Örnen har landat!

Mumien och jag har lyckligen återvänt från en vecka i levadornas förtrollande omgivningar på Madeira. Som sonen d y uttryckte det så var det smärtsamt kallt när vi åkte. Plus 23 vid framkomsten gjorde en skillnad på fyrtio grader från Nordtorps minus 17. Värmen höll i sig hela tiden men regnskurarna och stormvindarna ökade för varje dag. Både i kraft och antal. En himla massa trevliga människor träffade vi också, tro det eller ej, alla var från västra regionen av vårt lilla land. Och vi klarade både en rejäl vandring utmed en levada och en valsafari med en Katamaran. Dessemellan vilade vi ut med ett antal kortare men branta vandringar. Så visst är det som det sägs "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Det senaste påståendet tar jag genast tillbaka efter att ha kommit hem i snöstorm vilken verkar ha rasat vidare hela natten. Som ni förstår så har förmiddagen därför fått förslösas bakom snöslungan. Jag återkommer med bildspel senare då Picasa jäklas med mig för tillfället.

Snö+storm=Ingen Uddevallaresa

Historien upprepar sig. Förra året fick jag ställa in mitt planerade Uddevallabesök i november p g a snö och kyla. Så blir det i år också. Nu får jag bara hoppas att det blir mildare väder snart så att det kanske blir möjligt att vara med på berättarafton i januari. Det blev det inte förra året. Då missade jag tyvärr alla. Jag har sagt det förr men det tål att upprepas. Berättaraftnar i den form de bedrivs av Uddevalla hembygdsförening genom Gunnar Klasson på muséet i Uddevalla är toppen. Samtidigt är det en himla bra ursäkt för att åka och hälsa på gamla kompisar när man ändå är i närheten. Jag har i alla fall gjort lite nytta idag genom att köra snöslungan för att hålla körväg in till gården. Men gångarna försvinner snart i blåsten. Då tar vi nya tag i morgon igen. Och igen och igen...... Men snön gör ju andra lyckliga. SOK 68 har redan börjat lägga skidspår på elljusslingan och åkern. Så det blir säkert skidåkarinvasion i helgen. Fantastiskt med alla ideella krafter. Fotot är från mars i år.

Ensamt.

Vi är fortfarande lite hängiga bägge två. Det var väl tur att vi ställde in kalaset på påskdagen. Det är väl också tveksamt om här blir någon påskeld heller, om så blir fallet skall vi nog hålla oss i stugvärmen i alla fall. Drivorna växer och växer i snöstormen. Det känns också lite ensamt när vi var inställda på att huset fullt med barn, barnbarn och andra trevliga människor. Trösten är väl att gästerna slapp ge sig ut i trafiken i snöovädret. Jag försöker att förtränga tankarna på vem som skall röja snön när den har yrt färdigt. Vissa drivor brukar bli meterhöga och på andra ställen är det helt bortblåst. Fördelen med uppskjutna kalas är att risken för värme och bra väder ökar. Man kanske till och med kan sitta ute.