Premiären avklarad.

Nu klarade vi oss inte längre. Men när inte första snön kommer tidigare än 21 januari så skall väl inte säsongen bli så himla lång. Och de andra, de som inte behöver köra snöslunga eller andra hjärtförstörarredskap de kanske tycker det är riktigt roligt med nygjorda skidspår och blå himmel. Då är jag inte den som är den utan gläds med dem! Mumien drog ut på sparken men jag orkade inte följa med utan sitter hellre och kollar segelbåtar på datorn.

In Sweden we call it a Kick.

Här i Nordtorp är det rena folkvandringen för att njuta av de härliga skidspåren. Här finns ju som tidigare sagts ett antal spår av olika längd och svårighetsgrad. Parkeringssituationen är dock inte så ljus. Vid middagstid var det nästan kaotiskt. När då Mumien och jag kastar oss ut i vimlet på våra sparkar blir förvirrningen total på sina håll. Moderna människor har inte sett sparkar. Den vanligaste frågorna är. Var har du fått tag i den? Var får man tag i en sådan? Ja, våra är över sextio år men enligt ryktet tillverkar man fortfarande dem i Vansbro. Men enbart för den Norrländska marknaden. En tjej följde min framfart så intensivt att hon åkte i diket med sin bil. Men det fanns ju många potentiella upplyftarkandidater så jag behövde inte hjälpa till.

Utringt och klart.

Nu har jag ytterligare en erfarenhet. Vi firade in det nya året i Haga och att höra raketeffekterna mellan husväggarna var en öronupplevelse. Men skådespelet blir mer visuellt på hemmaplan. Vintern har tagit oss i ett järngrepp och det enda jag är nöjd med är att jag hade rätt med Anders och rönnbären. Men nu har vi bevisat det och då sänder jag en from önskan om durgrader i fortsättningen. Efter dagens långpromenad sjönk jag ner för att pusta ut när Mumien ville ut och åka spark. Jag orkar inte sa jag, dessutom har jag precis tackat ja till att tillsammans med Stabergarna äta ost och dricka vin. Hon tog en snabbtur själv och det brukar innebära tre gånger så långt som vi redan motionerat. Hon skrek i utförsbackarna precis som hennes farmor Matilda gjorde när hon skulle till torget för att sälja ägg "Ur vägen moskoviter, friskt mod i gossar blå!" Men det är ju nyttigt för henne och jag får se en del trav på nätet under tiden. Avundsjuk är jag dessutom till den milda grad på Solnasnackar´n som får Sol och värme medan vi hoppas på att få lagat snöslungan. Som lök på laxen fick jag en bild från Tobias på Kanarieöarna med en likadan fågel som presenterades på SOLnasnack förra vintern.

Bistert.

Det är bara att erkänna. Vinter är inte min årstid. Jag ser helst att jag får stanna i idet (sängen) hela dagen. Trots det har jag varit ute på flera långpromenader och konstaterat att isen är bärkraftig borta på sjön. Träffade en fiskare som letade efter sin isborr. "Vem har bärt bört börrt" sa han. Spelar ingen roll sa optimistiska jag för du får ingen fisk i alla fall. Du fattar inte något sa han det är ju känslan att sitta här på sparken och rycka i reven som är det som räknas. Tur jag inte begåvats med sådana fritidsintressen. Det är inte nog med att det är kallt. Det är så rått att kläderna blir fuktiga på ytskiktet. Tretton minus var det i morse och en snål vind drog över prärien, då har de säkert (fy) sjutton grader nere i samhället. Tomt och tyst i huset har det också blivit. Matilda med föräldrar har åkt hem till den ännu kallare huvudstaden och Mumien arbetar.Nej, nu går jag och hämtar posten och sedan letar jag restresor på nätet.