Dyrköpt erfarenhet.

I god tid före valet konstaterade jag att det skulle bli dyrt för SAP att liera sig med Miljöpartiet. Mina farhågor har redan besannats. Jag tänker då inte bara på vad det kostar i reda pengar. Nej här är det arbetstillfällen som går till spillo helt i onödan samtidigt som bättre infrastruktur försenas. Men det värsta är kanske den attityd som den gamla kommunisten Karin Svensson Smith visar upp. När hon ställs inför det faktum att Alliansen och Specialdemokraterna kommer att i riksdagen rösta bort "pausen" i Förbifart Stockholm säger hon arrogant, det spelar ingen roll för det är en av grunderna i vårt regeringssamarbete. Vad kommer ett sådant samarbete kosta Socialdemokraterna på sikt. För det är väl fortfarande Riksdagen som har sista ordet.

Löneklyftan en tickande bomb.

Ett av våra största problem såväl på hemmaplan som internationellt är de snabbväxande löneklyftorna. Nu har detta faktum till och med gått upp för superkapitalisterna i konsultbolaget Mac Kinseys. VD:n Dominic Barton hyllar de nordeuropeiska socialdemokratiska partiernas politik och ser det som den enda framkomliga vägen i en framtida näringspolitik. http://www.e24.se/business/bank-och-finans/kapitalist-varnar-for-klyftor_3328323.e24 Risken för att vi skall trampa in i ett "Likalönförallatänkande" är väl inte så stor. Men det är viktigt att det finns värderingssystem för såväl yrken som dess svårighetsgrad för att kunna bygga lönesystem som upplevs som rättvisa av personalen samtidigt som de ger möjlighet att premiera goda insatser och kompensera miljöfaktorer etc.

Från mörkret skådar vi mot ljuset.

Jag har under en längre tid, i motsats till högerkrafterna i partiet, varit överens med SSU om vad som behöver göras. Därför skriver jag nu under på det uttalande som SSU gjorde igår. Extrakongressen ska inte vara ett spel för galleriet
Sedan funderade jag en stund över om de har blivit GGG eller om jag fortfarande är ung! Vad jag kom fram till? Jo, jag tror att "Den ljusnande framtid är vår."

Den ljusnande framtid är vår?

Att partiledningen ställer sina platser till förfogande är verkligen bra. LO-Wanja var inte lika entusiastisk, men eftersom hon är en av dem som det är viktigt att peta undan så känner hon väl marken bränna under fötterna. Men lika viktigt som att företrädarna får ett förtroende är det att väljarna känner sig bekväma med den politik som föres. Därför måste inriktningen och utformandet av framtidens politik få samma utrymme som ledarfrågorna på den extrakongress som vi kan hoppas blir verklighet. En fråga jag ställer mig är dock hur man förankrar denna inriktning på så kort tid?

Vem blir först?

Nästa år måste MP:s språkrör avgå då partiets stadgar inte medger omval. Nu undrar jag om Mona hinner före? Då har hon vunnit något i alla fall. Reinfeldt kanske kan fixa en landshövdingspost eller något liknande. Hoppas LO-Wanja också får ett erbjudande. Hon har ju så stora meriter i pensionsförvaltarstyrelser så hon kanske kan bli ordförande för någon fond. Gud bevare Konungen och fastlandet samt Gotland och övriga öar.

Man kan inte äga en katt!

Kommer ni ihåg Bernt Rosengrens dikt? Det gör i alla fall Ulf Wallin på Uddevalla Arbetarkommuns hemsida i en fin analys efter valet. Där lyckades han träffa flera spikhuvuden. Hur det är i det lilla perspektivet får här illustreras av Yamboree som trots upprepade förmaningar att vara snäll mot alla ändå avlivade en småvessla (Mustela nivalis) igår. Jag ville bara leka med honom sa han likt ett gammalt troll. Men det är väl inte värre än alla minkar som blir överkörda eller svälter ihjäl när så kallade djurrätts aktivister släpper ut dem ur deras burar.

Dåligt omdöme Vanja.

Jag läser på Text-TV att Vanja Lundby-Wedin avgår från några styrelser. Det gör jag inte för att Mona Sahlin tycker det säger hon. Då måste jag påpeka att här handlar det inte om vad partiet eller enskilda människor anser. Det är helt enkelt så att den som sitter i 24 styrelser, samtidigt som hon tror sig om att kunna sköta ett av Sveriges mest viktiga och svåra jobb, visar ett upprörande dåligt omdöme. Detta dåliga omdöme delar hon med de som utsett henne till alla dessa uppdrag och det innebär att LO måste se över hela sin organisation. Det har gått för långt med att det ena uppdraget medför ett annat, etc. Kanske det är dags att övergå till att bli en kamporganisation igen. Det är i alla fall dags att ta diskussionen, för att sitta på två stolar är inte lätt.
Att sedan tro att raset för sossarna enbart är Vanjas fel är att göra det enkelt för sig. När man lutar sig mot det borgerliga och dessutom politiskt opålitliga Miljöpartiet gräver man på sikt sin egen grav. Dessutom tror jag att en partisekreterare skall ha en annan utstrålning än den nyss tillsatte. Men det är väl ytterligare ett av Sahlins misstag.

Bästa Wanja!

När du valdes till LO-ordförande för några år sedan var vi många som var tveksamma till "hur skall det här gå." Det har väl rullat på ganska skapligt och det är svårt att säga om någon annan toppkandidat hade klarat det sämre. Men att Du blev vald utan att kunna läsa och skriva var en stor miss av valberedningen. För tro mig eller ej det är med siffror och bokstäver avtal fogas tillsammans. Ej sällan på ett sådant sätt att tolkningsfrågor uppstår. Det är då man plockar fram sin gamle husguru, Tommy Iseskog, läser på och sedan borstar mattan med motparten. Om du har samma förberedelsemetoder i i LO-sekretariatet och andra styrelser du sitter i tycker jag nog det är läge med en fortbildningskurs i juridik och pensionssystem. Och du Wanja, sluta att dra in övriga styrelsemöter i dina felbedömningar. De klarar säkert att skylla ifrån sig på egen hand. Till sist Wanja, var inte orolig. Försök i framtiden sätta in kompetenta ekonomer eller andra lämpliga yrkesmän i de styrelser ni har representation. Ni måste i alla fall sluta se dessa uppdrag som en slags bonus för lång och trogen tjänst. Dessutom väntar en stor uppgift bakom knuten. Fackföreningsrörelsens framtid! Vilken Allians vill du skall utforma den.