Ytterligare några bilder.

Kämpegatan från Stora Berget

Ödla från Pompeii

I Albrektsunds kanal 1972

Fisknät i Grenaa

Amnestymonument i Dublin

We call it a kick

Griffith observatorium Los Angeles

Hard Rock café Las Vegas

Sunset Boulevard Hollywood

Middagslur i Aqabaviken

Resö

Therese

Midsommarstångsklädning i Nordtorp

Vinter i Nordtorp



Vinter och spark

Himmelsporten, Schafberg, S:t Wolfgang

Nödstyrman på Queen Mary

Therese smider medan järnet är varmt

Echset

Regnbåge i Nordtorp

Smögen

Lennart har fel

Birgitta och Lae i Bad Gastein

Nordtorpskantareller

Gandis favoritplats

Vinterdag i Nordtorp

Vid skampålen i Universal studios

Mot Konungarnas dal

Kingsburg, California

Tycker kossor om musik?

Ja, inte vet jag. Men jag läste för många år sedan att en stor kobesättning mjölkade bättre när de fick lyssna på musik i ladugården. Då dyker det upp ett minne från tidigt 60-tal. Vi var ett kompisgäng som hade fått låna en sjöbod på Smögenbryggan för ett antal övernattningar. Den ekonomiska situationen var prekär och när vi skulle hem samlade vi ihop våra gemensamma tillgångar och köpte enkel biljett på S/S Bohuslän till Lysekil. Sedan åkte vi med Ran över Gullmaren till Fiskebäckskil och därefter red vi på apostlahästarna till Eriksberg, dit vi anlände sent på kvällen. Under vandringen spelade vi högt på en transistorradio som en av kamraterna medförde och ungefär vid avtagsvägen till Dragsmark möttes vi av en ganska stor flock kor. Dessa följde sedan med oss så långt det gick för stängslen. Om det berodde på att de gillade musiken eller om de bara var nyfikna skall jag låta vara osagt. Kanske kände de bara att vi var en skock likasinnade.

Nu lutar jag mig tillbaka................

..............trodde jag. Efter Danmarksturnén och festen med Eriksbergsgänget lämnade barn och barnbarn oss ensamma i Nordtorp i morse. Mumien och jag gick ut och plockade av skogens gula gåvor. Det var då jag kom på att i morgon är det fyrtiofem år sedan hon sprang på mig på Smögenbryggan. Och på söndag har vi varit gifta i fyrtio år. Då måste jag ju hitta på något. Jag har ju köpt alla presenter jag kommit på genom åren och kan inte komma på något nytt. Men vad är väl det mot en tisdagskväll i Vedbäck? Jag tror det får bli Dalslands Kanal istället, romantiskt eller hur? Samtidigt kan man konstatera att vi är priviligerade som har en familj och en mängd av gamla och nya vänner att umgås med. Snart kanske krämporna avtar också. På festen i lördags lyckades jag komma ihåg hela låten "Help me make it through the night" utan att staka mig med varken text eller musik även om det var en något knackig början. Men som sagt vad var väl det när man hade gamla yrkesmusiker som Bosse Westling och Lennart Norberg att luta sig mot. Det ni, är bättre än Lae någonsin varit. Vet ni vad som stuckit upp i vårt nya land förresten? Jo, Edelweiss och Kinesisk smörboll.

Lustresa

Här har vi återvänt till platsen för brottet. Vid stegen till höger låg jag käckt förtöjd när Mumien kom vandrande på bryggan 5 juli 1966. Vi försöker hitta hit en gång om året och nu blev det så förra veckan. Enda förändringen i turistbilden var att man numera hade bergklättrarövning på den lilla klippan till vänster om sjöboden. Annars var allt sig likt och vi fick vara åsyna vittnen till ytterligare en motorbåtsförare som inte hade riktig koll på ström och fart och lyckades köra mot berget på bägge sidor om Smyghålet. Därefter passade vi på att besöka Maj i Väjern och fick en trevlig eftermiddag tillsammans. Hon bjöd bl a på underbar rabarberpaj.
I bland tror man att man ser i syne. Här har jag fångat en silhuett av en rovfågel på dörren. Men det är inte riktigt vad det ser ut att vara. Det är nämligen en silhuett av en silhuett som vi har på verandafönstret för att avskräcka småfoglarne att flyga mot detsamma.
I morgon blir det EKG-undersökning som avgör om det blir ny konvertering eller om jag slipper ödletabletterna (Waran). Håll så många tummar ni kan för det sistnämnda.

Rodnad.

Exmerar Gustav socker till kaffet sa en nyss fådd bekant. Jag heter Lae sa jag lite blygt. De tre damerna jag fikade med stämde upp ett unisont skratt och jag förstod inte något. Det hände sig på det ljuva sextiotalet och damerna kallade alla Gustav efter att ha hört Hasse och Tages sketch Notan i den klassiska revyn Hålligång på Berns 1963. Tack för kaffet!

5 juli halv fem, numera 17,30

Kanske en något kryptisk rubrik, men faktum är att för 42 år sedan vid denna tidpunkt träffades Mumien och jag på Smögenbryggan utanför Haglunds sjöbod. Det brukar vi uppmärksamma varje år även om klockan flyttats fram en timma sedan dess. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/FemteJuli2008
I år hittade vi en annons från Brännöbuss om en bussresa till Smögen. Resan fortsatte sedan med en guidad båttur med kaffe och smörgås genom Sotekanalen till Fjällbacka där det bjöds middag på Stora Hotellet. Vi var naturligtvis inte sena att nappa på detta erbjudande trots väckning i svinottan och lång bussresa. Det uppvägdes dock med råge av ett underbart väder, intressant guide och en fantastisk båttur. Även om vi seglat här otaliga gånger under dessa 42 år var det en hel del vi inte hade sett eller kände till. T ex. hade jag inte en aning om att Gorch Fock var pseedonym för Johann Kinau. Men att New York skulle vara namnat efter Jorkvik anser jag nog mer som en skröna. Efter middagen hann vi dessutom med viss nostalgi besöka vår nödhamn i Fjällbacka 2002. Där låg vi inblåsta med vågorna rakt i sidan med Kryssarklubbens skolfartyg Gratia och Gratitude som kajgrannar. Än värre var det för den lilla Norska segelbåt som en bit bort på samma kaj låg förtöjd på utsidan en motorbåt. Hon fick bogseras bort av Sjöräddningen för att undgå att slå sönder både sig själv och motorbåten i den grova sjön. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/BrLlopsdag2002