Jubileum

Idag har Nordtorpstankar passerat 70 000 besökare under 71 månader vilket innebär 985 besökare per månad eller 32 stycken per dag. Trots att jag inte har så mycket att berätta numera finns det tydligen intresse. Jag får skärpa till mig. För att fira 70000 kastade jag mig över snöslungan och lyckades röja upp både väg och gårdsplan lagom till att det började snöa igen. Allt talar för att det snart blir en ny vinjettbild snart.

Lae till tusen.

Det hade inte rymts fler vid bordet.

Ja, dagens inlägg är det tusende sedan starten i december 2007. Det har föregåtts av stor skrivkramp trots att vi har lagt en trevlig och innehållsrik vecka bakom oss. Det är väl med skrivkrampen som med gitarrspelandet. Jag vet att jag kan bättre och att mina tidiga bloggar var i mitt eget tycke bättre förr precis som spelet på 70-80-talen. Men vad sjutton är det att gnälla över, jag fick ju mitt första gage i veckan efter en spelning på ett äldreboende. Jag har framträtt på pubar och liknande såväl i Sverige som Irland och flera andra europeiska länder men betalt har jag aldrig fått förr. Ja, kanske har man fått några öl eller lite kaffe om vi skall vara riktigt nogräknade.

Någon har sagt något roligt

I onsdags hade vi åtta gäster från gamla Eriksbergsgänget och som vanligt var det hög stämning och många glada skratt. Som jag nämnde inledningsvis besökte jag ett äldreboende och det gav mig verkligen en ny syn på äldreboendet. Här var smakfullt dukat till en kräftskiva och det bjöds både öl, vin och småsupar till. Dans blev det till Backabogängets musik och både äldre och personal flöt ut i dansens virvlar. Så vill jag ha det om jag, vilket gud förbjude, inte klarar av att bo i Nordtorp längre.


Mumien sopar väggar och begrudar det nedfallna dasset

Vagn lastad med redskap

Fredag-söndag har ägnats åt att lägga om golvet i vagnboden eller vangboa som man säger här. Herregud så mycket redskap och annat som rymdes där. Men ut med den gamla vagnen och upp med alla redskap och sedan en presenning över det hela. Detta samt att ta bort det gamla golvet lyckades vi med på fredagen. Sedan har vi haft hjälp lördag och söndag med att rigga upp syllar som golvet skall ligga på och lyfta upp utedasset på sin ursprungliga plats. Så nu är är det bara två syllar kvar och själva brädorna förstås. Jag får beställa syllarna i morgon och betong till den första halvmetern efter dörren.

En del av det gamla golvet

Jubileum med felräkning!

Det inlägg du nu har framför ögonen är mitt niohundrade sedan starten 2007-12-14. Exakt fyra år och 900 inlägg. Alla har inte nått upp till de svindlande höjder som jag skulle önska men ett och annat har jag varit riktigt nöjd med själv. Hur som helst är det ett bra sätt att hålla kontakt med de kända och få nya kontakter med andra trevliga människor. Så till felräkningen. Både Mumien och jag har varit inne och kollat våra skattekonton på nätet och upptäckt var sitt otäckt minustecken. Men i går öppnade sig det svarta hålet och det blev utbetalning till bägge våra konton med inverterade värden. Det visade sig att det var på Skatteverket som det blev ett minus när de skulle återbetala till oss. Sådana positiva överraskningar tål vi varje dag.

Ett jubileum smög sig obemärkt förbi.

I går skrev jag mitt femhundrade inlägg och ger mig själv lite credit för det. Det hade väl ingen kunnat tro när jag började teckna ner små minnen och dagshändelser 17 december 2007.

Inlägg 501 blir en tribut till Gösta Krantz, en vardagshjälte i det tysta. När vi flyttade till Uddevalla blev vi lovade en lägenhet på Walkerskroken av en bekant som var vicevärd och fastighetsskötare. Nu blev det inte så då de var tvungna att ge den till någon annan som var "fint folk". Det blev till att bo hos mormor på Svalgatan 5 innan en av Göstas kusiner, Carl Ek, förbarmade sig över oss och hyrde ut en vindsvåning på Kämpegatan 26. Huset inrymde förutom Calles familj även Hennings bageri, en massa getingar och ytterligare två hyresgäster. Nära var det till Samnerödsfältet, Halleberget och Stora Berget och många lekkamrater. Ett eldorado för den lille blyge sonen. Om det var för att Gösta körde sopbil som han inte räknades in i kategorin fint folk vet jag inte men att han visade ett stort mått av civilkurage när han försökte att fackligt organisera de på den tiden privatanställda sopgubbarna det vet jag. Det slutade med att han fick sparken och kanske var det tur för därefter arbetade han åt Banmästaren vid SJ i Uddevalla fram till pensionen.

Varför inte lite frågesport? Var står sopbilen parkerad?

Litet Jubileum.

På juldagen startade jag räknaren på bloggen och bestämde mig för att försöka skriva ett inlägg några gånger per vecka. Det har lyckats även om jag inte är jättestolt över alla de 195 inlägg som presterats. Avsikten med bloggen var att jag skulle skriva ner gamla händelser och skrönor för mitt eget välbefinnande samt dokumentera sådant som händer i dag nu när ÅNK:en mer och mer tar över. Därför kunde jag inte i min vildaste fantasi förutse att mer än 800 skulle läsa dem varje månad. Tack skall ni ha!! Det är jätteroligt.
För att försöka knyta ihop dagens inlägg går jag åter tillbaka till juldagen. Då skrev jag om en charterresa med tåg till Österrike 1968och damen som föll ner. En del av de höjdpunkter som inträffade under resan kanske jag får återkomma till men den här tänker jag inte undanhålla. På färjan mellan Gedser och Travemünde inköpte jag en butelj weinbrand och när jag ville smaka på den kände jag mig föranlåten att även bjuda medresenärerna i kupén. Damen halade genast upp ett antal glas ur matsäcksresväskan och vi skålade. Efter någon minut reste sig den gamle mannen och utbrister "Hej hopp i helvete nu är jag fuller, de va gött." Senare under kvällen visade det sig också att den gamla damen varit med i samma kyrkliga syförening som Mumiens farmor. Underliga äro herrens vägar men det var kanske därför hon inte slog ihjäl sig i fallet.
Som extra krydda till jubiéet väntas Matilda med familj anlända inom den närmaste timman.