Jubileum

Idag har Nordtorpstankar passerat 70 000 besökare under 71 månader vilket innebär 985 besökare per månad eller 32 stycken per dag. Trots att jag inte har så mycket att berätta numera finns det tydligen intresse. Jag får skärpa till mig. För att fira 70000 kastade jag mig över snöslungan och lyckades röja upp både väg och gårdsplan lagom till att det började snöa igen. Allt talar för att det snart blir en ny vinjettbild snart.

Det får anstå med den nya vinjettbilden.

Jag hade tänkt byta till ny vinjettbild här på bloggen men det är så himla snöigt och kallt så jag har inte vågat mig ut. Det måste ju tas ett nytt foto då växthuset inte fanns på den gamla vinterbilden. När det äntligen slutade snöa var det ungefär lika mycket som på ovanstående bild. Men där är det ju vackert väder. Den väderstreckskunnige kan också se att på denna bild har snön kommit från väster medan det senaste dagarnas snöyra har kommit ungefär tvärs om. Jag kunde inte heller köra snöslungan med befintligt knä och rygg men då dök det upp en god vän och plogade. Tack för det.

Det är trevligare att klippa gräs än att hantera snö därmed inte sagt att det är roligt. Den här klipparen har inte varit i bruk på många år men är den överlägset bästa vi någon gång haft.

Rönnbären har gjort sitt!

Plommonträd i snöstorm

Nu vet jag ju att del lärde och även andra tvistar om det blir mycket snö till vintern när det är mycket rönnbär på hösten. De får säga vad de vill för här i Nordtorp blir det alltid mycket snö efter dignande Rönnbärsträd som vi har haft (redan) sedan augusti. I dag är det andra gången det snöar på en knapp vecka och jag våndas redan för att jag antagligen måste ta fram snöslungan före dubbdäcken skall på. Den 4:e november alltså. Och så till den positiva nyheten: Jag har sovit gott i natt. Kan det vara örngottets förtjänst. Eller är det helt enkelt så att jag var helt slutkörd efter ha tagit in trädgårdsmöbler och grill klockan två natten till söndag bara för att komma ihåg att ställa om klockorna till vintertid. Det var ju dessutom onödigt då de flesta klockorna går på Rotterdamtime och fixar det där själva. Stiernstrandsuret kunde ju Mumien fixat på morgonen. Det går ju ändå alltid för fort.

Premiären avklarad.

Nu klarade vi oss inte längre. Men när inte första snön kommer tidigare än 21 januari så skall väl inte säsongen bli så himla lång. Och de andra, de som inte behöver köra snöslunga eller andra hjärtförstörarredskap de kanske tycker det är riktigt roligt med nygjorda skidspår och blå himmel. Då är jag inte den som är den utan gläds med dem! Mumien drog ut på sparken men jag orkade inte följa med utan sitter hellre och kollar segelbåtar på datorn.

Nu är det arbetslinje och pensionärsskatt som gäller.

Nu har jag gått fånyttig sedan vecka 38 och ångesten inför allt ogjort ger mig kalla kårar på ryggen. Men jag stålsätter mig och börjar med oljebyte på snöslungan ifall oturen skulle vara framme och drivbildning uppstår. Sedan är det vattenkalkningsanläggningen som skall ha en stunds uppmärksamhet och vattnet i stugan och utomhus skall stängas av så det inte fryser. Petra är redan rengjord och magasinerad men Petrus skall väl ha sin beskärda del av fejning. Och nytt innertak i lagår´n har varit planerat länge. Ni förstår lätt att det inte är någon dans på rosor att vara pensionär. Men nog hjälper jag gärna till med skatten så att Borg och grabbarna kan sänka restaurangmomsen. Det blir säkert flera jobb till ungdomarna, om inte kan vi kanske finansiera någon coach på Arbetsförmedlingen istället. Eller varför inte satsa på en uppföljning av antalet skapade jobb och det ökade antal restauranggäster? Hur som helst blir det mycket slit och släp från och med nu.
Men vänta lite, jag skall bara.....



Snö, isgata, sand och Motion

Efter det senaste snöovädret har vi nu haft tö i flera dagar. På flera ställen syns gräset och det är ju skönt. Vad som är mindre bra är att de snöröjda partierna har blivit till blankis. Då har Borås Stad tagit ett lovvärt initiativ. Man kan åka och hämta gratis grus vid fotbollsplanen Sandevi för att sanda sina gångar. Får inte hämtas med släpkärra annars verkade inte kvantiteten spela roll. Jag tog på de broddade stövlarna och åkte ner och hämtade två stora hinkar grus. Men efter att ha sandat över den värsta isen var jag nöjd med dagen och gick in för att motionera. Mumien har nämligen investerat i ett springband så vi skall slippa halka omkring och riskera liv och lem på hala, skitiga vägar. Varmt och skönt är det också och efter tre kilometer på fyrtio minuter kan jag med gott samvete och värkande rygg sjunka ner bakom bloggen. Yambo var inte lika nöjd med springet så han tog mattan som hörselskydd.

Var det Morran?

Här blåser och snöar mest hela tiden, men temperaturen har hållit sig runt -5 på dagtid. Jag kör snöslunga och fryser om händerna så i dag åkte jag in till Knalleland och införskaffade ett par skidhandskar som skall hålla mina fingrar varma. Jag passade på att äta lunch med Mumien och införskaffade även två små sopborstar. Väl hemkommen röjde jag gårdsplan och infartsväg. Bra handskar men hårt arbete. När jag kom in visade termometern -14,6 grader och jag konstaterade att det är kallt. Jag pysslade med lite hemtjänst och eldade mot kylan. Men döm om min förvåning när Mumien kom hem och vi sätter oss vid kaffebordet. Då var det -6,2 grader igen. Då undrar jag om det var Morran som gick förbi eller om någon meterolog har en bättre förklaring?

Snö+storm=Ingen Uddevallaresa

Historien upprepar sig. Förra året fick jag ställa in mitt planerade Uddevallabesök i november p g a snö och kyla. Så blir det i år också. Nu får jag bara hoppas att det blir mildare väder snart så att det kanske blir möjligt att vara med på berättarafton i januari. Det blev det inte förra året. Då missade jag tyvärr alla. Jag har sagt det förr men det tål att upprepas. Berättaraftnar i den form de bedrivs av Uddevalla hembygdsförening genom Gunnar Klasson på muséet i Uddevalla är toppen. Samtidigt är det en himla bra ursäkt för att åka och hälsa på gamla kompisar när man ändå är i närheten. Jag har i alla fall gjort lite nytta idag genom att köra snöslungan för att hålla körväg in till gården. Men gångarna försvinner snart i blåsten. Då tar vi nya tag i morgon igen. Och igen och igen...... Men snön gör ju andra lyckliga. SOK 68 har redan börjat lägga skidspår på elljusslingan och åkern. Så det blir säkert skidåkarinvasion i helgen. Fantastiskt med alla ideella krafter. Fotot är från mars i år.

Isbjörn eller katt?

Gandi har hittat en ny favoritplats. Framför brasan är det både varmt och spännande. Förr hade ju folk isbjörnsfällar med vidhängande skalle och tänder. Jag tycker nog att det är mysigare med katten. Döm själva.

Den 1 oktober skrev jag här på bloggen "så här såg det ut den 19 oktober för åtta år sedan". I dag kom straffet. Först tandläkaren med vidhängande hygienist och sedan snöstorm. Men trevligt har det också varit för jag har haft besök av Echset! Nu hoppas jag bara att Mumien kommer ut i morgon så jag slipper ut med snöslungan.

En sådan kväll.

