En upplevelse rikare blev vi i lördags när vi bevistade sondotterns dop i Sollentuna kyrka. Kyrkan som är byggd på 1200-talet och har en oerhört vacker dopfunt från samma tid, är i sig värd ett besök. Genom åren har jag bevistat ett antal dop men det här var det mest stämningsfulla hittills. Nu invänder vän av ordning-det säger han bara för att det var sondottern. Men icke, jag tror det var prästen, Leonard Carlsson som med ett lågmält men personligt och engagerat uppträdadande skapade en känsla av samhörighet mellan oss alla i kyrkan.
Viktor fick hälla upp dopvattnet i funten och Emelie tända dopljuset. Det utförde de med ackuratess och helt utan rampfeber. Andreas tackade på föräldrarnas vägnar för barnet och Eva-Karin läste upp några dikter på sitt oefterhärmliga sätt. Jesper gjorde också en bra recitation. Under hela akten följde Matilda intresserat med i allt som hände och såg ömsom förvånad, ömsom glad ut. Den enda missnöjesyttringen kom när prästen la henne på armen för vattenutgjutningen. Ligger man på rygg ser man ju inte vad som händer. Och hon ville vara med. Därför tystnade hon genast när prästen lyfte henne mot himlen. Därefter fick Viktor hedersuppdraget att hjälpa prästen dela ut fadderbevisen så att de kom till rätt personer. När akten var över påkallade prästen Matildas första presskonferens eftersom det inte fick plåtas med blixt under akten.
Det uppskattdes mycket för då kunde ju även de som satt längre bak gå fram och ta bra kort. Maria, som bakat och stod för utsmyckningen av borden och Andreas bjöd sedan på en mycket uppskattad "lättare" förtäring i församlingshemmet. Där blev det även plats för trevlig samvaro och det knöts en del nya kontakter samtidigt som vi kunde odla de gamla.
En upplevelse rikare blev vi i lördags när vi bevistade sondotterns dop i Sollentuna kyrka. Kyrkan som är byggd på 1200-talet och har en oerhört vacker dopfunt från samma tid, är i sig värd ett besök. Genom åren har jag bevistat ett antal dop men det här var det mest stämningsfulla hittills. Nu invänder vän av ordning-det säger han bara för att det var sondottern. Men icke, jag tror det var prästen, Leonard Carlsson som med ett lågmält men personligt och engagerat uppträdadande skapade en känsla av samhörighet mellan oss alla i kyrkan. 
Viktor fick hälla upp dopvattnet i funten och Emelie tända dopljuset. Det utförde de med ackuratess och helt utan rampfeber. Andreas tackade på föräldrarnas vägnar för barnet och Eva-Karin läste upp några dikter på sitt oefterhärmliga sätt. Jesper gjorde också en bra recitation. Under hela akten följde Matilda intresserat med i allt som hände och såg ömsom förvånad, ömsom glad ut. Den enda missnöjesyttringen kom när prästen la henne på armen för vattenutgjutningen. Ligger man på rygg ser man ju inte vad som händer. Och hon ville vara med. Därför tystnade hon genast när prästen lyfte henne mot himlen. Därefter fick Viktor hedersuppdraget att hjälpa prästen dela ut fadderbevisen så att de kom till rätt personer. När akten var över påkallade prästen Matildas första presskonferens eftersom det inte fick plåtas med blixt under akten.
Det uppskattdes mycket för då kunde ju även de som satt längre bak gå fram och ta bra kort. Maria, som bakat och stod för utsmyckningen av borden och Andreas bjöd sedan på en mycket uppskattad "lättare" förtäring i församlingshemmet. Där blev det även plats för trevlig samvaro och det knöts en del nya kontakter samtidigt som vi kunde odla de gamla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar