Huvudstadsturnén avslutad.

Förr i tiden missade jag sällan en travtävling. Speciellt inte under Stockholm--Haningeåren. Då var det Solvalla tisdag, torsdag varannan vecka och onsdag varannan. Dessutom hade jag förmånen att få kuska land och rike runt med svåger och svägerska för att följa Fay Topline under hennes härjningar i första hälften av 1990-talet. Kommer ni ihåg när hon spräckte Ina Scots vinstrad om 31 segrar, på Mantorp en vårkväll 1994? Fay Topline finns inte längre med oss, men hennes avkommor har börjat göra avtryck i vinnarstatistiken. Gamla gubbar orkar heller inte åka runt som förr men intresset växte när Famous Fayline vann i fredags på Axevalla och jag fick höra att både Credit Fayline och Handsome Fayline skulle starta på Valla i Onsdags. Både Sollentunaborna och Jakobsbergarna har tjatat på mig länge att jag skulle komma upp och ha lite trevligt på egen hand. Sagt och gjort, jag bokade flyg till Arlanda och Kent kom och hämtade mig. Att det var Kent och Birgittas bröllopsdag förstärkte ju feststämningen lite extra. Kanonväder, rosévin på balkongen och förberedelse av V-64spelet gjorde att vi var på topp när vi via Sundbyberg vid halv sextiden anlände till travmetropolen vid Bällstaån. Stallbesök hos både Credit och Handsome och en massa nya bekantskaper från Värmland och Norrbotten. Credit var vackrare än någon av de bilder jag sett och Tränaren Magnus Jakobsson full av optimism inför övningarna. Även Handsome är en vacker häst med ett rörelsemönster som imponerar. Utgångsläget var dåligt men platschans fullt realistisk. Nu blev det en sjätteplats efter ett par fula utbrytningar på upploppet men såväl kusk- som hästprestationen var mer än godkända. I Credits lopp gjorde sig inte Magnus någon brådska ut, han avvaktade i fjärde ytter och avancerade till dödens ett och ett halvt varv kvar och där låg han. Mumlet antydde att publiken trodde det skull bli en för tung resa och några hade redan räknat in förlusten när hästen själv började trycka på ordentligt i sista sväng. Magnus satt och finåkte medan Erik Adielsson jobbade och slet med favoriten Cadeau. Credit vann enkelt och en av våra spikar gick in. Efter segerdefileringen körde Magnus förbi där vi satt och kastade sina blommor till Birgitta som alltså fick ytterligare uppmärksamhet på den 38-åriga bröllopsdagen. Efter att Erik bränt med vår andra spik kunde vi räkna in en femma och 13 fyror. Tillsammans med vinnarna räckte det mer än väl till resa och öl. Tillbaka i Jakan skålade vi för brudparet i Tysk sekt som inköptes vid förra årets Wismarresa. Därefter var det skönt för oss äldre att krypa ner i sänghalmen och invänta morgondagens övningar. Halv tio kom Matilda och Andreas och hämtade mig och vi åkte till Waxholm och besiktigade kastellet och hade det skönt i det underbara vädret. Dessutom hann vi med ett besök på ONOFF för att fynda en telefon och laptop till mig men det var för sent. allt var slut. Men jag fick i alla fall en heldag med Matilda och Andreas och även en stund med Maria när hon kom hem från jobbet. Andreas lagade köttfärsgryta och sedan bar det raskt i väg till Bromma och hemresa med Malmö Aviation. Tänk vad man hinner med. Under tiden hade Mumien rensat land och varit på slåttergille i Hembygdsstugan så gissa om vi hade mycket att prata om när hon hämtat mig på Landvetter. Men kameran hade jag inte med, tyvärr.

Sista helgen i september.

Matilda fyllde sex år och farfar 68. Eftersom det vid bordet satt ytterligare ett antal personer som var födda i slutet av september blev det över 250 år att fira . Före kalaset hade Petterssons och jag en förövning på Solvalla där vi så när kunde jobba in deras uppfödning Credit Fayline i Silverdivisionen. En andraplats värd över Hundratusen är dock inget att förakta. Bättre gick det i Guld där Travkompaniets Panne de Moteur på enkelt sätt sprang in trehundra lax. Oddset här rättade till minuset efter Credit. 

Här får Credit en välförtjänt dusch efter värmningen.

Kalaset var ju också inflyttningskalas för hela sonen d.ä:s familj som nu bor i Barkarby i ett fantastiskt fint hus. En stor del av det gamla flygfältet är nu en byggarbetsplats men mellan grushögarna kan man se Matildas förskola. Skönt att ha så kort väg dit.

Förskolan är den gula låga byggnaden
 

Korpar eller Kajor?

