Korpar eller Kajor?

Att Uddevalla kallas Kôrpehålan är väl allmänt bekant men jag har inte sett många korpar där. Här i Nordtorp har vi några som inte gör mycket väsen av sig. Vad Sollentuna kallas vet jag inte men där fanns horder med Kajor, säkert flera hundra. Vi var i nollåtta området i helgen för att fira den förstföddes fyrtioårsdag

samt Emelies femtonårsdag

och hade inför denna begivenhet hyrt in oss på Star Hotel i Sollentuna.
Trevligheterna började redan på fredag eftermiddag hos Petterssons i Jakobsberg där vi bjöds på en god middag och trevlig samvaro. Kent och jag analyserade Handsome Faylines andraplacering på PEABtravet i Boden kvällen innan och spekulerade inför Credit Faylines Örebrostart på fredagskvällen. (Credit vann enkelt till 1,32) Därefter bar det av för inspektion av familjen Krantz nybygge i Barkarby. Nästan gångavstånd till Petterssons. Efter alla dessa begivenheter var det två trötta åldringar som på parkeringen utanför hotellet hittade en parkeringsplats som var som reserverad för oss. Vad vi inte visste eller märkte var att det var i trädet ovanför denna ruta som kajornas hade sitt fredagspokulerande. På morgonen mötte oss följande syn...........

Nu skall ingen tro att det bara var att köra in i en tvättautomat för att befria sig från eländet. Nej, det som inte var vitt satt kvar och gav oss en helkväll med högtryckstvätten vid hemkomsten. En del satt kvar ändå och försvann inte förrän Mumien gav sig på det med Mirakeltrasa och kemikalieblandning. Nu väntar en Ditecbehandling så att något av lystern blir kvar. Summan av kardemumman blir att jag föredrar korparna framför dessa skränfockar till kajor som väsnades även nästa kväll. Då visste vi ju vad som tilldrog sig i träden runt P-platsen så vi valde en ruta långt ifrån alla träd.
Kalaset som vi var på var inte lika skränigt men trevligt hade vi tillsammans med alla andra trevliga människor och som avslutning fick vi se en film om när husskalet monterades.

Orsa spelmän.

I går kväll var vi på den traditionella julshowen med Kalle Moraeus, Bengan Jansson, Orsa spelmän och Johan Granströms Orkester. Gästartist var Hanna Hedlund. Det är en fröjd varje gång man får möta riktiga spelmän och det vill jag påstå att hela gänget är. Kalle är säkert en av våra mest mångsidiga instrumentalister. Han spelar gitarr med en frenesi så att man tänker, Yngvie Malmsten släng dig i väggen. Banjo och bas hanteras på samma eleganta sätt. Och då är ju ändå hans huvudinstrument fiol. Bengan är en kille som bara har blivit bättre för varje år sedan hörde honom första gången i början på 90-talet. Ja den som inte fick någon av sin speciella musiksmak tillfredställd under denna fantastiska kväll på Åhaga den har en mycket udda smak. Här spelades all från Irländsk och svensk folkmusik till Rock och jazz. En annan fantastisk musiker som måste nämnas var saxofonisten. Det var något av det bästa jag hört och så tappar jag bort namnet! Han började karriären som 13-åring hemma i Uruguay med en konsert med Nat King Cole och sedan har det bara rullat på. Tydligen bara två dagar kvar på turnén så den som har missat denna begivenhet får skynda sig till Jönköping i kväll eller Uddevalla i morgon. Mumien är levererad till Sollentuna efter ett antal förseningar i snö och trafikköer från Arlanda. Frågan är om det går att komma tillbaka i morgon efter all snö som kommit, kommer och väntas? Men vi tar bekymmerna i den takt de dyker upp.

Midsommar i ost.

Nu har jag lagt ytterligare en ort till midsommarfirandena. SOLlentuna! Det får illustreras med fotbeklädnaden till vänster. Fram till dess dansen runt stången skulle börja var det sol och vackert. Men sedan ville vädergudarna annat. Regnet det bara öste ner om man säger så och barnen fick inte vare sig dansa små grodorna eller hoppa säcklöpning.

Det gällde istället att snabbast möjligt ta sig hem till de väntande sillarna för att inte bli våt. Andreas hade bett oss ta med Mor Brittas matjessill från Fristad då sådana läckerheter tydligen inte kan uppbringas i Stockholmsområdet. Maria hade införskaffat övriga sillsorter som skall

finnas på varje välsorterat midsommarmiddagsbord och tillsammans med såväl varmrökt som gravad lax, grönsaker och övriga nödvändiga attribut blev det en festmåltid av oanade propotioner. En trevlig kväll följde och vi förberedde oss för nästa aktivitet. Midsommardag hos Bengt och Agneta på Djurö.

