På spåret.

Under våren blev vi kontaktade av SOK 68:s eldsjälar Britt-Marie och Ulla. De ville fylla ut ett vattensjukt område i norra ändan av hemmanet för att kunna dra fram en ny vandringsled. Det tyckte vi var jättebra och när de även ville ha en massa spillsten som vi hade bakom ladugården så kändes det som en riktig Winwinsituation.





Lae efter tre km.

I dag hade vi för första gången möjlighet att gå det nya spåret och gissa om vi blev imponerade. Man hade verkligen lyckats utnyttja förutsättningarna med skogsvägar, gamla skidspår och stigar. Mycket information om såväl flora som fauna och kroppens behov av motion fanns det utefter spåret och till och med en gästbok som visade att många hade gått där trots att det varit i bruk mindre än en månad. Även om både Mumien och jag kände av att vårt motionerande tagit stryk av årets ihärdiga regnande och att knä och höftleder värkte efter målgång så var det en av årets höjdpunkter. Jag ger därför en eloge till de eldsjälar som drivit projektet och de frivilliga som lagt spångar, fyllt ut och allt annat som behövs för att det skall fungera och ge ett proffsigt intryck.

Vi klarade stormen galant.

I dag har jag kollat lagårdstaket där en plåt hade släppt lite i nederkanten. Jag klarade det själv med några skruv. Därefter gick jag igenom skogen eller rättare sagt det som är kvar efter Gudrun och Per. Jag hittade bara två nerblåsta träd och det var sådana som ändå skulle gallrats bort. I morgon kommer skogsinspektorn ochdå får vi se om det finns ekonomiskt utrymme att röja sly i planteringarna. Mindre glad blir man när man går på elljusspåret och ser att idrottsföreningen tagit sig friheten att ta ner en decimetertjock gran och bara kasta in i planteringen.

SOK 68 har vårmarknad.

I dag går SOK 68:s traditionella vårmarknad av stapeln. P g a renovering nere vid skolan i Sandared hålls marknaden i år vid klubbstugan här uppe i Nordtorp. Passa på och köp något du inte behöver för att stödja de fina skidspåren och vandringslederna som alla får njuta av helt gratis. Det du köpt går att skänka till nästa års marknad så blir nyttan ännu större. Och passa gärna på och parkera på vår gård då parkeringsmöjligheterna är något begränsade vid klubbstugan.

Snö+storm=Ingen Uddevallaresa

Historien upprepar sig. Förra året fick jag ställa in mitt planerade Uddevallabesök i november p g a snö och kyla. Så blir det i år också. Nu får jag bara hoppas att det blir mildare väder snart så att det kanske blir möjligt att vara med på berättarafton i januari. Det blev det inte förra året. Då missade jag tyvärr alla. Jag har sagt det förr men det tål att upprepas. Berättaraftnar i den form de bedrivs av Uddevalla hembygdsförening genom Gunnar Klasson på muséet i Uddevalla är toppen. Samtidigt är det en himla bra ursäkt för att åka och hälsa på gamla kompisar när man ändå är i närheten. Jag har i alla fall gjort lite nytta idag genom att köra snöslungan för att hålla körväg in till gården. Men gångarna försvinner snart i blåsten. Då tar vi nya tag i morgon igen. Och igen och igen...... Men snön gör ju andra lyckliga. SOK 68 har redan börjat lägga skidspår på elljusslingan och åkern. Så det blir säkert skidåkarinvasion i helgen. Fantastiskt med alla ideella krafter. Fotot är från mars i år.

Underbart.

I dag visade sig Nordtorp från sin bästa sida. Det gjorde att både katterna och jag vågade oss ut. Nu går snösmältningen så där lagom sakta att det inte har blivit sörjigt ännu. Däremot är det riktigt halkigt på sina

ställen. Vilket för oss in på det gamla

talesättet, "varför gå i lera och sörja när man kan åka kana och ha det glatt".

Glatt var det i alla fall i skidspåret om man inte hade rätt fäste. Men det hade alla vallningsexperter som for omkring i de i dubbel mening utmärkta spåren som SOK 68 preparerar och håller ordning på. Den gamla källaren som tronar på höjden sträcker sig stolt och ser ut som, "vadådå mycket snö, då skulle du varit med för trehundra år sedan. Eller 1966 eller 1970."

Vasaloppsträning.

Här går jag omkring och fryser. Men det är ett väldigt skidintresse häromkring. Trots att vi inte fått många centimeter snö och att det är kallt och blåsigt har klubben redan kört upp ett spår till entusiasterna som verkar njuta av att späka sig. Nu när det är mörkt kan jag från mitt

skrivkammarfönster se små ljus som hoppar upp och ner på åkern. Vid närmare studium kan man förstå att det är skidåkare. Olika falla ödets lotter. Jag som hatar snö bor i ett skidparadis medan det finns de som har 20 durgrader och önskar att de fick vara här och åka.

Julgran.

Julklapp har vi redan fått. Madeiraresa. I lördags fick jag dessutom ett par nya vandrarkängor i ultralätt material. De kommer säkert bra till pass när jag nu mobiliserar för att bryta motståndet mot att gå ut i gråvädret. Jag skall försöka hitta en ny gran i stället för den redan utvalda som skidklubben har demolerat grenarna på med röjsåg. Tänk om de någon gång lär sig att kommunicera med markägarna innan de röjer för elljusspåret. Den nya skridskostilen som de praktiserar på skidorna kräver större utrymme och de har lyckats fördubbla bredden på spåret de senaste åren. Vi har förresten planterat nästan 9000 nya granplantor i år. Så om så där tjugo år kanske det finns riktigt gott om julgranar. Vet ni att det är med julgranar som med käringar? När en väl har vresat ner en hittar man en ännu bättre.
Från det ena till det andra. Är det någon som vill ha ett fungerande gammalt frys eller frysbox. Mejla mig, kom sedan hit och fika i mellangagarna medtagandes en påhängsvagn till bilen så är de era för evärderliga tider.