Här i Boråsområdet infaller påsklovet efter påsk. På så sätt har, den snö som jag avskyr kommit till glädje ändå. Det har varit tämligen välbefolkat i såväl elljusspåret som de kortare spår som lagts över åkrarna.
Bra restresor växer inte på träd och när de uppenbarar sig är de slut innan du ens har sett pålysningen. Så hustruns gårdagsfynd njutes nu som bäst av någon annan. De passerar nog Irland just nu och jag önskar dem en trevlig vecka.
Det påminner mig att på Irland träffade vi ett gäng internationella folkmusiker vilka studerade på musikhögskolan i Galway. De drygade ut fickpengarna genom att under lov och helger spela som gatumusikanter på dagtid och som Pubmusiker på kvällarna. Den skickligaste av dessa musiker visade sig vara en svensk vid namn Werner Gladh och vi fick några trevliga pratstunder med honom. Döm om min förvåning ett år senare när jag av en händelse fick se en tidningsnotis om att till årets näck utsetts nämnde Werner Gladh. Årets näck är en spelmanstävling i kallt vatten och om tekniken fungerar kan ni läsa och lyssna på bifogad länk.
http://www.näck.nu/latar.htm
Visst är världen liten ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar