En så`n härlig dag.

Efter en eländig höst och förvinter så slog det till idag och blev riktigt vackert. Men jag tror att vi kanske har haft bättre väder än Sandared t ex. Vi bor ju 125 m ö h och jag kunde se att dimman låg tät i dalen. Solvärmen gjorde glädjeskutt och levererade 70-gradigt vatten till systemet. Nu är ju dagarna så korta att varje soltimme är värdefull. Vi kunde t o m ta en fika på bänken utanför lagår´n. Jag passade på att ta några kort som följer här.

Dimman lägger sig över Backabo

Jag måste ju bara vara med

Tranan visar WNW

Kaffe, smörgås och Sol

Kaffe, smörgås och Sol

Ganska lyckad motljusbild mot Götebacka

Ture eldar

Snart är det mörkt

Dyrköpt erfarenhet.

I god tid före valet konstaterade jag att det skulle bli dyrt för SAP att liera sig med Miljöpartiet. Mina farhågor har redan besannats. Jag tänker då inte bara på vad det kostar i reda pengar. Nej här är det arbetstillfällen som går till spillo helt i onödan samtidigt som bättre infrastruktur försenas. Men det värsta är kanske den attityd som den gamla kommunisten Karin Svensson Smith visar upp. När hon ställs inför det faktum att Alliansen och Specialdemokraterna kommer att i riksdagen rösta bort "pausen" i Förbifart Stockholm säger hon arrogant, det spelar ingen roll för det är en av grunderna i vårt regeringssamarbete. Vad kommer ett sådant samarbete kosta Socialdemokraterna på sikt. För det är väl fortfarande Riksdagen som har sista ordet.

Ny vinjett.

Så har jag då äntligen fått en ny vinjettbild. Den borde varit på plats för mer än en månad sedan men det har bara regnat och varit gråväder så ingen har orkat ta sig ut med kamera. Jag gör det innan den går i moln sa Mumien och sprang, som den värsta skjutjärnsfotograf ut i morgonrock och tofflor. Nu blir det ingen ny bild förrän snön har lagt sig.

Tranorna har flugit till sydligare nejder.

17 november 1995

17 november 1995 minns jag helt klart. Jag jobbade i Göteborg då och skulle åka hem någon gång vid nittontiden. Jag hade breda radialsommardäck och tog mig ganska enkelt till Kallebäck. Jag insåg att det var kaos i backen och svängde ner mot Mölndal körde genom stan och ut på E3. Det gick ganska bra men var lite slängigt. När jag kört förbi Partille och kom fram till uppförsbacken med en tunnel på toppen såg jag att det stod både person- och lastbilar på tvären men det var plats mellan de. Jag tog ett snabbt beslut, så hög fart som möjligt för att kryssa mellan bilarna. Så låg fart som möjligt för att inte få sladd. Jag kom emellan men kände hur det började slira. Skulle jag bli först i karavanen som inte kommit upp. Nej, jag klarade mig och kom i knapp styrfart in i tunneln där det var lite grepp för däcken. Resten av vägen till Alingsås var en nervpärs men på något sätt klarade jag mig. Jag stannade vid Maxi och ställde mig vid en levarantörsinfart under tak och tog en cigarett. Benen skakade och jag insåg att det var ingen återvändo. Vägen till Borås var helt tom men något större fordon hade kört alldeles nyss så jag hade ett spår att åka i. Ju närmare Borås jag kom ju mer snö var det och hade jag inte haft spår att åka i hade jag fastnat. Jag klarade mig på något sätt, antagligen mina skyddsänglar som vanligt! Jag var hemma 23.30 och att åka till Göteborg dagen därpå var inte att tänka på. Hade jag varit smart hade jag naturligtvis tagit in på hotell i stan. Till historien hör att detta var sista tiden innan Telia skulle slaktas så det var ju en nervös tid. Skulle man ha ett jobb efter nyår. På fredagen när jag som sagt arbetade hemifrån fick jag erbjudande om ett jobb som jag tackade ja till. Sen ville man inte ha mig men då ringde det från annat håll och jag tackade ja till det också. Då ringde den förste och sa att det blivit ett missförstånd. Jag tackade nej och sedan föll det sig ju så att jag blev regionchef på Telia Division Personalförsörjning och då fick jag tacka nej även till det andra erbjudandet. Om det var ett bra beslut kan vi fundera på men idag betalas min pension av Tieto Enator och det är jag tacksam för.

Om Släktforskning i Sandhults Hembygdsförening.

Släktforskning

 

16 november 17:00

 i Hembygdsstugan Götsered i Sandhult

 

 

 

Fler och fler intresserar sig för släktforskning. Hembygdsföreningen har därför inbjudit

Carl-Göran Järbyn från Borås Släktforskare som kommer och berättar vad släktforskning är och hur vi utövar den.

De som redan kommit igång kan vittna om hur fängslande det är att fördjupa sig i sina släktingar flera generationer bort.

Ledare från Borås Tidning.

Det är inte synd om Romson

Vice statsministern sänker både Miljöpartiets och regeringens anseende

Ledare 2014-10-30 | Uppdaterad 2014-10-30

 

I gårdagens Aftonbladet hävdade en krönikör på ledarsidan att ”drevet” mot Åsa Romson berodde på att hon var kvinna.

Vad Aftonbladet anser sig ha att vinna på att reducera Sveriges vice statsminister och Miljöpartiets ena språkrör till enbart kvinna, förblir dock oklart i texten.

Åsa Romson är ju trots allt inte är vem som helst. Hon delar ansvaret för den rödgröna regeringsbildningen med Gustav Fridolin och Stefan Löfven (S), och som miljöminister bär hon en ansvarstyngd och viktig portfölj.
Vilka förväntningar Aftonbladet anser att väljarna kan ha på henne som kvinna förblir även det oklart. Det var som ledande företrädare för Miljöpartiet hon sökte sitt mandat av väljarna, inte som en politiker som bara var ett kön.
Och ”drev” eller ej, har Romson haft förtvivlat svårt att leva upp till de relevanta förväntningar som väljarna har rätt att ställa på henne. Det drabbar henne personligen, vilket kan vara nog så jobbigt. Men det är långt värre att hennes agerande påverkar regeringens anseende, och därmed i förlängningen också påverkar bilden av vilken vikt den tillmäter miljöfrågorna.
Att Romson befinner sig ute på väldigt tunn is beror således inte enbart på att det gröna språkröret är en av de fem ministrar av sex från Miljöpartiet som säger sig ha knarkat.
Inte heller på att miljöministern har låtit anställa en person som politiskt sakkunnig i statsrådsberedningen som 2012 fälldes för att ha smugglat knarksvamp till Sverige.
Detta är försvårande enskildheter, förvisso, men de säger också en hel del om Romsons värderingar och omdömesförmåga. Men var och en för sig räcker inte dessa ”narkotikaaffärer” för att sänka hennes trovärdighet.
Inte heller går det att låta det faktum att hon valt att låta bottenmåla sin båt med färg som utgör ett miljöhot, och som dessutom är förbjuden, vara anledningen till att argumentera för att hon borde träda tillbaka. Val av fel bränsle eller att hon låtit dumpa dess gråvatten rakt ut i det övergödda Östersjöns syrefattiga vatten räcker inte heller.
Det står en minister och en miljöaktivist fritt att välja att knarka, anställa andra som har smugglat knark och att dessutom oblygt tala med kluven miljötunga. På samma sätt som det givetvis har varit upp till andra ministrar att välja att inte betala TV-licens eller att anställa barnflicka utan att meddela skatteförvaltningen.
Även den nytillträdda Alliansregerings ministrar fick 2006 sin handel och vandel granskad. Det ledde till att Cecilia Stegö Chilò försvann efter tre dagar och Maria Borelius följde snabbt i hennes spår.
Åsa Romson däremot, hon sitter kvar.
Varför mäts hennes val annorlunda?
De har ministerrollen gemensamt och de är alla kvinnor. Men måttstocken som de moderata statsråden mättes med var uppenbart konstruerad på ett annat sätt än den som Romson mäts med idag.
Varför?
Just nu är det inte ”drevet” som är Romsons största bekymmer, utan vad som kan komma att uppdagas härnäst.
Ju fler enskildheter som dyker upp, desto entydigare blir den sammantagna bilden av att Åsa Romson är en belastning för såväl Miljöpartiet som den rödgröna regeringen.
Ledarredaktionen

I Nordtorp instämmer vi!