Visar inlägg med etikett Kalle Moraeus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kalle Moraeus. Visa alla inlägg

19 december 2011

Årets julkonsert avnjuten.

Återigen en fantstisk kväll med Orsa Spelmän, Kalle Moraeus, Bengan Jansson, Hanna Hedlund och Johan Granströms orkester. Förra årets recension som ni hittar i länken här framför är fortfarande gångbar.
Vi anlände till Åhaga i god tid för att avnjuta en öl före showen. När vi satt där och läppjade på densamma började jag fundera på om vi hade gått fel. Det var så många äldre människor att det kunde varit julfest i pensionärsföreningen. Det var det nu inte utan vi tvingades konstatera att spelmansmusik och Rock´n Roll inte attraherar ungdomen på samma sätt som det gör med de äldre. Annars kan jag meddela att ljudnivån var fullt i klass med Deep Purple och andra hårdrockare jag haft förmånen att lyssna till i Scandinavium, Johanneshov och andra arenor specialiserade på att spräcka trumhinnor. Sedan kan man ju alltid fundera över om det är nödvändigt med en så hög ljudnivå. Men det är klart, när det kommer så många seniorer är kanske risken stor att det finns ett antal redan hörselskadade så att nivån på grund av detta blir befogad. Det vi tog till hjärtat och bär med oss framöver var tonsättaren Per-Erik Moraeus version av sin egen melodi Koppången uppbackad av de övriga musikanterna i toppform.

18 december 2010

Orsa spelmän.

I går kväll var vi på den traditionella julshowen med Kalle Moraeus, Bengan Jansson, Orsa spelmän och Johan Granströms Orkester. Gästartist var Hanna Hedlund. Det är en fröjd varje gång man får möta riktiga spelmän och det vill jag påstå att hela gänget är. Kalle är säkert en av våra mest mångsidiga instrumentalister. Han spelar gitarr med en frenesi så att man tänker, Yngvie Malmsten släng dig i väggen. Banjo och bas hanteras på samma eleganta sätt. Och då är ju ändå hans huvudinstrument fiol. Bengan är en kille som bara har blivit bättre för varje år sedan hörde honom första gången i början på 90-talet. Ja den som inte fick någon av sin speciella musiksmak tillfredställd under denna fantastiska kväll på Åhaga den har en mycket udda smak. Här spelades all från Irländsk och svensk folkmusik till Rock och jazz. En annan fantastisk musiker som måste nämnas var saxofonisten. Det var något av det bästa jag hört och så tappar jag bort namnet! Han började karriären som 13-åring hemma i Uruguay med en konsert med Nat King Cole och sedan har det bara rullat på. Tydligen bara två dagar kvar på turnén så den som har missat denna begivenhet får skynda sig till Jönköping i kväll eller Uddevalla i morgon. Mumien är levererad till Sollentuna efter ett antal förseningar i snö och trafikköer från Arlanda. Frågan är om det går att komma tillbaka i morgon efter all snö som kommit, kommer och väntas? Men vi tar bekymmerna i den takt de dyker upp.