Nu hade vi vädergudarna på vår sida och efter att ha kört genom ett helgtomt Stockholm och njutit av utsikten från bilfönstren under färden över Värmdö, Strömma kanal och Djurösundet var vi framme vid deras oas högt uppe i berget. Sjöutsikt åt alla håll och många vackra båtar som gick förbi. Då kan till och med en

Bohusläning erkänna att Stockholms skärgård är vacker. Men vindarna kan vara märkliga. Jag har t o m sett båtar som varit på väg åt olika håll men bägge kryssar. Men grönt är det och en himla massa sjöfågel. Tyvärr uppblandat med vårt gissel, Kanadagåsen. Nöjet blev fulländat för Mumien när hon efter en utsökt treättersmiddag fick en roddtur med sonen d ä. Men var hade de flytvästarna? Underbart är kort sa Povel och även en dag som denna tar slut. Men vi glömmer inte kaffekakan, pajen och jordgubbstårtan. Matilda åt av jordgubbstårtan så hon blev nästan fyrkantig. Tack för en underbar dag. Nu är vi tillbaka i Nordtorp och väntar på att sommaren skall visa sig även här.

Tillbaka i glesbygden.

Det är inte klokt vad man hinner med på en helg i huvudstadens utmarker. Sollentuna och Jakobsberg det är mindre ångestladdat än Haninge och Farsta. Syftet med utflykten var självklart att träffa Matilda så hon inte växer ifrån oss. Webkamera i all ära men det är roligare att sjunga imse vimse spindel på plats. För att inte nämna Picaboo och att få gå med till lekplatsen. Nu hade ju Stockholmarna tur att vi for dit just det veckoslutet när de hade bra väder och det gick att åka skridskor och vandra på sjöisarna. Kent som är inbiten långfärdskridskoåkare satte mig på kort tid in i hur moderna klapp-klappskridskor fungerar. Men när jag fick provlyfta flytpackningen så gav jag upp. Hur sjutton kan man fara omkring 10-15 mil med 10 kg på ryggen. Nej, det blir till att hålla till i rehabbassängen ett tag till. Men nog var det vackert på Norrviken och jag bara måste visa Mumiens fina kort från skridskoåkningen. Trötta och lyckliga är vi nu tillbaka i våra egna snödrivor och iskanor. Där sitter vi nu och väntar på våren och nästa besök av Matilda med resten. Under tiden är väl Webkameran ett bra substitut.

Karin Agnes Matilda

En upplevelse rikare blev vi i lördags när vi bevistade sondotterns dop i Sollentuna kyrka. Kyrkan som är byggd på 1200-talet och har en oerhört vacker dopfunt från samma tid, är i sig värd ett besök. Genom åren har jag bevistat ett antal dop men det här var det mest stämningsfulla hittills. Nu invänder vän av ordning-det säger han bara för att det var sondottern. Men icke, jag tror det var prästen, Leonard Carlsson som med ett lågmält men personligt och engagerat uppträdadande skapade en känsla av samhörighet mellan oss alla i kyrkan. Viktor fick hälla upp dopvattnet i funten och Emelie tända dopljuset. Det utförde de med ackuratess och helt utan rampfeber. Andreas tackade på föräldrarnas vägnar för barnet och Eva-Karin läste upp några dikter på sitt oefterhärmliga sätt. Jesper gjorde också en bra recitation. Under hela akten följde Matilda intresserat med i allt som hände och såg ömsom förvånad, ömsom glad ut. Den enda missnöjesyttringen kom när prästen la henne på armen för vattenutgjutningen. Ligger man på rygg ser man ju inte vad som händer. Och hon ville vara med. Därför tystnade hon genast när prästen lyfte henne mot himlen. Därefter fick Viktor hedersuppdraget att hjälpa prästen dela ut fadderbevisen så att de kom till rätt personer. När akten var över påkallade prästen Matildas första presskonferens eftersom det inte fick plåtas med blixt under akten. Det uppskattdes mycket för då kunde ju även de som satt längre bak gå fram och ta bra kort. Maria, som bakat och stod för utsmyckningen av borden och Andreas bjöd sedan på en mycket uppskattad "lättare" förtäring i församlingshemmet. Där blev det även plats för trevlig samvaro och det knöts en del nya kontakter samtidigt som vi kunde odla de gamla.