Myrjakt.

Igår var ju tanken att gå på svampjakt. Men vi skulle bara... tvätta, städa, laga mat och blåsa bort lindblommor med löv som ramlat ner i singlet. Det blev inga svampar men trötta ben och ryggar. När det sedan var dags för dragspelsmusik på balkongen hade den, balkongen alltså, drabbats av myrinvasion. Där kopulerades åt alla håll så vårt musicerande fick ske inomhus. Det var inte så bra för dragspel skall inövas utomhus och utövas inomhus. Katterna tycker dock att bägge varianterna skall ske ute. Vi upptäckte en massa löv på balkongen och taket också varför söndagen har inletts med blåsning av dessa konstruktioner. Idag hade myrorna dragit sig in i takspringor och stuprör varför jag känner ett behov att ringa Insecta imorgon. Nu blir det väl till att vila trötta lekamnar innan veckohandling vidtar fram mot kvällen. Jag kan tillägga att den kombinerade utblåsaren och sugaren heter ALKO Hurricane och har ett arbetsoljud om 103dB(A).

Man borde motionera mera.

Kom med,
nu ska vi gå ut på tramp,
gå ut på tramp, gå ut på tramp!
Ta korg och kniv,
vi ska plocka svamp,
ska plocka svamp
ska plocka svamp.
Det är så roligt i skogen gå,
i skogen gå,
i skogen gå,
och leta rätt på
de svampar små,
svampar små.

Karl Johan står där
så kort och tjock
med mörkbrun hatt
och snövit rock.
Grönkremla, smörsopp
och champinjon
och fjällskivling stolt
som en hög baron,
hög baron.
Där har vi taggsvamp
och kantarell,
och flugsvamp,
nej,
han är inte snäll.
Nu har vi korgarna fulla fått.
Nu lagar mumien oss något gott,
riktigt gott.

Huvudstadsturnén avslutad.

Förr i tiden missade jag sällan en travtävling. Speciellt inte under Stockholm--Haningeåren. Då var det Solvalla tisdag, torsdag varannan vecka och onsdag varannan. Dessutom hade jag förmånen att få kuska land och rike runt med svåger och svägerska för att följa Fay Topline under hennes härjningar i första hälften av 1990-talet. Kommer ni ihåg när hon spräckte Ina Scots vinstrad om 31 segrar, på Mantorp en vårkväll 1994? Fay Topline finns inte längre med oss, men hennes avkommor har börjat göra avtryck i vinnarstatistiken. Gamla gubbar orkar heller inte åka runt som förr men intresset växte när Famous Fayline vann i fredags på Axevalla och jag fick höra att både Credit Fayline och Handsome Fayline skulle starta på Valla i Onsdags. Både Sollentunaborna och Jakobsbergarna har tjatat på mig länge att jag skulle komma upp och ha lite trevligt på egen hand. Sagt och gjort, jag bokade flyg till Arlanda och Kent kom och hämtade mig. Att det var Kent och Birgittas bröllopsdag förstärkte ju feststämningen lite extra. Kanonväder, rosévin på balkongen och förberedelse av V-64spelet gjorde att vi var på topp när vi via Sundbyberg vid halv sextiden anlände till travmetropolen vid Bällstaån. Stallbesök hos både Credit och Handsome och en massa nya bekantskaper från Värmland och Norrbotten. Credit var vackrare än någon av de bilder jag sett och Tränaren Magnus Jakobsson full av optimism inför övningarna. Även Handsome är en vacker häst med ett rörelsemönster som imponerar. Utgångsläget var dåligt men platschans fullt realistisk. Nu blev det en sjätteplats efter ett par fula utbrytningar på upploppet men såväl kusk- som hästprestationen var mer än godkända. I Credits lopp gjorde sig inte Magnus någon brådska ut, han avvaktade i fjärde ytter och avancerade till dödens ett och ett halvt varv kvar och där låg han. Mumlet antydde att publiken trodde det skull bli en för tung resa och några hade redan räknat in förlusten när hästen själv började trycka på ordentligt i sista sväng. Magnus satt och finåkte medan Erik Adielsson jobbade och slet med favoriten Cadeau. Credit vann enkelt och en av våra spikar gick in. Efter segerdefileringen körde Magnus förbi där vi satt och kastade sina blommor till Birgitta som alltså fick ytterligare uppmärksamhet på den 38-åriga bröllopsdagen. Efter att Erik bränt med vår andra spik kunde vi räkna in en femma och 13 fyror. Tillsammans med vinnarna räckte det mer än väl till resa och öl. Tillbaka i Jakan skålade vi för brudparet i Tysk sekt som inköptes vid förra årets Wismarresa. Därefter var det skönt för oss äldre att krypa ner i sänghalmen och invänta morgondagens övningar. Halv tio kom Matilda och Andreas och hämtade mig och vi åkte till Waxholm och besiktigade kastellet och hade det skönt i det underbara vädret. Dessutom hann vi med ett besök på ONOFF för att fynda en telefon och laptop till mig men det var för sent. allt var slut. Men jag fick i alla fall en heldag med Matilda och Andreas och även en stund med Maria när hon kom hem från jobbet. Andreas lagade köttfärsgryta och sedan bar det raskt i väg till Bromma och hemresa med Malmö Aviation. Tänk vad man hinner med. Under tiden hade Mumien rensat land och varit på slåttergille i Hembygdsstugan så gissa om vi hade mycket att prata om när hon hämtat mig på Landvetter. Men kameran hade jag inte med, tyvärr.

