Första attacken på gång.

Det var en himla tur att Valter och jag lyckades slutföra det sista utomhusarbetet med elen uppe vid Hembygdsgården i går. Idag är det ju vinter.

Depression, USCH. Jag vägrar att gå ut så vi får väl försöka oss på bokföring efter det att Mumien förbarmat sig över ett antal kyrkoanställda för att de skulle få sin novemberlön. Därefter har hon lovat klippa mig på såväl huvudet som ansiktet.
Jag vill inte heller undanhålla er en vy från Funchal Madeira  över Ronaldos uppväxtkvarter och Kyrka.

Det får anstå med den nya vinjettbilden.

Jag hade tänkt byta till ny vinjettbild här på bloggen men det är så himla snöigt och kallt så jag har inte vågat mig ut. Det måste ju tas ett nytt foto då växthuset inte fanns på den gamla vinterbilden. När det äntligen slutade snöa var det ungefär lika mycket som på ovanstående bild. Men där är det ju vackert väder. Den väderstreckskunnige kan också se att på denna bild har snön kommit från väster medan det senaste dagarnas snöyra har kommit ungefär tvärs om. Jag kunde inte heller köra snöslungan med befintligt knä och rygg men då dök det upp en god vän och plogade. Tack för det.

Det är trevligare att klippa gräs än att hantera snö därmed inte sagt att det är roligt. Den här klipparen har inte varit i bruk på många år men är den överlägset bästa vi någon gång haft.

Rönnbären har gjort sitt!

Plommonträd i snöstorm

Nu vet jag ju att del lärde och även andra tvistar om det blir mycket snö till vintern när det är mycket rönnbär på hösten. De får säga vad de vill för här i Nordtorp blir det alltid mycket snö efter dignande Rönnbärsträd som vi har haft (redan) sedan augusti. I dag är det andra gången det snöar på en knapp vecka och jag våndas redan för att jag antagligen måste ta fram snöslungan före dubbdäcken skall på. Den 4:e november alltså. Och så till den positiva nyheten: Jag har sovit gott i natt. Kan det vara örngottets förtjänst. Eller är det helt enkelt så att jag var helt slutkörd efter ha tagit in trädgårdsmöbler och grill klockan två natten till söndag bara för att komma ihåg att ställa om klockorna till vintertid. Det var ju dessutom onödigt då de flesta klockorna går på Rotterdamtime och fixar det där själva. Stiernstrandsuret kunde ju Mumien fixat på morgonen. Det går ju ändå alltid för fort.

Premiären avklarad.

Nu klarade vi oss inte längre. Men när inte första snön kommer tidigare än 21 januari så skall väl inte säsongen bli så himla lång. Och de andra, de som inte behöver köra snöslunga eller andra hjärtförstörarredskap de kanske tycker det är riktigt roligt med nygjorda skidspår och blå himmel. Då är jag inte den som är den utan gläds med dem! Mumien drog ut på sparken men jag orkade inte följa med utan sitter hellre och kollar segelbåtar på datorn.

När Anders slaskar.

På julafton skall det bli samma väder som idag. Fast tvärt om. Nu är det blå himmel och några vita molntussar. Då blir väl motsatsen igenmulet, grått och snö. Men när tiden är ur led kanske även Bondepraktikan är det. Jag hoppas på en klar jul med lägst  -2 Celsiusgrader, barmark och sol. Tomtens släde har ju redan landat på några gamla lastpallar här utanför. Grattis på namnsdagen Andreas HO HO HO HOO

Ett säkert vårtecken!

Idag dök den upp! Årets första tofsvipa. Vi brukar ha fyra stycken som häckar på åkern och för ett väldigt väsen när någon kommer i närheten. Vi får hoppas att den klarar sig i snömassorna som fortfarande döljer markytan. Men äggen får väl vänta någon vecka. Jag såg faktiskt en trana i veckan, men den stannade inte och vilade sig på åkern som de brukar göra på sin färd till Skaraborg.

Snö, isgata, sand och Motion

Efter det senaste snöovädret har vi nu haft tö i flera dagar. På flera ställen syns gräset och det är ju skönt. Vad som är mindre bra är att de snöröjda partierna har blivit till blankis. Då har Borås Stad tagit ett lovvärt initiativ. Man kan åka och hämta gratis grus vid fotbollsplanen Sandevi för att sanda sina gångar. Får inte hämtas med släpkärra annars verkade inte kvantiteten spela roll. Jag tog på de broddade stövlarna och åkte ner och hämtade två stora hinkar grus. Men efter att ha sandat över den värsta isen var jag nöjd med dagen och gick in för att motionera. Mumien har nämligen investerat i ett springband så vi skall slippa halka omkring och riskera liv och lem på hala, skitiga vägar. Varmt och skönt är det också och efter tre kilometer på fyrtio minuter kan jag med gott samvete och värkande rygg sjunka ner bakom bloggen. Yambo var inte lika nöjd med springet så han tog mattan som hörselskydd.

Vi är redo för solsken.

I dag har Mumien skottat fram solfångarna så nu får solen börja skina när den vill. Själv har jag saltat på vägen ut till vägen för en säkrare posthantering. Man har ju kommit upp i lårbenshalsåldern. Jag hoppas inte arbetsmiljöinspektören får syn på Mumien så där utan säkerhetsanordningar då blir det väl dagsböter för arbetsledaren. Och så länge alla detaljer inte är helt klara är det väl PEAB som är ansvarig arbetsledning. Själv har jag en medarbetarförsäkring genom LRF. Men inte kan några kronor ersätta Mumien. Vem skulle då dalta med mig när jag har flimmer, ont i ryggen eller näckrosmalaria?

Är det inte de ena....

...så är de det andra sa kärringen som blödde näsblod. På samma sätt är det med vädret. Snöar det inte så är det underkylt regn och blankis. När vi vaknade i morse trodde vi att någon hade bytt fönsterrutorna i solrummet mot råglas. Men icke, det var isbeläggning. Samtidigt har vinden ihärdigt packat snön i ett överhäng ner mot tvättstugefönstret. Det är väl nästan frågan om Mumien får skotta taket och balkongen. Jag körde snöslungan i torsdags och igår kunde ingen se det, men vi lyckades ta oss ut och köra ner i ett annat dike istället. Under tiden röjde Hans-Olof med traktorn så vi kom in när vi kom hem efter att utträttat de nödvändigaste ärendena och deltagit i Målarskolans invigning av den nya lokalen. Fantastiskt bra lokal med utrymmen och myshörnor där vår gamla kökssoffa har fått en pensionärstillvaro. Kanske kommer inspirationen flöda extra friskt då det under många år varit spiritisternas lokal och några gamla andar kanske tycker det är kul att stanna kvar som inspiritatörer.Vi önskar Helene lycka till med både skolan och sina andra projekt. Men nu går vi inte ut förrän på måndag.

Orsa spelmän.

I går kväll var vi på den traditionella julshowen med Kalle Moraeus, Bengan Jansson, Orsa spelmän och Johan Granströms Orkester. Gästartist var Hanna Hedlund. Det är en fröjd varje gång man får möta riktiga spelmän och det vill jag påstå att hela gänget är. Kalle är säkert en av våra mest mångsidiga instrumentalister. Han spelar gitarr med en frenesi så att man tänker, Yngvie Malmsten släng dig i väggen. Banjo och bas hanteras på samma eleganta sätt. Och då är ju ändå hans huvudinstrument fiol. Bengan är en kille som bara har blivit bättre för varje år sedan hörde honom första gången i början på 90-talet. Ja den som inte fick någon av sin speciella musiksmak tillfredställd under denna fantastiska kväll på Åhaga den har en mycket udda smak. Här spelades all från Irländsk och svensk folkmusik till Rock och jazz. En annan fantastisk musiker som måste nämnas var saxofonisten. Det var något av det bästa jag hört och så tappar jag bort namnet! Han började karriären som 13-åring hemma i Uruguay med en konsert med Nat King Cole och sedan har det bara rullat på. Tydligen bara två dagar kvar på turnén så den som har missat denna begivenhet får skynda sig till Jönköping i kväll eller Uddevalla i morgon. Mumien är levererad till Sollentuna efter ett antal förseningar i snö och trafikköer från Arlanda. Frågan är om det går att komma tillbaka i morgon efter all snö som kommit, kommer och väntas? Men vi tar bekymmerna i den takt de dyker upp.