Att Uddevalla kallas Kôrpehålan är väl allmänt bekant men jag har inte sett många korpar där. Här i Nordtorp har vi några som inte gör mycket väsen av sig. Vad Sollentuna kallas vet jag inte men där fanns horder med Kajor, säkert flera hundra. Vi var i nollåtta området i helgen för att fira den förstföddes fyrtioårsdag

samt Emelies femtonårsdag

och hade inför denna begivenhet hyrt in oss på Star Hotel i Sollentuna.
Trevligheterna började redan på fredag eftermiddag hos Petterssons i Jakobsberg där vi bjöds på en god middag och trevlig samvaro. Kent och jag analyserade Handsome Faylines andraplacering på PEABtravet i Boden kvällen innan och spekulerade inför Credit Faylines Örebrostart på fredagskvällen. (Credit vann enkelt till 1,32) Därefter bar det av för inspektion av familjen Krantz nybygge i Barkarby. Nästan gångavstånd till Petterssons. Efter alla dessa begivenheter var det två trötta åldringar som på parkeringen utanför hotellet hittade en parkeringsplats som var som reserverad för oss. Vad vi inte visste eller märkte var att det var i trädet ovanför denna ruta som kajornas hade sitt fredagspokulerande. På morgonen mötte oss följande syn...........

Nu skall ingen tro att det bara var att köra in i en tvättautomat för att befria sig från eländet. Nej, det som inte var vitt satt kvar och gav oss en helkväll med högtryckstvätten vid hemkomsten. En del satt kvar ändå och försvann inte förrän Mumien gav sig på det med Mirakeltrasa och kemikalieblandning. Nu väntar en Ditecbehandling så att något av lystern blir kvar. Summan av kardemumman blir att jag föredrar korparna framför dessa skränfockar till kajor som väsnades även nästa kväll. Då visste vi ju vad som tilldrog sig i träden runt P-platsen så vi valde en ruta långt ifrån alla träd.
Kalaset som vi var på var inte lika skränigt men trevligt hade vi tillsammans med alla andra trevliga människor och som avslutning fick vi se en film om när husskalet monterades.

Travkompaniet-Menhammar-Fayline.

Jaded vinner lätt. Foto Claes Kärrstrand.

 I morse blev Dream Fayline moder till ett stoföl efter Jaded. GRATTIS!!!  En guldklimp som naturligtvis kommer ha stora förväntningar på sig. Pappa Jaded som tjänat över sju miljoner med rekorden 1,09,7 ak, 1,11,7 am, tävlade framgångsrikt för Travkompaniet och ägs nu som avelshigst av sin uppfödare Menhammars stuteri. Kusk var nästan varje gång Örjan Kihlström. Farmors far är Mack Lobell och på farfar Express Ride´s sida är det guldkantat från Super Bowl till Stars Pride och Speedy Scott. Mamma Dream Fayline är fallen efter toppstoet Fay Topline som tjänade mer än två miljoner på tidigt nittiotal. Hon har förutom Dream Topline och åtta andra bra travare även lämnat Credit Fayline efter Credit Winner och den kanske ni skall passa på lördag(!) i V-75. Redan i morgon får ni se Incredible Fayline på Halmstad men det är nog ingen lågoddsare. Nu till nästa koppling till Menhammar och Travkompaniet. Dream Fayline skall i år betäckas med Maharajah.
Jag hoppas att ni inte missade gårdagens överlägsna vinst i V-75:s silverdivision av Famous Fayline och passar samtidigt på att göra reklam för hans ettårige helbror som säljs på Elitloppsauktionen i maj. (Kostar den nå´t och vad skall jag betala?) Skämt åsido så ryms den nog inte i Nordtorpsbugeten skulle jag tro.

Jaded tillsammans med sin tränare tillika sportchefen i Travkompaniet Stefan Hultman.
Vid tömmarna Örjan Kihlström.

Aj aj min ögg min ögg, sa Lejons Maja-Stina!

I dag har den gamle och Mumien slitit hårt. Om någon undrar varför väggen, där entrédörren fanns, är kvar, så är svaret enkelt. Det gick inte att koppla in byggström som vi hade tänkt oss så mätaren sitter kvar på andra sidan väggen. I morgon kommer grävmaskinen som skall gräva grund och skopa upp ett provhål åt miljökontoret. Då får han samtidigt gräva in en ny elkabel så att vi kan flytta mätaren provisoriskt och riva väggen. Men vi har burit bort allt byggmaterial från det gamla tillbygget och sanerat resten av eterniten. Inte konstigt att vi är trötta. Vi fick ju förutom reglar och brädor bära bort isoleringen som till stor del bestod av gamla tidningar. Vi bar dessutom bort ett gammalt borr. http://picasaweb.google.com/lh/photo/SIlAN6JcnV8ZpecKOT6xRw?feat=directlink I morgon är det byggmöte och då kommer Mumien att presentera den ritning som gäller i dag och den underbara täljstensspisen som vi skall köpa för vinsterna på Credit och Famous Fayline. Vem vet, kanske det blir en fåtölj också efter onsdagstävlingarna på Solalla. Förresten...vem har bôrt bôrt bôrt?