Mumiens modifikationer.

En ny blogg har sett dagens ljus. Jag rekommenderar den varmt.
http://mumiensmodifikationer.blogspot.com/

Vi känner med Norge.

Sorg, förtvivlan och avsky är vad vi kan uttrycka inför det fasansfulla som hänt.

Nordtorpare siktade vid Vinga.

Vi har inte haft båt på flera år men ändå lyckades vi ta oss till Vinga i dag. Det var ju enkelt. Bara att borda M/s Walona vid Stenpiren i centrala Göteborg och njuta en och en halv timme i en vacker skärgård. Trots att Vinga är en välkänd plats och en av de yttersta utposterna i Västgöta-arkipelagen var det ändå ett premiärbesök för de två Nordtorpsborna.

Vi har ju nämligen ägnat större delen av vårt seglarliv åt Bohuslän och då kommer man sällan längre söderut än Marstrand och ännu mer sällan till Västergötland. Efter båtturen vidtog en guidad tur till Taubemuséet, fyren och båken och vi lärde oss massor som ni kära läsare säkert redan vet. Men några upprepningar skadar väl aldrig. "Hvinge hör Danmark til" är inhugget på en bergplatå mitt på ön. Men det uttalandet gäller inte efter 1200-talet då det tillhört Västergötland och spelat en stor roll för Sverige och sjöfarten till Göteborg. 1606 uppfördes på Karl IX:s befallning en båk som 1841 följdes av den första fyren. Ända fram till 1996 var Vinga en bemannad lotsstation. Dagens fyr som inte blev så himla långlivad invigdes 1890 med Carl Gunnar Taube (Everts far) som fyrmästare. Den ersattes med ett fyrskepp 1929, vilket även det mötte sitt öde när kassunfyren Trubaduren invigdes 1966. Men fyren står ju kvar och en vadskadad men enveten Nordtorpare, med beledsagande Mumie, som samlar på fyrar kunde ju inte motstå utmaningen att klättra upp för de 100 trappstegen och sedan gå upp för ytterligare två stegar innan belöningen med en himmelsk utsikt utbetalades. Här uppe såg man från Tistlarna till Carlstens fästning i Marstrand även om det blev lite mjölkigt i teleobjektivet i det något fuktiga, men soliga, vädret. Glöm inte heller de fantastiska fyrverket som byggdes 1890 i Paris och som fortfarande fungerar. En kul utvikning är ju att ön har ansetts vara bildad av Bohuslänsk granit men består i själva verket av Västgötsk porfyrit. När såväl floran som faunan är oerhört växlande och artrik gör det ett besök på Vinga till ett minne för lång tid. En annan upplevelse som inte kan undanhållas läsarna är att när vi bordade Walona för hemfärd hade några, troligen, mindre erfarna seglare med fulla segel lagt till invid Walona och knutit fast sina tampar, både fram och bak, i Walonas förtöjningstross. En person påpekade att "ni kan ju inte ligga så och inte med seglen uppe". "Det är ingen fara sa", skepparen."Vi skall bara gå upp och ta en kopp kaffe". Medan han öste båten gick besättningen och fikade och med Walonas erfarna besättning som hjälp blev båten någorlunda förtöjd och vi kom iväg mot Göteborg. Tro mig eller ej men efter en underbar dag började det regna så fort vi steg iland vid Stenpiren.

