Fredagen den 13 juni ställde jag en fråga om artbestämning av en fågelunge. Det kanske var fel dag att ställa frågor. Fler än jag trodde kanske lider av paraskavedekatriafobi och inte vågade lämna någon kommentar den dagen. (För ordförståelse kolla in
http://solnasnack.blogspot.com/ som även i övrigt är läsvärd).
Jag välkomnar fortfarande den som kan hjälpa mig på traven med fågeln. På telefon har jag fått höra teorin att det är en Storspov och det var jag ju inne på själv också.
I dag gjorde jag ett annat fynd i utkanten av trädgården. Det skulle ju kunna vara ett ägg från en långnäbbad fågel. Men det tror inte Mumien. Det ser du väl att det är en växtdel säger hon. Kanske någon
läsare löser även detta problem. Då delar jag ut hederstiteln
lösare.
Nu har jag ytterligare en erfarenhet. Vi firade in det nya året i Haga och att höra raketeffekterna mellan husväggarna var en öronupplevelse. Men skådespelet blir mer visuellt på hemmaplan. Vintern har tagit oss i ett järngrepp och det enda jag är nöjd med är att jag hade rätt med Anders och rönnbären. Men nu har vi bevisat det och då sänder jag en from önskan om durgrader i fortsättningen. Efter dagens långpromenad sjönk jag ner för att pusta ut när Mumien ville ut och åka spark. Jag orkar inte sa jag, dessutom har jag precis tackat ja till att tillsammans med Stabergarna äta ost och dricka vin. Hon tog en snabbtur själv och det brukar innebära tre gånger så långt som vi redan motionerat. Hon skrek i utförsbackarna precis som hennes farmor Matilda gjorde när hon skulle till torget för att sälja ägg "Ur vägen moskoviter, friskt mod i gossar blå!" Men det är ju nyttigt för henne och jag får se en del trav på nätet under tiden. Avundsjuk är jag dessutom till den milda grad på 
Solnasnackar´n som får Sol och värme medan vi hoppas på att få lagat snöslungan. Som lök på laxen fick jag en bild från Tobias på Kanarieöarna med en likadan fågel som presenterades på SOLnasnack förra vintern.
