Vart är vi på väg?

Jag tar mig friheten att citera ett känt TV-program samt årets första SEKO-tidning.
Vart är vi på väg?
Ledtråd.
Vi reser mot avreglerat järnvägsland där arbetslösa banarbetare ser spåren förfalla.

Foto. SJ-Bilder

Vidare ser jag att förra näringslivsministern, allas vår Alacoa Maud Olofsson, har skrivit om sina år i regeringen. Där avslöjar hon att Fredrik Reinfeldt aldrig har haft något intresse av att satsa på underhåll av järnvägar. Det vinner man inga val på ansåg han. Men nu är det väl så att verkligheten kommit i kapp statsministern. Utan underhåll vågar nog inte någon medborgare använda sig av tågen. Resultatet blir ökade avgasutsläpp och många sena ankomster till arbetsplatserna.

Är det inte det ena så är det det andra.............

..........sa kärringen som blödde näsblod. Här är det sotningen som har blivit ajournerad på grund av ilskna getingar. Vi hade våra funderingar om sotaren överhuvudtaget skulle våga sig ut i ösregnet. Han kunde ju blivit lika ren som älgen vilken gick över ån. Men han dök upp punktlig som ett SJ-tåg och äntrade den framställda stegen i ett huj. Men väl uppe på taket slogs det stopp i framfarten. Under skorstensfoten hade Vespula vulgaris byggt en större boning som de nu upplevde som hotad och ställde därför upp en frontlinje för att effektivt mota ner sotaren samma väg som han kommit. Nu blir det Insecta som får göra en utrensningsaktion så kanske vi får sotat nästa vecka.

Det var ju min tandborste.

Förr åkte jag ofta sovvagn till Stockholm. Då det var trångt i hytterna sköttes morgonhygienen oftast på toaletterna vid Stockholms central. En morgon när jag stod och borstade de, på den tiden, pärlvita fick jag svåra magplågor och rusade i väg till ett tömningsbås. När jag efter några minuter och några kilo lättare kommer tillbaka till tvättstället står det en äldre man och borstar tänderna med min borste. Vá f-n gör du med min tandborste säger jag. Ursäkta, sa han, var det din jag trodde det var SJ:s.

Ett jubileum smög sig obemärkt förbi.

I går skrev jag mitt femhundrade inlägg och ger mig själv lite credit för det. Det hade väl ingen kunnat tro när jag började teckna ner små minnen och dagshändelser 17 december 2007.

Inlägg 501 blir en tribut till Gösta Krantz, en vardagshjälte i det tysta. När vi flyttade till Uddevalla blev vi lovade en lägenhet på Walkerskroken av en bekant som var vicevärd och fastighetsskötare. Nu blev det inte så då de var tvungna att ge den till någon annan som var "fint folk". Det blev till att bo hos mormor på Svalgatan 5 innan en av Göstas kusiner, Carl Ek, förbarmade sig över oss och hyrde ut en vindsvåning på Kämpegatan 26. Huset inrymde förutom Calles familj även Hennings bageri, en massa getingar och ytterligare två hyresgäster. Nära var det till Samnerödsfältet, Halleberget och Stora Berget och många lekkamrater. Ett eldorado för den lille blyge sonen. Om det var för att Gösta körde sopbil som han inte räknades in i kategorin fint folk vet jag inte men att han visade ett stort mått av civilkurage när han försökte att fackligt organisera de på den tiden privatanställda sopgubbarna det vet jag. Det slutade med att han fick sparken och kanske var det tur för därefter arbetade han åt Banmästaren vid SJ i Uddevalla fram till pensionen.

Varför inte lite frågesport? Var står sopbilen parkerad?