Midsommarstångsplundring.

I dag lades grunden för en ny tradition i Nordtorp. Vår vackra midsommarstång skulle avlövas och riset brännas. Av en slump hade stången hamnat just intill vår gamla kultplats där mången korv halstats vid eldstaden som tillkom i slutet av sextiotalet invid källaren från anno dazumal. Vi lövade följaktligen av och brände riset i eldstaden. Efter att stången burits ner till konstruktörens svågers ränne bjöd Maria på makrill och kolja. Smaskens måste man säga. Mumien ville inte vara sämre utan serverade kaffe med bullar och bittermandelsockerkaka. Smaskens det också och vi ser redan fram emot nästa midsommar och dess avlövning. Innan dess måste vi dock genomlida ett antal månader som vi egentligen skulle klarat oss utan. Men då kan vi titta på dessa bilder och med glädje minnas sommaren.

Himmelens polska.

Dråm, vet ni vad det är? Det är musik, närmare bestämt en svensk säckpipa. Men i kväll var det också en himla bra folkmusikduo som hade antagit namnet Dråm. De heter Anna Rynefors och Erik Ask-Upmark och bägge är riksspelemän . Vi hade i ösregnet begivit oss till Vänga. Men inte till kvarnen eller Pub Fähuset som vanligtvis är våra mål när det gäller musikaliska begivenheter. Nej, denna gång var det kyrkan som stod för arrangemanget med tanken att lyfta fram den andliga folkmusiken med fokus på reflektion och sinnlighet. Dråm framförde folkliga koraler, psalmer, medeltida hymner och traditionell musik i spännande arrangemang som med samspel och improvisation gav oss känslan av en pilgrimsvandring i musikens tecken.

Klämrisk.

Det gäller att hålla alla kroppsdelar innanför relingen. Annars kanske de inte kommer med hem igen.

Skräpmat!!!!

Att Mc Donalds är synonymt med skräpmat har jag kunnat konstatera många gånger. Men något med så dålig service, smutsigt, flugrikt och kompetenslöst som MC Donalds i Trollhättan får man verkligen leta efter. Det som retar mig mest så här i efterhand är att jag var där för några år sedan (men det hade jag glömt) och det var likadant då. Undrar hur ofta kommunens miljöinspektörer gör inspektion där? Det blir väl inte så ofta då de dessutom skall ansvara för djurhållningen inom kommunen. Kanske de kan få hjälp med personalplaneringen av DSB? Om inte så kunde de väl göra några studiebesök hos Mc Donald  i USA. T ex. i Palm Springs.

Rubinbröllop.

Tack för alla gratulationer i form av kort, brev och telefonsamtal med anledning av vår högtidsdag.

Dalslands kanal.

