Uddevallaresan

1922 bildades en förening för att främja sammanhållningen bland de ungdomar som gått i Nordtorps skola. Nordtorps Ungdoms Förening. Ganska omgående ströks kravet om att ha varit elev i skolan ur stadgarna, för medlemsskap, då det var många ungdomar i närheten som ville vara med. I dag är föreningen ombildad till Sandhults Hembygdsförening.
Jag hittade idag en skrift från 1940 med reportage från olika aktiviteter genom åren, diverse protokollsutdrag etc. och vill gärna låta er ta del av resan till Uddevalla 1933.

“De som anmält sig till Uddevallaresan samlades vid Sandared kl. 3 på e. m. för avfärd till nämnda plats. Vi voro ej mindre än 75—80 st., som med spänd förväntan väntade på, att bussarna skulle komma. — — det gällde att raska på, om vi skulle hinna fram och få upp våra tält innankvällen. — — komna ett stycke bortom Hedared började det att se litet besvärligt ut på grund av vägbygge, och på sina ställen fingo vi köra på plankor, på andra i nära nog bottenlös gyttja. — — Vid ungefär 5-tiden voro vi framme i Alingsås, där en del N. U. F: are drogo ut på tiden genom att företaga ett litet rymningsförsök, men så småningom återkommo de, och vi kunde fara vidare. Vårt närmaste mål var nu Trollhättan. Vädret hade hittills varit vackert, men komna ungefär mitt mellan Alingsås och Trollhättan började det att regna, till att börja med försiktigt, men så småningom tilltog det allt mer, och vi undrade nog lite var, om vi skulle förföljas av en så gemen otur att få ligga i tält i regnväder. Men dess bättre förverkligades ej våra farhågor utan väl framkomna till Trollhättan, sken solen igen. Här var det enligt programmet meningen, att vi skulle ta en timmas rast. — — En del av oss togo de elektriska anläggningarna först och främst då kraftstationen med sina 16 generatorer, vilka sprida sitt ljus och kraftenergi ända upp till oss, i skärskådande. Under det att andra utsträckte sina strövtåg ända ned till slussarna, vilket blev litet för mycket på en timma. — — Så hade vi då endast tre mil kvar — —. Klockan 9 var vi alla framme i Uddevalla, där vi slogo upp våra tält vid Skeppsviken. Jag skall lova, att det blev en fart på oss lite var, vi sprungo faktiskt i kapp för att få en bra tältplats, och det dröjde minnsann inte länge, innan det ena tältet efter det andra reste sig, så att till sist bildades det en riktig tältstad. När tälten voro resta, kommo resväskorna fram, för att det smakade nu inte alls illa med litet mat efter dagens strapatser. — — Redan vid 4—5- tiden på söndagsmorgonen var det liv och rörelse i vår tältstad. — — Morgonstund har guld i mun, säger ju ett ordspråk, och sannerligen fingo inte vi, som från flaggbergets topp fingo bevittna solens uppgång och den nedanför oss liggande Byfjordens spegelblanka vattenyta samt över det i lummig grönska innebäddade Gustavsberg, valuta för att vi voro uppe med solen. — — Några av oss beslöto att taga Gustavsberg i närmare betraktande. Vi promenerade fram under gamla ärevördiga träd, togo oss en titt på barnhemmet, badrestauranten, diverse segel och motorbåtar m. m. men naturligtvis skulle vi åka båt åter till Uddevalla. — — Klockan 12 på dagen var det meningen, att vi skulle ta oss en titt på den öster om staden belägna Tureborg. Vi samlades vid östra kyrkogården några stycken, men de flesta behagade inte alls infinna sig. — — Vår ciceron möte oss på avtalat ställe, och med hans ledareskap fingo vi bese borgen ifrån källaren och ända upp på vinden. När vi sett oss mätta på själva borgen, gingo vi upp i det på borggården belägna utsiktstornet, varifrån vi kunde se Uddevalla stad med omgivningar. Vid 2-tiden på eftermiddagen var det uppbrott, och resan fortsattes nu åt Göteborgshållet. Men som undertecknad ej vidare deltog i resan, vet jag intet mera att skriva.
Resan företogs i slutet av juli. Avgiften var 4: 50 pr person.