Premiären avklarad.

Nu klarade vi oss inte längre. Men när inte första snön kommer tidigare än 21 januari så skall väl inte säsongen bli så himla lång. Och de andra, de som inte behöver köra snöslunga eller andra hjärtförstörarredskap de kanske tycker det är riktigt roligt med nygjorda skidspår och blå himmel. Då är jag inte den som är den utan gläds med dem! Mumien drog ut på sparken men jag orkade inte följa med utan sitter hellre och kollar segelbåtar på datorn.

Välpreparerade spår.

Så här välpreparerade spår har vi i Nordtorp. Parkeringsplatsen är full av bilar från morgon till sen kväll, det finns ju även 3,5 km elljusspår. Nu i helgen hade vi väntat invasion av Boråsare, Göteborgare och annat löst folk. Men vädret är inte på skidåkarnas sida, 7 mollgrader och ostanvind lockar inte till långa pass i motvinden. Tre veckor är det kvar att finslipa formen till Vasaloppet. Jag tror jag avstår i år. Kan huset till vänster nitt i träningsanläggningen vara svårsålt?

Vasaloppsträning.

Här går jag omkring och fryser. Men det är ett väldigt skidintresse häromkring. Trots att vi inte fått många centimeter snö och att det är kallt och blåsigt har klubben redan kört upp ett spår till entusiasterna som verkar njuta av att späka sig. Nu när det är mörkt kan jag från mitt

skrivkammarfönster se små ljus som hoppar upp och ner på åkern. Vid närmare studium kan man förstå att det är skidåkare. Olika falla ödets lotter. Jag som hatar snö bor i ett skidparadis medan det finns de som har 20 durgrader och önskar att de fick vara här och åka.

Snö på prärien.

Jag vet inte om jag lyssnar slarvigt på väderrapporterna. I alla fall hade det undgått mig att det skulle snöa i dag. Hoppas det är som vanligt att det övergår i regn när man kommer ner till samhället. Vi finns ju 236 MöH normalt och de sista 30 meterna påverkar klimatet en hel del. Negativt om man inte tycker om snö men mer positivt för dem som som gillar skidåkning. Och sådana finns det gott om i kommunen. Inget ont i det om de endast parkerade sina bilar på de av skidföreningen och kommunen finansierade platserna. Men många vill ju åka bil så nära aktiviteten som möjligt. Det är väl alltid en avvägning att se till att man får rätt dos av motionen. För mycket och för litet skämmer ju allt har man hört. I alla fall kan det ibland vara omöjligt att köra ut från vårt hus. Faktum är att det ibland är infartsproblem till spåret för skidåkarna också. Då snötillgången inte har varit så märkbar i år har istället spåret upptäckts av hundägare. De allra flesta sympatiska människor som har sina hundar i god kondition. Men tyvärr finns det ett antal som har upptäckt att hunden kan få extra motion om man släpper den lös. I bästa fall kan den ju hitta något vilt att jaga. Just dessa hundägare verkar ha samma parkeringsproblem som tidigare nämnda "ej för mycket skidåkare". Kan det vara en speciellt priviligierad klass som ej behöver följa de regler som de flesta andra i samhället gör?