A taste of spring.

I dag är det underbart väder här i Nordtorp och vårtecknen avlöser varandra. I går trandans och i dag årets första humla. Annars är väl blommorna här, på 225 m ö h,som vanligt minst tre veckor efter de vid kusten. Jag tog en liten runda till källaren och hittade några stenar som man hittar då och då här omkring. Det är myrmalm och är väl ett bevis på att Nordtorp varit befolkat i "evärderliga tider". Våfflor och kaffe serverades på altanen av min flitiga Mumie. Nu har jag dock parkerat vid datorn för att med en travestering på rubriken avnjuta V-75. I de tre första loppen hade mina streck spring i benen så vi hoppas det håller i sig i de fyra följande.


Påskelden börjar ta form

Blåsippor

Krokus

Myrmalm

Myrmalm

Påskliljor

Huset sett ur en sällan använd vinkel

Källaren.

Ingen julgran till påskelden?

Tror någon att det finns en möjlighet att julgranen skall uppstå ur vinteridet före påskafton?

Men när man nu ser hur snabbt snösmältningen går här uppe på prärien är det lätt att tänka sig en förestående vinjettförändring på bloggen.


Pump, driva och diva.

Här ser man var drivorna bildas.

Underbart.

I dag visade sig Nordtorp från sin bästa sida. Det gjorde att både katterna och jag vågade oss ut. Nu går snösmältningen så där lagom sakta att det inte har blivit sörjigt ännu. Däremot är det riktigt halkigt på sina

ställen. Vilket för oss in på det gamla

talesättet, "varför gå i lera och sörja när man kan åka kana och ha det glatt".

Glatt var det i alla fall i skidspåret om man inte hade rätt fäste. Men det hade alla vallningsexperter som for omkring i de i dubbel mening utmärkta spåren som SOK 68 preparerar och håller ordning på. Den gamla källaren som tronar på höjden sträcker sig stolt och ser ut som, "vadådå mycket snö, då skulle du varit med för trehundra år sedan. Eller 1966 eller 1970."

Favoritbyggnaden.

De byggnader från förr som inte längre används kallas numera överloppsbyggnader och har i vissa fall ett stort kulturhistoriskt värde. Det hade Länsstyrelsen uppmärksammat och arrangerat en temakväll om jordkällare på Rådde gård. Naturligtvis hade denna begivenhet undgått oss, men när vi läste ett reportage i Borås Tidning framkom det att ytterligare ett seminarie var inplanerat men då i Uddevalla på tisdag. Jag hade tänkt åka till Uddevalla på berättarafton i dag och stanna kvar och gå på Släktforskarföreningens möte på torsdag. Då vi bägge två ville höra om källarna och Mumien måste hem och arbeta så tyckte jag det blev för mycket med två resor och ställde in den planerade. Visst är jag flexibel.

Den vackraste byggnaden i Nordtorp som dessutom har den bästa utsikten är vår gamla potatiskällare, där det även förvarades sylt, saft, rotfrukter och annat. Att få tips och råd om hur man håller den i skick var mycket intressant och om vi sedan kan få lite återbäring på alla skattepengar som går till EU så blir det ju inte sämre. Trots att jag egentligen vill avskaffa länsstyrelsen så måste jag ge en komplimang till det här initiativet.

Men nu var det ju källaren i Nordtorp det här skulle handla om. Vi har funderat mycket på om den verkligen är byggd som källare då den ligger på berget och inte har någon naturlig övergång med jordtäckningen mot åkern. De brukar ju vara ingrävda i en sluttning men här är jorden liksom påskottad. Den är byggd av sten och taket är ett konstverk. Att foga ihop stenar i ett valv är ingen enkel match och de som en gång lyckades med det måste ha varit oerhört skickliga yrkesmän. Att det sedan står kvar i originalskick efter alla år understryker väl bara det påståendet. Det är den mest rofyllda plats jag känner till och jag kan sitta här i timmar och meditera. Vi har i anslutning till ena sidan gjort en mur med inbyggd eldstad och otaliga är de korvar och annat gott som grillats här. I samband med dessa gillen har vi skojat om att det kanske är en gammal kultplats och det drev Mumien och mig att ta en runda med våra pekare. Framförallt Mumien kan plocka fram en hel del med dessa pekare. T.ex. currylinjer, vatten, borttapade saker etc. Men inne i källaren bar sig pekarna konstigt åt. Normalt slår mina inåt och hennes utåt när man frågar dem något, men här blev det tvärtom och en hel del andra konstigheter som vi inte sett mer än på ett annat ställe. Nämligen inne i en av gravarna i Newgrange på Irland. Nu skall jag inte påstå att källaren i Nordtorp, liksom gravarna i Newgrange, är äldre än Pyramiderna i Egypten. Men vi kan ju i alla fall kittlas av tanken. Så nog är jag priviligerad som kan njuta av utsikten och få en stunds frid i sinnet vid denna byggnad.

Är vi fornminnen?

Det var en bra idé med dagens bild. Under sökandet av lämpligt foto får man massor med associationer som kan användas till dagens text.

Vår märkliga källare har jag skrivit om förut och det är runt den som majoriteten av våra begivenheter, under den mindre kalla delen av året, ägt rum. När jag kom hit för första gången, 1966, var alla gårdar här omkring aktiva jordbruk och alla grannar kände varandra och umgicks en hel del. I dag är det ett jordbruk kvar, men han arrenderar åkermarken här omkring så att vi, tack för det, fortfarande har ett öppet landskap och milsvid utsikt. De flesta ställena har bytt ägare och vi som finns kvar har blivit äldre och är inte lika aktiva längre när det gäller festivitas. I bland känner man sig som skomakaren i Slas novell, Vem älskar Yngve Frej.

Jag skall i alla fall försöka berätta om hur en typisk midsommar i Nordtorp såg ut på 70-talet.
Vid elvasnåret på midsommarafton träffades vi vid källaren och fördelade arbetsuppgifterna. Det skulle skaffas björkris, blommor etc. Eldstaden tändes så att det skulle finnas glöd för grillning frampå aftonen. Någon spettade ett hål för majstången och säckar skaffades fram till säcklöpningen. När stången var lövad och allt annat ordningställt gick var och en till sitt för att familjevis äta färsk potatis och sill med tillbehör.

Klockan tre träffades vi igen för att till tonerna av fiol, dragspel och gitarrer resa stången så att dansen kunde börja. Folk strömmade till hela eftermiddagen och när det var som mest populärt kunde vi vara bortemot 150 personer i alla åldrar. Det dansades och lektes, dracks kaffe med cognac och andra liquider så det stod härliga till.

När aktiviteterna klingade av gick folk hem för att snygga till sig och bunkra upp för Kvällens och midsommarnattens aktiviteter på vår loge. Här dansades och sjöngs det ända till tidig morgon.

Sent på midsommardagens eftermiddag samlades kärntrupperna vid källaren igen, grillade korv, sjöng och berättade historier innan man bestämde sig för att gå till Vatthultasjön och bada. För transport av medhavda drycker anskaffades en cykel med bagageväskor på pakethållaren. En person cyklade i förväg för att inrätta vätskekontroller på lagom avstånd från varandra. Därefter marscherade alla i små grupper under ledning av musikanterna som hela vägen spelade Bränn-Pers vals. Vattnet var alltid kallt, men kors vad roligt vi hade.