Inget motorfel där!

Än en gång visade Travkompaniet vilken klass hästarna håller. Jubileumspokalen och 1Miljon SEK på Solvalla togs igår hem på ett fantastiskt sätt av femåringen Panne De Moteur. Att sedan Ruhuna Tea avslutade kvällen med att vinna ett treåringslopp med 50000 SEK i prissumma var grädde på moset. En hyllning till den engagerade tränaren Stefan Hultman och skötaren Sara Sundeqvist är på sin plats. Örjan körde briljant men honom ser vi ju varje dag. Tilläggas kan att bägge hästarna gav hyfsade odds.
Nu ser vi närmast fram mot att obesegrade treåringen Rolling Stones tar hem korta E3-finalen på lördag. Loppet går i Örebro där vi även kommer att få se Oolong i silverdivisionen loppet innan. I silverdivisionen startar även Stall Faylines uppfödning Credit Fayline som måste ses som favorit och som jag kommer att satsa en del av hemmanet på.

Trav och hembränning.

Vad månde bliva? Ja, det var frågan jag ställde mig för två år sedan när jag såg bifogad film från Handsome Faylines första tid i Norrland. Ett sådant perfekt trav ser man inte alltid på en ettåring. Men stammen förpliktar. Sällan har man dessutom hört ett bättre beskrivande namn. Handsome det är stiligt det. Efter dagens uppvisning i lunchtravet kunde han lägga sin fjärde seger till handlingarna och även om oddset inte blev högre än 2,24 så var vi nog några stycken som fick ihop till kaffebrödet i eftermiddag. På Solvalla om onsdag kommer morbrodern Credit Fayline ut med nummer 7 i lopp 7. Antagligen inte något favoritspel men väl värd att bevaka.
Efter dessa excesser framför datorn var det med lätta steg jag gick ut och eldade upp den nyss uppdragna måbärsbusken. Man får passa på när det är lite fuktigt i luften. Här har ju varit så himla fint väder en tid och man vill ju inte riskera att göra som en anonym gjorde för några år sedan. Det spred sig till källaren. Kan man bli kallad hembrännare då? Det gör inget för vi har tillstånd.

The Wild Rover.

Som omväxling bjuder jag idag på en Irländsk landsplåga i G-dur.

I've been a wild rover
For many's the year,
And I've spent all me money
On whiskey and beer.
But now I'm returning
With gold in great store,
And I never will play
The wild rover no more.

CHORUS:
And it's No, Nay, Never,
No, Nay, Never, No more,
Will I play the wild rover,
No, Never, No more.


I went to an alehouse I used to frequent,
And I told the landlady My money was spent.
I asked her for credit She answered me 'Nay, Such custom as yours I could have every day.'

REPEAT CHORUS
I brought up from my pockets Ten sovereigns bright
And the landlady's eyes Opened wide with delight. She said 'I have whiskeys And wines of the best,
And the words that I told you Were only in jest.'
REPEAT CHORUS


I´ll go home to my parents, Confess what I've done, And I´ll ask them to pardon Their prodigal son.
And when they've caressed me as oft times before,
I never will play
The wild rover no more.

REPEAT CHORUS

Fay Topline har lämnat oss.

I går lämnade Fay Topline(1988-2010) vår värld för alltid. I våra minnen har hon för alltid en plats reserverad sedan vi följde henne som unghäst hos Olle Elfstrand och efter kvalloppet staplades segrarna på varandra. Hon vann alltid när jag var närvarande så jag såg många lopp. Trots att hon vann det första Breeders Crownloppet och blev historisk så vill jag lyfta fram några andra minnen. Två av dem är förknippade med Mantorp. Det första var när hon bröt Ina Scots segerrad och ställde till med korsdrag i kuponghögarna. Det andra var en riktig rysare när hon vann Östgötaloppet och Roland Korsar protesterade mot sättet som Lasse Wester tog sig loss i sista kurvan. Lång väntan på domslutet men det gick rätt väg. Hela loppet är faktiskt som en instuktionsfilm hur lopp skall köras. När domslutet kom dansade Pettersson och jag ringdans på mållinjen innan vi hämtade hederspriser och totovinster. Vid ett annat tillfälle skulle vi ner till Jägersro och jag körde Olles gamla dieselvolvo. Före Hallandsåsen drog jag på så mycket det gick men till ingen nytta för några hundra meter upp på åsen kändes det som om det stod still. Långtradarna svischade förbi. Men det gick bra och gissa vem som vann loppet , jo, Ina Scot. Jag plockade fram Travrondens vinternummer från 1991 och då var Fay rankad som 1:a bland treåriga svenska ston. Inom parantes kan nämnas att en sådan stjärna som Princeess Godiva var nummer 15 på samma lista. Fay var ju fallen efter Happy Secret

(2 224 790SEK)som bland sina 14 avkommor även kan räkna in avelshingsten Pale Amber.