Örnen har landat!

Mumien och jag har lyckligen återvänt från en vecka i levadornas förtrollande omgivningar på Madeira. Som sonen d y uttryckte det så var det smärtsamt kallt när vi åkte. Plus 23 vid framkomsten gjorde en skillnad på fyrtio grader från Nordtorps minus 17. Värmen höll i sig hela tiden men regnskurarna och stormvindarna ökade för varje dag. Både i kraft och antal. En himla massa trevliga människor träffade vi också, tro det eller ej, alla var från västra regionen av vårt lilla land. Och vi klarade både en rejäl vandring utmed en levada och en valsafari med en Katamaran. Dessemellan vilade vi ut med ett antal kortare men branta vandringar. Så visst är det som det sägs "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Det senaste påståendet tar jag genast tillbaka efter att ha kommit hem i snöstorm vilken verkar ha rasat vidare hela natten. Som ni förstår så har förmiddagen därför fått förslösas bakom snöslungan. Jag återkommer med bildspel senare då Picasa jäklas med mig för tillfället.

Isbjörn eller katt?

Gandi har hittat en ny favoritplats. Framför brasan är det både varmt och spännande. Förr hade ju folk isbjörnsfällar med vidhängande skalle och tänder. Jag tycker nog att det är mysigare med katten. Döm själva.

Den 1 oktober skrev jag här på bloggen "så här såg det ut den 19 oktober för åtta år sedan". I dag kom straffet. Först tandläkaren med vidhängande hygienist och sedan snöstorm. Men trevligt har det också varit för jag har haft besök av Echset! Nu hoppas jag bara att Mumien kommer ut i morgon så jag slipper ut med snöslungan.

Underbart.

I dag visade sig Nordtorp från sin bästa sida. Det gjorde att både katterna och jag vågade oss ut. Nu går snösmältningen så där lagom sakta att det inte har blivit sörjigt ännu. Däremot är det riktigt halkigt på sina

ställen. Vilket för oss in på det gamla

talesättet, "varför gå i lera och sörja när man kan åka kana och ha det glatt".

Glatt var det i alla fall i skidspåret om man inte hade rätt fäste. Men det hade alla vallningsexperter som for omkring i de i dubbel mening utmärkta spåren som SOK 68 preparerar och håller ordning på. Den gamla källaren som tronar på höjden sträcker sig stolt och ser ut som, "vadådå mycket snö, då skulle du varit med för trehundra år sedan. Eller 1966 eller 1970."

En sådan kväll.

Efter gårdagens snöande. Vi fick cirka 15 cm. insåg vi att här måste röjas innan regnet kommer. Sagt och gjort, Mumien tog hand om skyffeln och jag slungan. När jag var klar med vår väg skulle vi flytta undan bilarna för att kunna röja vändplanen. Jag var irriterad och tyckte inte det gick fort nog så jag backade Renaulten rätt ner i slänten. Den fick stå och vi fortsatte röja. Det underkylda regnet strilade ner och det var motvind för snökanonen vart man än riktade den. Men allt går, jag fick till och med rent på genvägen över åkern. Sedan kom vår hjälpsamme granne och drog upp bilen med traktorn. Vi fick sätta i någon slags extrakrok i kofångaren för att klara bogseringen. Mumien tyckte vi skulle ta bort den efteråt, men den får nog sitta kvar resten av vintern för säkerhets skull. Idag regnar det och är hetgrader för första gången sedan 22 december förra året. Det behövs inte mer för att lagårdstaket skall skotta sig själv, välvallat som det är så här i OS-tider. Däremot blev genvägen igenfylld en bit. Det gjorde inte så mycket för det blev så välpackat att det var enkelt att gå över. Bygget framskrider enligt plan, men snickarna är i Staden och skottar snö på tak till dagis och skolor. Märkligt att man har konstruktioner som inte klarar lite snö. Växthuseffekten har vi ju inte haft så himla länge och vid Köpenhamnsmötet verkade de ju avskaffa den helt(!) Så fort mötet var avklarat steg vi in i en fimbulvinter som vi inte sett på många år. Förr sa man kall vinter--fin sommar. Man kan väl hoppas att någon gammal sanning fortfarande gäller.