Äntligen infann sig dagen när vi med båten Storholmen skulle besiktiga Dalsland mellan Håverud och Bengtsfors. Visst är det märkligt att denna resa var en av de vita fläckar som fanns i vår upplevelsevärld. Jag har ju jobbat en hel del på Dal under början av 60-talet och Akvedukten i Håverud hade vi bägge två besökt. Men att få trampa båtdäck i landskapet var för oss en fram till nu okänd begivenhet.

 Ett underbart väder var beställt och vi fick bland de bästa fotograferingsplatserna förut i solen. Efter sex slussar och sjön Åklången var det dags att bänka sig i den lilla matsalen på undre däck. Majestätsill med grönsaker och potatis till förrätt. Huvudrätten bestod av skivor av såväl nöt- som fläskkött. Smaskens! Men det var som bekant inte maten som var huvudsaken utan den fantastiska vyerna. Så vi skyndade tillbaka till vår fina plats som trots kvarlämnad kameraväska hade ockuperats av turister med främmande tungomål. Vi flyttade genast till aktern där det visade sig att man hade lika bra utsikt fast tvärt om. Efter ytterligare sju slussar anlöpte vi Långbron där nästan hälften av passagerarna gick av och sedan blev det himla gott om plats både fram och bak. Därefter tror jag den vackraste delen av resan började. Bl a passerade vi de två sista outbyggda forsarna i Upperudsälven.

Efter att ha färdats genom 18 slussar, vackra sjöar och njutit av såväl flora som fauna gick vi iland i Bengtsfors för återtransport med rälsbuss till Håverud. Det var dock inte mer bråttom än att vi hann och se den vackra Eko-parken som byggts upp mellan Hamn och järnväg. Här fanns blommor, skulpturer och historiebeskrivning av förr och miljösynpunkter för framtiden. Tänkvärt och bra initiativ. Glöm inte att klicka på bildrna så de blir större!

Är det en nattviol?

Det blev en liten promenad idag också. Är det någon som vet var orkidén här heter? Kan det vara en nattviol?

Blåklockor fanns det gott om.

                                                                                               

Även prästkragar fanns det många.

För att inte nämna dagens kantareller som genom ett trollslag förvandlades till  smultron. Glöm inte att klicka på bilderna för att få dem större.                                                                                                                                                                                           

Nu lutar jag mig tillbaka................

..............trodde jag. Efter Danmarksturnén och festen med Eriksbergsgänget lämnade barn och barnbarn oss ensamma i Nordtorp i morse. Mumien och jag gick ut och plockade av skogens gula gåvor. Det var då jag kom på att i morgon är det fyrtiofem år sedan hon sprang på mig på Smögenbryggan. Och på söndag har vi varit gifta i fyrtio år. Då måste jag ju hitta på något. Jag har ju köpt alla presenter jag kommit på genom åren och kan inte komma på något nytt. Men vad är väl det mot en tisdagskväll i Vedbäck? Jag tror det får bli Dalslands Kanal istället, romantiskt eller hur? Samtidigt kan man konstatera att vi är priviligerade som har en familj och en mängd av gamla och nya vänner att umgås med. Snart kanske krämporna avtar också. På festen i lördags lyckades jag komma ihåg hela låten "Help me make it through the night" utan att staka mig med varken text eller musik även om det var en något knackig början. Men som sagt vad var väl det när man hade gamla yrkesmusiker som Bosse Westling och Lennart Norberg att luta sig mot. Det ni, är bättre än Lae någonsin varit. Vet ni vad som stuckit upp i vårt nya land förresten? Jo, Edelweiss och Kinesisk smörboll.

Det är ett yndigt land.

Här kommer en kort bildrapport från vår Danmarksresa med besök i Skagen, Kolding, Billund samt en liten avstickare till Flensburg. Gissa om Matilda hade kul?

Deltagarna poserar längst ut på Grenen. Rödspätta på Bröndums Hotell följde men till min stora besvikelse hade de slutat servera den med inpackade räkor.
I morgon är det Eriksbergsgängsdag på Rörbäck, men nästa vecka kanske det blir ordning på mina skriverier igen.