18 mars 2008

Snöslungepremiär.


Det är i det närmaste ett år sedan monstret var framme. Men i dag blir det nödvändigt. Den minst förutseende i familjen lyckades nämligen att sätta fast Forden nere på vägen in till gården. Hade jag inte halkat på gaspedalen hade det gått bra. En meter längre fram så var snön som bortblåst. Hoppas den startar och att ryggen håller. Varför är jag inte på Azorerna i stället?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Har också haft snöslunga, så jag vet att de kan vara nyckfulla när det gäller att starta dem. Alltid är det ju kallt då också, vilket ofta är en försvårande faktor.
En bekant till mig (arbetskamrat) hade köpt en ny snöslunga som levererades hem till hans tomt. Hans granne kom i splitter ny bil och ville se på snöslungan. Stolt som en tupp demonstrerade min kompis slungan (ingen snö fanns då). Den startade som ett skott drog i sig gårdsgrus och levererade småstenen som en hagelskur mot sidan av grannens nya bil, allt inom loppet av två sekunder.
Där var en till som säkerligen gärna hade velat vara på Azorerna.

Lae i Nordtorp sa...

Den skjuter grus även när det är snö. Men hitintills har jag lyckats missa både bilar, fönster och skidåkare.
För mer än tio år sedan ringde svärmor och berättade att nu har de hämtat den. Vem har hämtat vad? Jo det var en med släpkärra som hämtade snöslungan. Skulle den repareras? Inte hade jag beställt någon reparatör. Den perfekta stölden, mitt på dagen. Men efter kontroll med grannen visade sig att hon också hade sett transporten och visste vem reparatören var. Han hade hjälpt oss med service tidigare och nu hade han tagit fel på adressen till en annan kund. Det var snabba ryck. Hade inte svärmor ringt hade vi aldrig märkt att vi fått en service utförd på snöslungan och den andra kunden hade nog varit ganska irriterad över räkningen utan att ha fått service.