag tacksam.
Ombyggnadsarbetena fortsätter i högt tempo. Jag har tagit det lugnt i dag men det händer en massa saker ändå. Jag kunde inte låta bli att ta några kort så att ni kan följa förändringarna.
I morgon kommer grävmaskinen som skall gräva grund och skopa upp ett provhål åt miljökontoret. Då får han samtidigt gräva in en ny elkabel så att vi kan flytta mätaren provisoriskt och riva väggen. Men vi har burit bort allt byggmaterial från det gamla tillbygget och sanerat resten av eterniten. Inte konstigt att vi är trötta. Vi fick ju förutom reglar och brädor bära bort isoleringen som till stor del bestod av gamla tidningar. Vi bar dessutom bort ett gammalt borr. http://picasaweb.google.com/lh/photo/SIlAN6JcnV8ZpecKOT6xRw?feat=directlink I morgon är det byggmöte och då kommer Mumien att presentera den ritning som gäller i dag och den underbara täljstensspisen som vi skall köpa för vinsterna på Credit och Famous Fayline. Vem vet, kanske det blir en fåtölj också efter onsdagstävlingarna på Solalla. Förresten...vem har bôrt bôrt bôrt?
I dag drog arbetet igång med restaurering och tillbyggnad av mangårdsbyggnaden från 1818 här i Nordtorp. En stund var här så mycket folk att vi har inte har sett något liknande sedan midsommarafton 1973. Nu skall det bli spännande att se om vi flyttar in före midsommarafton 2010 eller om tidsplanen följs. Vi håller dessutom tummarna för att vi får sålt vårt nuvarande hus så att inte flytten går till fattighuset i stället. Om ni hör en explosion så är det utgiftstaket som sprängs men det skapar i alla fall några arbetstillfällen så här i krisens efterdyningar."Tänk um dum gamle hade fått stå upp å sett´et" som Mumiens farfar sa när han såg självbindaren första gången (1942).
Den här gången var det släktforskning som var huvudnumret. Min svärfar, Mumiens pappa, gjorde redan på sextiotalet ett lysande forskningsarbete då han visade att Mumien har bott i Nordtorp sedan 1600-talet. Men i alla stycken kom han inte till full klarhet och även om jag kommit lite längre så är det fortfarande flera frågetecken varför svärmors förfäder flyttade till Finland i slutet av 1800-talet. Men att Mumiens konstnärsådra kommer från grannlandet har vi redan tidigare konstaterat då hennes mamma var kusin med Tauno Häkli som var en mycket begåvad målare och fotograf. När vi nu fick tillfälle att träffa hans dotter Vuokko och hennes man Eero Hokkanen blev det en verklig höjdpunkt på resan. Inte nog med att vi fick en trevlig eftermiddag och kväll med dem, de körde även runt oss på en sightseeing som hette duga. Visst får man se mer genuina miljöer med de infödda än på en guidad tur. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Helsingfors?feat=directlink
Trötta men nöjda är vi tillbaka från en minnesvärd utflykt. Detaljerna återkommer jag med, men är det någon som kan se var vi varit?
Återbördad till Nordtorp sitter jag framför datorn och sorterar gårdagens intryck. Vem hade för tio år sedan trott att jag skulle offra Breeders Crown uttagningarna på Solvalla för en Berättarafton. Nu blev det så och det ångrar jag inte. Jag slapp ju dessutom se Maharajah galoppera och det hade säkert god inverkan på hjärtrytmen. Men Berättaraftonen i all ära, det var besöket hos Stig L och hans Birgitta som var dagens höjdpunkt. Det är mer än femtio år sedan vi sågs sist. Då som nu i Kapelle. Platsen på bilden trampades av mina fötter igår igen. Stigs mamma och min pappa var kusiner så vi umgicks en hel del under uppväxten. Nu hade Stig sett min blogg med Göstas 50-talsbilder och förstått att Nordtorpstankar var min blogg. Det resulterade i mail och telefonkontakter och i går träffades vi som sagt. Ni förstår att samtalsämnenena avlöste varandra och att sedan Birgitta bjöd på en god gryta förhöjde stämningen ytterligare. Vi hann precis i tid till museét för att få sittplats. Det måste ha varit nytt deltagarrekord när nu gamla idrottshjältar skulle identifieras och berättas om. Tyvärr hann jag inte runt och hälsa på alla gamla och nyfunna vänner som jag har fått genom regelbundna besök på Berättaraftnarna som jag än en gång måste berömma som en jättebra mötesform. Den här idén skulle kunna appliceras i många andra sammanhang. Såväl i vanliga föreningar som politiska dito.
Jag vill bara påminna om att nästa sommar snart är här!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
I dag har Mumien och jag, som de sanna miljövänner vi är, varit och levererat fem banankartonger med eternitplattor på sopstationen So(p)backen. Vi har nämligen tagit ner de sista plattorna på gammelhuset. Är det inplastat? frågar ordningsmannen. Nej, det är packat i kartonger, säger jag och undrar varför jag åker bil fem mil för att komma i konflikt med dem som har rätt. Men eftersom de var av den mera serviceinriktade sorten så sa de att vi kunde få plastpåsar att lägga kartongerna i. Sedan var det bara att kasta hela härligheten över kanten. Men då går ju plasten sönder? försöker Mumien men inser snabbt att här var det bäst att fånga erbjudandet innan det försvann. Nu är vi en erfarenhet rikare men funderar på om man kanske skall plasta in de fasader där plattorna fortfarande sitter kvar. För det är väl större risk att asbestdammet sprids från en vägg än när de ligger i kartonger och är övertäckta med jord på avfallsanläggningen. Var det miljövänlig plast i plastpåsarna? undrade vi när vi for hem.
Mumien en förmåga att ytterligare höja stämningen genom att föreslå att hon kunde köra hem. Det gjorde min kropps värmeåtervinning snabbare och hon fick äta dessert hemma. När vi så småningom återvände till hemmets trygga sköte står vår viltvårdararrendator där med sin bil och en tung bärkasse med älgkött med hela skalan, från färs till stek. Vi tackar och gläds åt att älgstammen har växt till sig igen. Tre vuxna och två kalvar hade nedlagts och vår leverantör hade skjutit en av dem. Grattis. 