Fay som på 116 starter tog 26 vinster och var bland de tre 68 gånger tjänade 2 444 000 SEK och tog rekordet 1.14.1 aK.

Hon har lämnat nio avkommor med flera olika hingstar och den bästa var väl Royal Fayline som inte blev så gammal. Men framemot nästa år kanske vi får se Credit Fayline på tävlingsbanorna igen efter skada. Han började karriären väldigt lovande. Bilden är lånad från travrondens vinternummer 1991.

När de va då.

Nu för tiden är det blåsigt och kallt mest varje dag. Sedan sista veckan i mars förra året är det inte svårt att räkna soldagarna. I dag är det så blåsigt och kallt så jag ids inte ens att gå ut till postlådan och hämta Travronden. Då hittar jag ett kort som är taget så gott som på dagen 36 år sedan. Kallt ser det ut men visst var det fint väder och solen sken som vanligt. Det var så mycket snö att man måste ploga ovanpå plogvallarna. Nog var det bättre väder förr. Ju förr dess bättre. I morgon blir det tyvärr inte någon berättarafton för oss. P g a väderprognosen bytte Mumien en av sina sista betalda arbetsdagar till i morgon. Men vi återkommer. Jag hoppas ingen missade Credit Faylines uppvisning på Färjestad i går kväll. Som en katapult till ledningen trots skor och broddar och sedan ledning hela vägen till mål. Odds 3,07! 

Dränering, tapeter och gömmor.

Att det är besvärligt med dräneringen av trädgården får vi stå ut med. Men faktum är att i den takt väggskivor och annat som täcker timret rivs bort så får vi en historielektion i tapeternas värld. Det finns upp till elva lager tapet som blandat med tidningar är klistrade direkt på timmerväggarna. Varje bit är ett konstverk i sig och man gör hela tiden nya upptäckter som i sig ger nya associationer. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Nordtorp20091111?feat=directlink
Att det dessutom finns såväl anteckningsböcker, brev och gamla kort gömda i väggarna kittlar fantasin ännu mer. Akvarellen jag frågade om i går hittades bland gamla tidningar i sågspånsisoleringen i ett golv. För att inte nämna den lucka som fanns i väggen i ett sovrum och mynnade i i en klädkammare. Kanske var det där någon förvarade sina flaskor? I dag fann vi en tom halvlitersflaska, med en jätterolig etikett, som hade innehållit jägarbrännvin. Skall försöka mig på att föreviga den på något sätt. Nu skulle det vara bra med en filmkamera. Men det får bli en annan dag då det nu stundar en helkväll på Solvalla framför TV-apparaten. Huvudattraktionen är förstås Credit Fayline i lopp 6 (V64-3).

Ett jubileum smög sig obemärkt förbi.

I går skrev jag mitt femhundrade inlägg och ger mig själv lite credit för det. Det hade väl ingen kunnat tro när jag började teckna ner små minnen och dagshändelser 17 december 2007.

Inlägg 501 blir en tribut till Gösta Krantz, en vardagshjälte i det tysta. När vi flyttade till Uddevalla blev vi lovade en lägenhet på Walkerskroken av en bekant som var vicevärd och fastighetsskötare. Nu blev det inte så då de var tvungna att ge den till någon annan som var "fint folk". Det blev till att bo hos mormor på Svalgatan 5 innan en av Göstas kusiner, Carl Ek, förbarmade sig över oss och hyrde ut en vindsvåning på Kämpegatan 26. Huset inrymde förutom Calles familj även Hennings bageri, en massa getingar och ytterligare två hyresgäster. Nära var det till Samnerödsfältet, Halleberget och Stora Berget och många lekkamrater. Ett eldorado för den lille blyge sonen. Om det var för att Gösta körde sopbil som han inte räknades in i kategorin fint folk vet jag inte men att han visade ett stort mått av civilkurage när han försökte att fackligt organisera de på den tiden privatanställda sopgubbarna det vet jag. Det slutade med att han fick sparken och kanske var det tur för därefter arbetade han åt Banmästaren vid SJ i Uddevalla fram till pensionen.

Varför inte lite frågesport? Var står sopbilen parkerad?