Så här ser det ut idag. (Bilderna blir större och bättre om du väljer bildspel) Det kan ingen tro det kördes snöslunga igår. Hagaresan är följaktligen inställd.

Klagomuren.

Nu snöar det så ymnigt att jag tar till sista utvägen. Jag mailar till någon i Jerusalem som går och trycker in mitt klagomail i muren.

Umkraut vergeht nicht so leicht!

Återigen kom det gamla ordspråket till användning när jag överlevde ytterligare en konvertering av hjärtat. Av någon anledning blev ogräset till ont krut vid översättningen från tyskan. Men det spelar väl ingen roll. I och för sig har jag klarat mig utan hjärtflimmer ända sedan den 7 september men jag kände igen symtomen direkt när det började på natten mellan lördag och söndag. Och om man vet när det startar har man några dygn på sig och göra en konvertering direkt. I annat fall blir det till att äta ödlemedicin (Varan) en längre tid och det är inte trevligt. Nu hade jag tur och var konverterad redan klockan 16 i går. Men under rådande kyla vågade jag mig inte ut i dag och har följaktligen inte följt upp varken bygge eller snöröjning. Jag fick även använda mig av en okänd fotograf. Det är i alla fall skönt att man kan glädjas åt alla människor som tycker det är kul med vinter och innan jag vet ordet av är det vår med jämning och flyttning. Då finns det ingen anledning att klaga utan man kan utbrista i ett annat ordspråk. Hej flickor, vi har vår i luften! Var har ni er?

Vad är vackert?

Motsatser lever vi ständigt med. Jag sitter här och tittar ut genom fönstret och ser en fantastisk vinterdag därute. Men inte vill jag gå ut och frysa så då är det väl inte så vackert. Efter halva snömängden gav dessutom snöslungan upp och vi blev informerade om det faktum att den varit med några år. "De e ente säkert de finns grejer te en sån gammel maskin" var de trösterika ord vi fick av reparatören som hämtade den. Nu har ju snickarna ledigt i mellandagarna men vi får väl försöka ragga upp en traktorskottare innan dess. När vi var i Norge 1951 hittade fadern denna fula buss som skulle förevigas. För att riktigt framhäva hur ful den var beordrades modern med sin skönhet att stå som motpol i arrangemanget. Det blev som det blev och därav rubriken.

För gammal och för dum för Facebook.

Jag har provat på Face Book. Det blev ingen succé. Jag misslyckades totalt med att få en överblick och förstod inte riktigt vad jag skulle skriva och när. Hoppas ingen blev sur för mitt dåliga engagemang och hoppas vännerna fortsätter att läsa min blogg. Jag tror den blir bättre när jag inte har annat att tänka på. Men nu har jag annat att tänka på. Matilda är här och julen skall firas. Vi SMS:ar med Hagborna som är på Kanarieöarna. Vi Skypar med Petterssons i Australien och blir det några minuter över skottar vi snö. Tyvärr har snödjupet ökat minst en decimeter sedan i går morse men vi gläds åt att taket är på och att temperaturen har passerat durstrecket.

Vasaloppsträning.

Här går jag omkring och fryser. Men det är ett väldigt skidintresse häromkring. Trots att vi inte fått många centimeter snö och att det är kallt och blåsigt har klubben redan kört upp ett spår till entusiasterna som verkar njuta av att späka sig. Nu när det är mörkt kan jag från mitt

skrivkammarfönster se små ljus som hoppar upp och ner på åkern. Vid närmare studium kan man förstå att det är skidåkare. Olika falla ödets lotter. Jag som hatar snö bor i ett skidparadis medan det finns de som har 20 durgrader och önskar att de fick vara här och åka.