Efter gårdagens snöande. Vi fick cirka 15 cm. insåg vi att här måste röjas innan regnet kommer. Sagt och gjort, Mumien tog hand om skyffeln och jag slungan. När jag var klar med vår väg skulle vi flytta undan bilarna för att kunna röja vändplanen. Jag var irriterad och tyckte inte det gick fort nog så jag backade Renaulten rätt ner i slänten. Den fick stå och vi fortsatte röja. Det underkylda regnet strilade ner och det var motvind för snökanonen vart man än riktade den. Men allt går, jag fick till och med rent på genvägen över åkern. Sedan kom vår hjälpsamme granne och drog upp bilen med traktorn. Vi fick sätta i någon slags extrakrok i kofångaren för att klara bogseringen. Mumien tyckte vi skulle ta bort den efteråt, men den får nog sitta kvar resten av vintern för säkerhets skull. Idag regnar det och är hetgrader för första gången sedan 22 december förra året. Det behövs inte mer för att lagårdstaket skall skotta sig själv, välvallat som det är så här i OS-tider. Däremot blev genvägen igenfylld en bit. Det gjorde inte så mycket för det blev så välpackat att det var enkelt att gå över. Bygget framskrider enligt plan, men snickarna är i Staden och skottar snö på tak till dagis och skolor. Märkligt att man har konstruktioner som inte klarar lite snö. Växthuseffekten har vi ju inte haft så himla länge och vid Köpenhamnsmötet verkade de ju avskaffa den helt(!) Så fort mötet var avklarat steg vi in i en fimbulvinter som vi inte sett på många år. Förr sa man kall vinter--fin sommar. Man kan väl hoppas att någon gammal sanning fortfarande gäller.

Walk over.

Dagens begivenhet har jag sett fram emot i en hel månad. Berättarafton på Uddevalla museum brukar jag inte missa frivilligt. Det ger mig möjlighet att träffa gamla vänner under dagen och sedan avrunda med gamla bilder i sällskap med andra Uddevallabor som även de börjar kännas som gamla vänner. Nu blev det walk over på grund av vädret och väglaget både i januari och februari, så nu är det mars som gäller. Men nog har jag hållit mig sysselsatt ändå idag. Tänkte köra upp genvägen över åkern med gamla snöslungan som fungerade i söndags även om utkastningen var lite trött. Idag fungerade inte skoveln över huvud taget. Då blev jag ilsk och skruvade isär den för att kolla om det eventuellt var en rem som gått av. Inte då. Skruva ihop igen och då går den bakåt på alla växlar inklusive friläge. Var håller de hus med den nya fabrikationsfelinlämnade som skulle varit klar i måndags? Jag hinner inte tänka klart tanken innan de ringer på mobilen och säger att det blir leverans i eftermiddag. OK, in i duschen och jag hinner precis torka mig och få på lite kläder innan det ringer på dörren. Det är väl ingen som vill mig något tänkte jag men det var det. Mattläggaren ville veta hur bred bården skulle vara i tvättstugan. Telefonjakt på Mumien följde. Det är ju hon som har hand om den konstnärliga utsmyckningen. Slutet gott, allting gott men jag gick ju miste om statistrollen i Simon och ekarna när jag inte kunde åka till Uddevalla. Jag hade säkert gjort mig som patient för det har jag övat som sjutton på de senaste åtta åren.

Snöslungans förbannelse.

Snöslungan är en fantastisk uppfinning. Men om det skall fungera måste du hela tiden hålla undan ny snö. Annars blir det frusna bil-, fot- och skidspår i snön och slungan slungar(!) sig som en puckelpiståkare upp och ner i dessa. Nu har jag röjt undan gårdagens nederbörd och tro mig eller ej, när jag kom ut ur duschen så var det ett nytt fräscht snöfall på gång. Det är väl förtruppen till morgondagens klass 2-varning. Men vi skall nog klara oss. Jag har varit i Bollebygd och köpt öl och annan medicin och Mumien lovade handla mat på hemvägen från jobbet så vi klarar en veckas isolering utan vidare.
Det värsta är ju att kanske även februariberättaraftonen kan snöa in för en långväga besökare.

Mumien exporterar.

Så har då Mumien tagit steget ut i Europa med sin konst. Hjärtat i Voh kommer i fortsättningen att ha sitt hem i Österrike.
Själv går jag ut och plattar till underlaget inför dagens husspekulantbesök och morgondagens snöstorm. Vet ni förresten att det är mer än ett halvår sedan jag slutade röka. Inga återfall!

Utringt och klart.

Nu har jag ytterligare en erfarenhet. Vi firade in det nya året i Haga och att höra raketeffekterna mellan husväggarna var en öronupplevelse. Men skådespelet blir mer visuellt på hemmaplan. Vintern har tagit oss i ett järngrepp och det enda jag är nöjd med är att jag hade rätt med Anders och rönnbären. Men nu har vi bevisat det och då sänder jag en from önskan om durgrader i fortsättningen. Efter dagens långpromenad sjönk jag ner för att pusta ut när Mumien ville ut och åka spark. Jag orkar inte sa jag, dessutom har jag precis tackat ja till att tillsammans med Stabergarna äta ost och dricka vin. Hon tog en snabbtur själv och det brukar innebära tre gånger så långt som vi redan motionerat. Hon skrek i utförsbackarna precis som hennes farmor Matilda gjorde när hon skulle till torget för att sälja ägg "Ur vägen moskoviter, friskt mod i gossar blå!" Men det är ju nyttigt för henne och jag får se en del trav på nätet under tiden. Avundsjuk är jag dessutom till den milda grad på Solnasnackar´n som får Sol och värme medan vi hoppas på att få lagat snöslungan. Som lök på laxen fick jag en bild från Tobias på Kanarieöarna med en likadan fågel som presenterades på SOLnasnack förra vintern.

Vad är vackert?

Motsatser lever vi ständigt med. Jag sitter här och tittar ut genom fönstret och ser en fantastisk vinterdag därute. Men inte vill jag gå ut och frysa så då är det väl inte så vackert. Efter halva snömängden gav dessutom snöslungan upp och vi blev informerade om det faktum att den varit med några år. "De e ente säkert de finns grejer te en sån gammel maskin" var de trösterika ord vi fick av reparatören som hämtade den. Nu har ju snickarna ledigt i mellandagarna men vi får väl försöka ragga upp en traktorskottare innan dess. När vi var i Norge 1951 hittade fadern denna fula buss som skulle förevigas. För att riktigt framhäva hur ful den var beordrades modern med sin skönhet att stå som motpol i arrangemanget. Det blev som det blev och därav rubriken.

Tur skall man ha.

Jag hann precis bli klar med snöslungandet innan det började snöa igen. Det är nog säkrast att avstå travet i dag när det verkar vara oflyt.

Sexhundrasextioen millimeter.

November har börjat med två soliga dagar. Men så fort man kommer i skugga från solens värmande strålar är det rimfrost en masse. Inte att undra på då marken är så vattenmättad som den kan bli efter 202 mm regn per kvadratcentimeter under oktober. När jag summerar mina observationer sedan 23/6 blir det 616 mm. Snart spelar vi väl i samma division som Bergen.
Jag har fortfarande inte lyckats få tag i någon som vill ploga snö åt oss i vinter så det blir väl till att försöka orka med snöslungan ytterligare en säsong. Skall vi tro på ordspråket att många rönnbär ger mycket snö så blir det flera meter. Gud bevare min kropp från det.

Snöslungepremiär.

Det är i det närmaste ett år sedan monstret var framme. Men i dag blir det nödvändigt. Den minst förutseende i familjen lyckades nämligen att sätta fast Forden nere på vägen in till gården. Hade jag inte halkat på gaspedalen hade det gått bra. En meter längre fram så var snön som bortblåst. Hoppas den startar och att ryggen håller. Varför är jag inte på Azorerna i stället?